Jag vill ha en hund!

Hunden är människans bästa vän. Så sägs det och så är det. Med en hund behöver man inte känna sig ensam. Hunden finns där hela tiden. Den sviker aldrig, som en människa kan göra.

Det är den största anledningen till att jag så gärna vill ha en egen hund. Jag behöver någon att krama och gråta ut hos när jag är ledsen, utan att behöva komma med en massa förklaringar. Hundar förstår oftast bättre än människor. De kan känna hur man mår, utan att man behöver säga något. De känner även om man tycker om dem eller inte, och om man tycker om dem, så tycker de om en tillbaka. Det är därför alla hundar gillar mig, för de märker att jag älskar dem.

Min hund ska vara liten. Han ska vara precis så stor, att han får plats i mitt knä och kan ligga med mig i min säng. Inte speciellt stor, alltså. Dessutom har jag en känsla av att man kan göra mer med små hundar än med stora.

Jag vet att det är ett stort ansvar också. Det är inte bara mysigt och roligt, det kan vara jobbigt också. Hunden kan ju inte fixa sin mat och sina promenader själv, det får ägaren göra. Men jag tror att om man verkligen vill ha en hund, så kan man ta det ansvaret. Det är också bra att ha erfarenhet om vad det innebär att ha hund, innan man skaffar en egen. Det är inte bara roligt, det måste man vara beredd på, fast det är mer positivt än negativt.

Jag träffade en hund i veckan och fick ytterligare en bekräftelse om att hundar sprider glädje, för jag hade mått piss-dåligt i själen hela dagen. Men så fick jag träffa Zicco och blev genast på bra humör igen. Han var så söt och gjorde mig alldeles lugn och varm inuti!

Just nu är det en sådan period då jag verkligen skulle behöva en liten vovve. Alltså, missförstå inte. Självklart vill jag inte bara ha en hund för tillfället, bara för att jag råkar må dåligt just nu. Tänk på det jag skrev innan, att jag blir glad när jag träffar en hund. Jag skulle nog må bättre om jag hade en hund, lite i alla fall. Som sagt så är det mycket att göra, men det är också bra, för jag behöver faktiskt fler sysslor än att sova, äta, skriva och gå i skolan. Allt det där känns så himla tråkigt. Jag behöver en förändring, något helt nytt.

Mina jävla sömnproblem kanske också skulle bli bättre. Inte alltid kanske. Jag menar, hunden är ju också en levande varelse. Om hunden vill vara vaken och busa omkring och föra oväsen, då blir det inte lätt att sova. Men tänk vad härligt att ha en hund bredvid sig i sängen, som ligger tätt intill en. Att borra in ansiktet mot den lena pälsen och känna sig lugnad. Vem vet? Hunden kanske skulle fungera bättre än sömntabletterna. Jag tror hur som helst att det hade varit väldigt skönt att ha ett varmt och mjukt djur, som lugnar en och får saker att kännas lite lättare.

Jag tror faktiskt att en hund är det som saknas i mitt liv, för att jag ska må bättre.

Min konsert

Igår hade jag konsert i skolan. Jag och min sångpedagog framförde fem låtar, som jag har skrivit själv. Det var ingen jättestor konsert med jättemycket publik, men det var coolt ändå. Vi var i gymnastiksalen och det kom tio personer och lyssnade.

Jag sjöng "Stanna hos mig", "Drömmen", "Minnen", "Din plats i mitt hjärta" och "Den kärlek du visar". Min sångpedagog satt bredvid mig och spelade piano när jag sjöng.

Jag hade valt ut tre av låtarna, som jag skulle berätta något till, innan jag sjöng dem. Det blev "Drömmen", "Minnen" och "Den kärlek du visar". Varför det blev just dem beror på att de är extra viktiga för mig. De handlar om personer, som betyder mycket för mig. Okej, "Minnen" handlar mer om någon, som har betytt mycket för mig. Det är hur som helst tydligare budskap i dem låtarna, än i dem andra. Jag önskar nästan att personerna, (vi kan kalla dem för "huvudpersonerna i låtarna"), satt och lyssnade. Inte för att jag skulle berätta att texterna handlar om dem, men det hade på något sätt känts mer "verkligt" om de var där. Fast det hade nog varit mer nervöst också. Tänk om till exempel huvudpersonen till "Drömmen" satt i publiken och hörde låten. Jag vet inte, men jag kan tänka mig att jag hade varit mer nervös då.

Det här var alltså på dagtid. Det kanske var därför det inte kom supermycket folk, för att alla inte kunde ta ledigt från sina lektioner. Fast det gjorde inget, för alla som jag ville ha där kom.

Hur som helst så blev det väldigt lyckat. Jag får ju inte chansen att uppträda med mina egna låtar så ofta, så det betyder mycket att göra det. Jag får sjunga ut mina egna känslor, inte någon annans. Efter konserten fick jag mycket beröm och jag gick runt hela dagen och var varm i magen. Det är så härligt att kunna beröra och imponera andra människor! Jag älskar det!

 
 
 
 

Party!

I fredags var jag på fest. Den jag skrev om i veckan. 3:3-fest, party med stort P. Jag var en partypingla. Jag hade helt glittriga kläder, glittriga smycken och hade stylat håret med locktång.

Dörrarna till festen öppnades 23:30 och min tolk kom till elevhemmet 23:00. Min assistent var hos mig hela kvällen och hjälpte mig med håret och sminket. Fast fatta vad jobbigt det var att gå runt och vänta på att klockan skulle bli tillräckligt mycket! Det fanns liksom inte mycket mer jag kunde göra när jag väl var färdigfixad. Det är alltid så. När man går och längtar, så går tiden extremt långsamt. Efter en evighet blev klockan äntligen elva och det var dags att ge sig av.

Festen var på Teaterbaren, som är en nattklubb i Kristianstad. Det var asmycket folk där. Det hade jag förstått att det skulle bli, ändå blev jag nästan chockad. Man fick knappt plats att röra sig, för det var folk överallt. De andra hade klätt ut sig till pingviner, paraplyer, prinsessor, paprikor och allt möjligt. Man skulle ju klä ut sig till någonting som började på bokstaven P. Det var jättehög musik också och det skulle inte förvåna mig om inte ens dem fullt hörande kunde höra varandra. Jag är glad att jag hade teckentolk.

Det var skithäftiga discolampor också. Lampor i olika färger, som blinkade och kastade sitt sken över alla som var där.

Jag dansade mycket och emellanåt svalkade jag mig med öl eller cider. Sen var jag i full fart på dansgolvet igen. Jag stannade där nästan hela kvällen, (eller natten snarare). Gick hem vid 2-tiden. När jag var tillbaka på elevhemmet, kröp jag i säng direkt och för en gångs skull somnade jag som en stock nästan direkt.

Den här upplevelsen kommer jag sent att glömma. Det var helt enkelt en toppen kväll!