Vad musik betyder för mig

Musik är mitt ALLT! Musiken och skrivandet är mitt liv. Hur skulle världen se ut om det inte fanns musik? Inga glada låtar som kan göra en på bra humör, inga knäppa låtar att få fnissattacker åt, inga sorgliga låtar att gråta till, inga arga låtar att rasa av sig till och inga romantiska låtar att lyssna på när man är kär. Det skulle ju vara hemskt. Nej, mer än hemskt... FÖR JÄVLIGT!! Musiken och sången är som en stor del av mig.

Det är en underbar känsla att få skapa egen musik. Även om jag inte skriver låtar lika ofta som jag skriver böcker, så är det ändå ett sätt att uttrycka mig. Och det här har jag ju skrivit tidigare, att jag får med mycket mer via skrift än via tal. En söndagskväll när jag satt i taxin på väg till Kristianstad, hade jag hörlurar på mig och lyssnade på en jättekänslosam låt och fick då inspiration till en egen, så direkt när jag kom fram till Kristianstad och hade perkerat mig vid datorn, satte jag igång att skriva.

Jag älskar musik som man kan känna igen sig och som betyder något för en. Låtar som man kan känna igen sig i kan man lyssna på hur många gånger som helst, i alla fall så kan jag det.

Här är fyra exempel på låtar som jag verkligen tycker om och känner igen mig i.

"98" med Gabriel Alares. "Still there for me" med Corbin Bleu och Vanessa Hudgens. "Stay my baby" med Amy Diamond. "Bottom of the ocean" med Miley Cyrus.

Det finns förstås många fler, men det tar för lång tid att räkna upp alla låtar som betyder något för mig, så det här var dem som ligger högst upp på topplistan just nu. Det finns låtar som kan få mig att börja böla också. I vanliga fall är jag inte typen som brukar gråta av musik särskilt ofta, fast ibland gör jag det ändå, särskilt när jag verkligen känner igen mig i texten. Musiken får liksom en helt annan betydelse om man kan känna igen sig.

De flesta av mina låtar som jag har skrivit, har kommit till av andra kända låtar. Det betyder att jag har blivit inspirerad till att skapa dem genom att lyssna på musik. Det har förstås hänt att jag har blivit inspirerad av något annat också, till exempel en upplevelse, men ofta är det när jag lyssnar på musik som jag får lust att skriva egen. Därför är det samma sak som gäller med musiken som med bokskrivandet, det går inte att skriva utan inspiration. Jag har upplevt att jag har satt mig ner för att skriva en låt, som jag tänkt göra innan, men sen har det inte blivit av, för att jag har haft inspirationsbrist.

Det är skönt att bara få sätta mig ner och skriva en låt när jag till exempel är ledsen eller bara har huvudet fullt av tankar. Det är svårare när jag får lust att skriva en ny låt medan jag är i skolan, men när jag väl har kommit hem och kan sätta igång, så känner jag inte för det längre.

Just nu väntar jag med spänning på att min senaste inspelning ska bli klar. Det är låten "Stanna hos mig", som jag skrev i somras. Jag måste även tillägga att det är den låten som betyder mest för mig just nu, om man tittar på dem som jag själv har skrivit. Jag ser fram emot att kunna visa den för er andra sen när den är färdig.

"Cirkeln"

Ikväll har jag varit och sett den otroligt efterlängtade filmen "Cirkeln". Skulle egentligen ha sett den på sportlovet, men det sabbades av att jag blev sjuk och inlagd på sjukhus, så jag blev tvungen att vänta två veckor extra på att få se den.

Ni fattar inte hur jobbigt det var att vänta! Jag, som hade sett fram emot det här så mycket ända sen dagen då jag fick veta att min favoritbok skulle bli film, hann nästan längta mig galen, innan den 7 mars äntligen kom!

Det var en otroligt häftig känsla att sitta i biosalongen och veta att "Cirkeln" snart skulle börja. Jag var inte rädd att bli besviken, för jag hade hört så mycket bra saker om den från alla håll, så jag kände på mig att den var bra.

Men den var mer än bra... Den var helt FANTASTISK!!! Jag drogs med av handlingen redan från början. Jag påminde säkert om ett fan, som ska se sin idol live, lika ivrig, förväntansfull och hetsig. Filmen berörde mig på alla sätt. Vissa scener gav mig fnissattacker, andra fick tårarna att stiga i mina ögon och om jag varken grät eller skrattade så var jag spänd av förväntan och stirrade oavbrutet på filmduken, för att kunna ta in allt som hände. Så har det alltid varit när jag läst boken också. Jag blir så himla berörd av allt som händer.

Min synskada och hörselskada gjorde förstås att jag hade lite svårt att hänga med ibland och vissa scener missade jag nog totalt, men jag ska gå och se filmen igen och då blir det nog lättare. Man upptäcker alltid något nytt ju fler gånger man ser en film, tycker jag.

När slutscenen kom hade jag en stark känsla av att filmen snart var slut, eftersom den slutade nästan likadant som boken. När eftertexterna framträdde tänkte jag:

"Nej, nej, nej!!! Inte nu, inte än!!!"

Jag ville inte att den skulle ta slut. Jag var ännu en gång som ett fan, som har varit på en livekonsert. Jag fick nästan lust att be dem som jobbade på bion att starta om filmen, så att jag kunde få skratta, gråta om vart annat lite till.

Skådespelarna var fantastiska! Jag har riktigt svårt att säga vilken karraktär jag gillar mest, men om jag måste välja en så får det bli Linnéa. Hon är en så cool tjej, en sådan som kan säga vad som helst. Jag gillar scenen när Ida läser en dikt för Elias och Linnéa blir skitförbannad, för att Ida står och låtsas som om hon bryr sig om Elias, fast hon inte gör det.

Jag säger inte bara att jag mer än gärna vill, jag MÅSTE se den på bio minst en gång till!!! När den kommer ut på DVD så ska jag köpa den och se den hundra gånger till! Den har redan blivit en absolut favorit, en film som jag helt änkelt inte kan klara mig utan.

Man behöver faktiskt inte älska fantasy för att se och läsa "Cirkeln". Jag är egentligen ingenting för fantasy, men jag ÄLSKAR "Cirkeln", både filmen och boken!!!

Så jag rekomenderar verkligen alla att gå och kolla på den! Det går bra att se filmen även om man inte har läst boken, men jag brukar i alla fall tycka att det är lättare att hänga med i en film om jag har läst boken först. Hade jag inte läst "Cirkeln" så hade jag nog inte varit riktigt lika ivrig på att se filmen. Fast nu hade jag läst boken säkert tjugo gånger och var så ivrig att jag knappt kunde vänta på att kolla på filmen. Jag längtar redan efter att se den igen! Det känns även som om man vet mer om handlingen om man har läst boken, men man måste som sagt inte ha gjort det för att se "Cirkeln".

Ja, det var verkligen en toppenfilm, helt klart den bästa jag sett på väldigt länge. Sist jag var så här ivrig på en film var när "Jag saknar dig" kom år 2011.

Jag hoppas, tror och önskar att "Eld" och "Nyckeln", böckerna som kommer efter "Cirkeln", också blir film så småningom!!@