Guldia :)

I helgen var jag i Göteborg med idrotsföreningen från Kristianstad. Det är Göteborg Open varje år och det brukar komma folk från riksgymnasiet i hela Sverige och tävla i olika sporter.

Jag har egentligen aldrig varit sportintresserad, men Göteborg Open innehåller mer än sport och idrott. Vi brukar bo på lyxhotell och ha disco på lördag kvällen. I år var det dessutom ett live-band som spelade, hur coolt som helst!

Hotellet vi bodde på var helt nybyggt och jättefint. Jag delade rum med två assistenter från boendet. Vi hade en dörr mellan oss och jag fick en hel dubbelsäng för mig själv. Snacka om lyxigt! Ändå hade jag extremt svårt att sova den första natten, men så brukar det vara för mig. Första natten på ett nytt ställe är nästan alltid ett helvete. Andra natten gick bättre. Vi var i Göteborg från fredag till söndag.

I år tog jag dessutom guld i boccia. Det är andra gången nu. Jag tog ju guld förra gången också. För två år sen, eftersom jag inte var med förra året. Men den här gången trodde jag faktiskt inte att jag skulle vinna. Jag hade inte ens tränat särskilt mycket och boccia är faktiskt rätt svårt, speciellt om man inte ser så bra. Jag imponerar mig själv också, särskilt eftersom jag inte trodde att jag skulle vinna.

Som min mamma sa senare när jag berättade om vinsten: "Gravt synskadad och sopar banan med alla".

Sen jag tog guld i boccia har jag börjat kalla mig själv för Guldia. Jag kom inte ens ihåg det smeknamnet förrän då.

När jag var liten brukade jag och min kompis kalla våra dockor för Guldia, Silvria och Glittria. Både hon och jag älskade allt som blänkte och glittrade. Nu får ju jag vara Guldia, eftersom jag tog guld.

När vi åkte till och från Göteborg åkte vi i en stor buss. En sådan jättestor, med lift på sidan. Det tog säkert tre timmar. För oss tog det ännu längre tid, eftersom vi stannade på vägen och åt på en restaurang. Vi måste ju äta någonting, så att vi inte skulle svälta ihjäl på vägen. Hemresan kändes ännu längre än resan dit. Den där liften på bussen kunde bara ta en i taget och vi var hur många som helst, jag vet inte hur många vi var, så det tog skit-lång tid innan alla hade kommit på eller av. En gång tog det till och med så lång tid att jag trodde att liften var trasig. Jag hade ingen att fråga, för det var ingen i närheten. Fast jag var väldigt trött och längtade efter att bussen skulle börja rulla, för det var svinkallt ute. Det kanske var därför jag tyckte att det tog extra lång tid. Men jag satt åtminstone i bussen och slapp därför sitta ute i kylan och frysa.

Jag var helt slut när jag kom tillbaka till boendet och gick och lade mig direkt.

Nu har jag alltså tagit guld i boccia två gånger. Vad ska jag ta här näst? Ett pris i någon författartävling, kanske?

 

 

Kommentera här: