Skola, höst, musik och skrivande

Så nu har skolan börjat igen. Det känns sådär. Visst är det roligt att träffa alla gamla och även några nya kompisar, men skolan... Man hade ju gärna velat ha lite mer sommarlov, eller hur? Hösten känns inte heller särskilt lockande. Mörkt, kallt och regnigt... USCH!! Fast en sak är bra. Det är fler tjejer på Jeppes elevhem, där jag bor. De andra två åren jag har bott här har vi bara varit två tjejer, men nu har det kommit två nya, så nu är vi fyra tjejer. Känns som om det kan bli lite roligare på elevhemmet nu.

Jag har gått i skolan i tre dagar och jag börjar redan känna mig trött, men jag tröstar mig med att det bara är två år kvar innan jag tar studenten. Jag känner dem som har blivit tvugna att gå ett extra år efter sin student, för att de kanske har varit mycket sjuka och därför inte hunnit med allt under sitt sista år, men jag hoppas att jag slipper gå ett femte år. Jag menar, vad är det för mening med att ta studenten om man ändå måste tillbaka till samma gamla skola efter sommaren? Dessutom pallar jag inte gå fem år på gymnasiet, fyra räcker för min del!

Jag har rättat klart min bok, vilket innebär att jag inte har någonting alls att skriva eller rätta just nu. Jag försöker se det positivt, att jag har mer tid till andra saker nu när jag är skrivlös, men det känns ändå lite tråkigt. Som jag har nämt här tidigare så är bokskrivandet en stor del av mig. Jag måste skriva, annars blir jag rastlös. Visst tillbringar jag en hel del tid åt mitt andra stora intresse, att lyssna på musik, men Spotify funkar inte och YouTube är ganska krångligt ibland. Ja, skrivandet kan också vara krångligt, men det är ändå oerhört viktigt för mig. Självklart gör jag andra saker också, som att umgås med kompisar, jag menar bara att musiken och skrivandet är väldigt viktiga grejer. Det är de som hjälper mig att orka ta mig igenom hösten och annan skit. Och på tala om musik så är jag sugen på att göra en spellista på Spotify. Jag har aldrig gjort en spellista förut, men nu vill jag göra det. Den ska innehålla låtar som ingår i boken "En sång till livet", både sådana som nämns i boken och sådana som jag har tänkt på när jag har skrivit den. Fast på grund av att jag aldrig har gjort en spellista förut så vet jag inte hur man gör och hur man dessutom gör för att det ska funka med talsyntesen. Men jag har ju folk som kan hjälpa mig med det, så det är inget jätteproblem.

Jag har ju funderat på att skriva en självbiografi. Jag tänkte prova att göra det, men jag känner mig fortfarande väldigt osäker. Massor av problem tornar upp sig. Nu handlar det inte så mycket om att jag inte vet hur man skriver en sådan bok, för jag håller på att läsa en självbiografi och har insett att det nästan är som vilken roman som helst, bara det att den är helt verklig. Men det innebär ju också att jag måste backa tillbaka till en massa saker, som har hänt tidigare i livet, som jag egentligen inte vill bli påmind om. Min barndom har varit riktigt jobbig och det kommer att göra ont att backa tillbaka till vissa saker. Sen vet jag inte ens hur lång boken ska bli. Jag kan liksom inte skriva om hela mitt liv, från födseln till 18-årsåldern, det skulle ju bli världens längsta bok. Sen har namnen också blivit ett problem för mig... Jag vet att vissa författare som skriver självbiografier hittar på nya namn till personerna, men jag vet inte riktigt om jag vågar göra det, för då kanske det inte känns som om det angår mig och mitt liv. Men jag har en plan om att behålla namnen på närstående personer, till exempel min familj och min släkt, men kanske döpa om andra personer som kompisar, assistenter, lärare och så vidare. Fast i så fall måste jag nog hitta på ett namn som börjar på samma bokstav som det verkliga namnet, annars kommer det att kännas konstigt. Men att döpa om personerna kanske också kommer att kännas konstigt.

Alltså, jag vet i fan hur jag ska lösa det här! Kanske borde jag försöka kontakta en författare till en självbiografi, fast jag vet inte vem, eftersom självbiografier inte är den typen av böcker som jag brukar läsa. Jag menar, hade det varit en kärleksroman så hade det varit betydligt lättare, men nu handlar det om MIG.

Vinsten

För ungefär två veckor sen kom jag hem från ett läger på Furuboda. Det var ett asroligt läger, liksom alla andra gånger då jag har varit där. Mycket sång, dans, skratt, flum och aktiviteter. Det fanns olika intressegrupper som man kunde vara med i och jag valde att vara med i musikgruppen, precis som de två andra gånger jag har varit där. Musikgruppen var den enda grupp jag kunde vara med i, för gruppen som hette "skapande" var nog att man skulle rita och måla och annat som jag inte kan och idrotsgruppen var det inte tala om, eftersom jag avskyr sport och sådant skit. Så, ja, det blev musikgruppen i år igen, men det gjorde ingenting. Musik är ju ett av mina största intressen. Jag fick sjunga och stå på scen så mycket att jag var helt slut när jag kom hem, men det var det värt! I rummet som de kallar för musikverkstaden fick jag även prova på att spela gitarr. Det var skitkul, särskilt när alla sa att jag var jätteduktig på det, fast jag inte ens trodde att jag kunde spela gitarr. Det kan jag egentligen inte. Jag vet inte vilka strängar jag ska spela på eller någonting, men just då kände jag mig som en poppstjärna. Hallå! Jag vet ju hur en gitarr ser ut, så jag bara spelade, medan jag sjöng låten "Jag saknar dig" med mitt favoritband AiluCrash. Jag önskar att jag var bra på gitarr och låten "Jag saknar dig" har jag länge velat spela. Nu gjorde jag det. Det lät i och för sig inte lika bra när jag spelade som när Ludvig Nilsson (sångare i AiluCrash) gör det, men det blev ändå rätt hyfsat. Jag försökte även spela "Turn the tide" på piano, men det var så mycket andra instrument som väsnades, så jag hörde inte vilka tangenter jag tryckte ner. Jag är bättre på att sjunga än att spela och jag sjunger hellre när jag ska uppträda.

Det var karaoke också. Eftersom jag älskar att sjunga karaoke, körde jag direkt fram och tog micken. Jag har ju två karaokemaskiner hemma, men det är roligare med publik, tycker jag.

Den näst sista kvällen var det dags för talangjakt. Jag hade grubblat länge på vilken låt jag skulle sjunga och slutligen bestämt mig för "I miss you" med Miley Cyrus, fast sen ångrade jag mig och bestämde mig för att ta "Jag ska ej sakna dig", som jag själv har skrivit texten till.

Jag minns att jag ville sjunga den låten när jag slutade nian, men gjorde det inte. Det är en ganska stark och arg låt, som handlar om hur skönt det ska bli att gå ut nian och slippa min ex-pojkvän. Om jag skulle stå på scenen i min gamla skola och sjunga: "Vi ska gå ut grundskolan, åh vad jag hoppas att vi inte träffas efter", så skulle nog folk i publiken bli lite sårade. Det var ett bättre tillfälle att ta det på Furuboda.

Det var bra att jag valde en egen låt istället för "I miss you", för det ledde till att jag vann!! Tro det eller ej, men det gjorde jag faktiskt!! Jag trodde aldrig någonsin att jag skulle vinna en talangjakt. Jag hade ärligt talat inte en tanke på det, jag var bara med för att jag gillar att uppträda. Och så var det jag som fick ta emot guldmedaljen! Snacka om att jag blev chockad och lycklig, så lycklig att jag skulle kunna flyga. Jag kom upp på scenen igen och kunde fortfarande inte fatta vad som hade hänt. Ledaren hängde guldmedaljen runt halsen på mig och sen fick jag köra min låt igen och publiken klappade takten så att det dånade i aulan. Det gjorde de förresten första gången jag sjöng den också, så jag borde ha misstänkt att det skulle leda till vinsten, men jag anade ingenting. Sen stod jag där utanför lokalen och tog emot massor av ryggdunkningar och graterationer och jag tänkte:

"Herregud, det här är en dröm!"

Men det var det inte. Jag vann faktiskt! JAG VANN, JAG VANN, JAG VAAANN!!! Lyckligaste dagen den här sommaren, kanske på hela året!!