Sommarlov = skrivande

Hej!

Nu har jag sommarlov, äntligen!!! Nu slipper jag tänka på skolan, nu kan jag bara slappna av, njuta och göra vad jag vill! Sååå skönt!!! Tänk att jag redan har gått ett helt år på gymnasiet. Det är helt ofattbart! Var har tiden blivit av? :)

 

Jag har mycket att göra i sommar. Det mesta har jag nog redan nämnt här, men på fredag bär det av till Göteborg med föräldrarna. Vi ska sova där i två nätter och gå på Liseberg.

Jag ääälskar att vara på Liseberg!! Där finns så himla många roliga karuseller!! Och med tanken på vad som hände på det där idiotiska tivolit i Köpenhamn, så ska jag åka extra mycket i Göteborg!!

 

Nu har jag även börjat skriva en ny bok, som heter "Amys bästa vän i himlen". Den är otroligt sorglig måste jag tillägga, för den handlar nämnligen om död.

Huvudpersonen är en 15-årig tjej som heter Amy. Hennes allra bästa vän heter Elli. De har varit världens bästa vänner ända sen dem var små, men plötsligt blir Elli allvarligt sjuk och dör...

Jag har fått frågan om det inte är svårt att skriva om ett så känsligt ämne.

Jo, det är svårt. Det är krångligt att göra det trovärdigt och levande, och det är svårt att beskriva så starka känslor. Ibland kan man nästan själv bli lite ledsen när man skriver om något så hemskt, speciellt med tanke på att jag är mer van vid att beskriva kärlekskänslor och andra mindre känsliga saker. Man måste ju leva sig in i sin berättelse, annars fungerar det inte. Jag har i och för sig ett par andra böcker där det är någon som dör, men just den här boken är starkare på något sätt.

Det är ändå något som jag själv har upplevt. Alltså, jag har aldrig haft en bästa vän som har tagits ifrån mig på det där sättet, men jag hade en kompis som dog när hon var 15 år. Jag var bara 11 då, men jag tänker fortfarande på henne ibland. Så den här boken "Amys bästa vän i himlen" kan man säga är till minne av henne.

Så illa vi rullstolsburna kan bli behandlade!!!

Kommer aldrig att glömma gårdagen. Fy fan, så förbannad jag blev! Blir fortfarande arg bara jag tänker på det.

Så här var det. Vi var i Köpenhamn, jag och några andra från boendet. Vi hade tagit tåget ända från Kristianstad för att spendera en hel dag på tivolit med mycket karusellåkning. Åkbanden kostade 200 kronor, men det var det värt, så många häftiga karuseller som jag skulle åka.

Jag hade precis kommit upp till den första berg och dal banan, när det visade sig att rullstolsburna inte fick åka, (i alla fall inte om man inte kunde stå på benen alls). Jag trodde bara att det gällde just den karusellen, och det trodde tydligen assistenten som var med mig också, för vi åkte ner med hissen och började leta efter andra roliga karuseller. Vi kom till en annan berg och dal bana, och där var det precis samma sak. Jag fick inte åka. Jag tänkte: "Vad fan är det här? Vi skulle ha åkt till Liseberg istället!"

Jag och två assistenter gav oss ut på jagt efter karuseller som jag kunde (fick) åka. Vi kom till uppskjutet, men det fick jag inte heller prova. Då började jag bli förbannad på allvar. Hur kommer det sig att man kan åka vad fan som helst på Liseberg om man inte kan det i Köpenhamn? De hade ju för helvete hissar till karusellerna!! De sa att det var på grund av säkerheten som man inte fick åka. Det var det dummaste jag har hört. Visst, det hade varit lite svårt om där inte hade funnits hissar och sådana grejer, men nu fanns där ju det. Och det där med att komma in i karusellerna är inga större svårigheter. Vi hade massor med personal med oss, så det var ingen risk att någon av oss skulle hamna på marken med en duns.

I alla fall så gick vi till stället där vi hade köpt våra åkband. Jag försökte titta lite strängt på tanten där bakom, men jag var ganska spänd, så det gick inte så bra. Tanten och personalen pratade. Jag hörde inte vad de sa, men efter en stund gick tanten iväg och skulle snacka med någon som hade hand om karusellerna, och då sa en av assistenterna till mig att det kanske skulle lösa sig ändå...

Men nej, det gjorde det inte. Tanten klippte av mitt åkband och jag fick tillbaka pengarna, men sen var det inte mer med det.

Fy fan vilken värdelös stil!!! Förstår mig inte på dessa helknäppa människor!!! Att förvarna att det kan vara svårt att komma in i karusellerna är en sak, men att inte ens låta en gå i närheten är mycket värre! De sa ingenting när vi köpte våra åkband heller och det borde dem i så fall ha gjort. Alla som jobbar på det där satans stället måste ju ha koll på reglerna och meddela direkt, så man slipper besvikelsen sen när man kommer till den atraktionen man mest ser fram emot att åka. Känns som om det här är något man kan kalla för diskriminering! Hur som helst så är de där människorna jävla idioter och jag kommer aldrig mer att åka dit!! Åker endast till Liseberg och möjligt vis Gröna Lund i fortsättningen.