Mimmi Delux

Hej alla glada!

Jag vet, det var hundra år sen jag skrev. Jag försöker bättra mig.

Nu ska jag berätta om en stor sak som har hänt... Jag har skaffat en tatuering! En riktig tatuering, ingen sådan fejkad leksaksgrej.

Det var sjukt häftigt! Jag hade sett fram emot det i flera veckor, samtidigt som jag var jättenervös. Jag hade ju hört folk berätta hur ont det gjorde, men det finns även de som säger att det inte gör så värst ont. Jag är nog mitt emellan, antar jag.

Först ville jag ha tatueringen på axeln, fast sen ändrade jag plaseringen till underarmen. Tänkte att jag ville kunna se notivet själv också, och det går ju inte om den sitter på kroppens baksida. Nu är jag glad att jag valde att ha den på armen, så att jag själv kan beundra den.

Notivet är en text, där det står: "I want, i can, i will". Ovanför texten är det tre fjärilar, två lila och en rosa. Jag valde att ha den texten, för att orden passar så bra in på mig. Jag vill så mycket, jag kan mycket och jag SKA!! Fjärilarna är där bara för att jag ville ha någon snygg bild också, och lila och rosa är mina favoritfärger, därför valde jag dem.

Det första tatueraren gjorde var att tvätta min arm och skissa. Sen fick jag känna på nålen, hur det kändes när den var inne i huden. Efter det satte vi igång.

Jag hade med mig min spelare och lyssnade på AiluCrash. Det var skönt att ha någonting att lyssna på. De två första sekunderna gjorde det inte ont alls, men sen kom smärtan ikapp. Fast det var en smärta som gick att stå ut med. Jag tänkte att jag måste stå ut med det, eftersom jag så gärna ville ha tatueringen. Det gjorde mer ont på vissa ställen, fast jag gillade varje sekund av upplevelsen.

Det tog tre och en halv timme. Efter det var tatueringen inplastad i fem dagar.

När jag kom hem från studion, lade jag upp en bild på notivet på facebook. Över fyrtio personer har gillat bilden. Herregud!! Det måste vara det intressantaste som jag har lagt upp på facebook på länge.

Många är imponerade över mig. Jag också. Tänk att jag vågade! Visst har jag tänkt att jag ville ha en tatuering länge, men jag har inte vågat. Jag har visserligen hög smärttröskel, fast jag har lite fobi för allt som gör ont. Fast det var inte så farligt att tatuera mig, det måste jag erkänna. Jag trodde till och med att det skulle göra ondare än det gjorde.

Jag är verkligen stolt nu, både över att jag vågade göra det och att det blev så snyggt!

Här kommer en bild, så att även ni som läser det här kan se den.