Saker att sjunga och saker att skriva
Det finns så många saker, som man av någon anledning inte kan säga. Det kan bero på många saker. Man kanske tycker att det är pinsamt att säga det, eller så känner man sig löjlig, knäpp, korkad eller kanske till och med smörig. Det kan bli så jobbigt att gå och bära det för sig själv och då finns det faktiskt ett annat sätt att släppa ut det, nämnligen genom att skriva eller sjunga. Då kommer det ju ut i alla fall och det känns inte så pinsamt, just för att det sällan finns någon som kan tolka det exakt som det är.
I somras skrev jag en låt, som jag spelade in igår. Hela hösten övade vi in den på sånglektionerna och igår morse satt jag i inspelningsstudion på C4-skolan och sjöng in den. Naturligtvis så går det inte att lyssna på den än, för det är mycket som måste fixas och mixtras med först, men det känns ändå bra att den kommer förr eller senare. Varje låt som jag skriver har ett eget budskap. Jag har många gånger fått höra att jag berättar mycket mer när jag skriver än när jag pratar och jag tror att det är sant. Det finns saker som nästan är omöjliga att säga, fast när jag skriver så kommer det fram. Precis så är det med musiken. Det är nästan alltid den som har skrivit låten som kan framföra budskapet bäst, för den personen kan ju verkligen känna vad han/hon sjunger. Om någon annan skulle sjunga mina låtar, så skulle det inte bli exakt likadant, för det är liksom bara jag som verkligen vet vad texten handlar om.
Dessutom tycker jag att det är svårt att berätta för folk exakt vad mina texter handlar om. Man får helt änkelt försöka tolka det själv, genom att lyssna på låten eller läsa texten. Det är det som är så himla häftigt med att göra egen musik. Man får fram det man vill säga på ett helt annat sätt då. Det finns ingen som förstår hur låten har blivit till, bättre än låtskrivaren. Visst, man kan ju tolka in sina egna uppfattningar, men det blir inte riktigt samma sak.
Jag har skrivit en sång som heter "Inte gråta mer över dig" och när jag sjöng den för någon, så sa hon att det lät som om texten handlade om någon som precis har gjort slut med sin pojk eller flickvän. Det kan man tro, men faktiskt så gör den inte det. Den handlar snarare om någon som har blivit dumpad och bestämt sig för att inte böla. Någon som har blivit sårad av samma kille för andra gången och som tvingar sig att vara stark, att den där skitstöveln inte är värd en. Det är bra att visa att man menar det man sjunger. Till exempel låta ledsen när man sjunger en sorglig låt, låta arg när man sjunger en arg låt och så vidare. Det brukar jag försöka göra, jag som sjunger mycket, men jag gör det bäst när jag framför en låt som jag har skrivit själv, för då vet jag ju exakt vad den handlar om.
Vissa saker går inte att sjunga. Eller, allting går, fast en del saker är svårare. Då är det tur att det finns andra saker att skriva, till exempel dikter. Det är mindre saker att tänka på när man skriver en dikt än en låt. I en låt ska det finnas minst två verser och refräng, plus att det är oerhört viktigt att det låter snyggt när man sjunger. Men i en dikt behöver man inte tänka på det. Okej, lite får man kanske tänka, men inte lika mycket. Med andra ord är det ganska svårt att skriva låtar, men dikter är inte så komplicerade.
Jag är beroende av mitt skrivande. Helst av allt skriver jag ju böcker, för då gäller det helt andra personer, samtidigt som jag kan berätta om något som jag själv har upplevt, eller en känsla som jag själv har känt. Det är en hel del självupplevelser i mina böcker, fast det kan läsaren inte alltid gissa sig till, eftersom det är helt andra personer i berättelsen. När det gäller låtar och dikter, så är allting så personligt. När jag har upplevt något som jag vill återberätta, skriver jag helst en låt eller en dikt. Problemet är bara att inte allting kommer med då, för sådana texter är ju inte hela berättelser. Men det går inte alltid att få in det i en bok, för jag måste hålla mig till handlingen. Fast jag kan försöka att få med det och göra det så likt min situation som möjligt, bara man inte vet direkt när man läser det att det är hämtat direkt från mitt liv.