Mimmi Delux

Taltidningen Popcorn fixade så att jag fick träffa min stora idol Gabriel Alares, för andra gången!

Jag fick komma till hans studio i Stockholm och göra ett reportage med honom. Jag hade förberett mig i flera veckor. Jag började till och med skriva frågorna innan jag visste om att jag skulle träffa honom, för att jag hoppades att jag skulle göra det.

Han kände igen mig från mötet i Malmö. Det första han gjorde när han fick se mig, var att ge mig en kram. Bättre början på idolträffen kunde det inte ha blivit! Sen hjälpte han till att bära ner min rullstol för trappan till hans studio.

Plötsligt satt jag där, helt nära min idol. Jag skämtar inte, vi satt verkligen extremt nära varandra. Han lutade sig till och med mot min rullstol.

Studion var jättehäftig, full av gitarrer, elpiano och andra instrument. Där fanns till och med ett sångutrymme. Ett litet rum med ljudisolering och mikrofon.

I början var jag jättenervös, men sen slappnade jag av och vi började prata och skratta, precis som två kompisar. Jag fick veta massor med nya saker, som jag inte visste förut. När vi pratade om hans låt "98", passade jag på att berätta att den har inspirerat mig till "Minnen", som är en av mina egna låtar. Han blev glad av att höra det, glad och intresserad. Han frågade till och med om jag hade spelat in den. Det hade jag tyvärr inte, men det kanske kan vara en plan för framtiden.

Jag och Gabriel satt länge och snackade. När jag hade ställt alla mina frågor, d.v.s. alla frågor som var till reportaget, tog jag fram skivan och USB-minnet med min låt, som jag faktiskt skrev om honom. Det var helt obeskrivligt härligt att se hur lycklig han blev när han fick den. Det kändes som en dröm eller en film. Tänk att jag kunde göra min idol så glad! Jag blev också stolt och lycklig, för jag fick ytterligare två kramar av honom. Jag kände mig mer värd än en prinsessa, när han slog armarna om mig och tackade typ en miljon gånger.

Förutom att jag nämnde "Minnen", så berättade jag också om min bok "En sång till livet". Jag skojade och sa att huvudpersonen i den boken är döpt efter honom, för att han också heter Gabriel. Verklighetens Gabriel blev väldigt nyfiken på boken och jag lovade att skicka den till honom. Gud! Tänk att MIN bok ska bli läst av min största idol!! Det går knappt att tro det!

Sen skulle reportern från Popcorn och min pappa, som också var med, ta bilder på mig och Gabriel. Vi satte oss tätt ihop och tittade in i kameran.

Innan vi skulle skiljas åt, kramades vi en sista gång. Omfamningen blev riktigt lång. Vi höll om varandra i säkert tre minuter. Nej, jag skämtar, men väldigt länge. Den här gången var det jag som tog initiativet och drog honom intill mig.

Ute på gatan frågade Popcorns-reportern mig hur det kändes, men det kunde jag inte förklara. Hur sätter man ord på något så stort och händelsefullt? Hur förklarar man att man blivit den lyckligaste människan på jorden? Förklara det för mig, för själv har jag ingen aning. Jag kan bara säga att jag är världens lyckligaste tjej nu. Jag vet, det sa jag redan efter vårt första möte, men nu är jag dubbelt så lycklig. Och den känslan ska jag leva på fram till jul!