Mimmi Delux

När ska det sluta? Alla idiotiska fördomar. Människors konstiga beteenden när de kommer i kontakt med någon som sitter i rullstol. Det har till och med hänt att jag har träffat någon via internet, någon som inte har vetat att jag sitter i rullstol och dessutom hör och ser sämre än andra. När de sen fattar det, har jag fått en känsla av att de nästan har blivit besvikna.

"Shit! Hon är handikappad. Jag som trodde att hon var en helt vanlig tjej".

JAG ÄR HELT VANLIG!!! Det är inget fel på mig! Men jag antar att det inte spelar någon roll vad jag säger. Fördomarna och orättvisorna kommer inte att försvinna. Inte ens om jag skriker sönder stämbanden och slår dem fördomsfulla idioterna i ansiktet. Jag kan göra precis vad som helst, det hjälper inte. Jag kommer för alltid att leva fast i en "handikapp" värld. Förhoppningsvis kommer det att blekna när jag blir känd författare och allt fler får ta del av vem jag är, men jag tvivlar starkt på att det kommer att försvinna helt och hållet.

Vissa människor sätter sig på huk varje gång de ska prata med mig, vilket får mig att känna mig som en barnunge. Visst, det kan lika gärna bero på att de är väldigt långa och att det inte är bra för deras ryggar att stå helt böjda. Vad de inte fattar är att de inte behöver böja sig, för jag hör lika bra oavsett om de står eller sitter.

Om jag inte reagerar den första sekunden efter att de har sagt något, så tar de förgivet att jag inte har hört och upprepar det. Jag kanske bara behöver några extra sekunder för att tänka igenom mitt svar, som många andra människor.

Men det värsta är nog när folk bestämmer åt mig, bara för att jag har råkat vara tyst en enda sekund för länge. De tolkar mitt tigande som ett medhåll och sen gör de vad de vill.

Nej, förresten. Värst är det när vissa människor inte fattar, fast jag har förklarat samma sak två miljarder gånger.

Här har vi en klassiker... Några tror, (ja, de tycker att de vet) att jag hör bättre på en sida. De kanske har frågat en gång och fått det gamla vanliga svaret:

"Det spelar ingen roll om du står på höger eller vänster sida när du ska snacka med mig".

De måste tro att jag ljuger. De kanske tänker att om jag inte säger sanningen själv, så är det bättre att de gissar sig till det. Alltså, jag HAR sagt sanningen, hela sanningen. Det kommer inte att dyka upp en text i pannan på mig. De får helt enkelt tro på det de hör d.v.s. det de hör från MIG!

I alla fall så verkar de inte lita på mig när jag säger att jag hör lika bra på båda sidorna. Så fort jag inte hör vad de säger, såå går de över till andra sidan. Det kan leda till två saker. Antingen så vågar jag till slut inte säga ifrån när jag inte hör, eller så blir jag förbannad. De kanske ofta befinner sig på en viss sida om mig, av en slump. Till exempel så sitter läraren alltid på höger sida om mig när vi jobbar enskilt på mitt kontor. Anledningen till det är att min dator är längst till vänster och jag sitter alltid precis där, så läraren har faktiskt ingen annanstans att sitta. Så enkelt är det.

Men vissa människor, alltså... Hur ofta jag än förklarar att det är skit samma om de står till höger eller vänster, så fattar de aldrig. Det kan se ut så här...

Jag ber en person, som kanske står på höger sida, att upprepa vad den sagt. Personen byter sida och ställer sig till vänster. Det är omöjligt att tänka sig att man skulle ha gjort det, om man pratade med en fullt hörande. Därför säger jag ifrån att de inte behöver byta sida och får till svar:

"Okej, men då står jag här".

Och fast jag har sagt ifrån, en eller flera gånger, så upprepar händelsen sig hur många gånger som helst.

Jag hade en assistent i skolan, som inte verkade fatta det där, förrän jag en dag blev riktigt arg och liksom röt:

"Jag har ju sagt hundra gånger att du inte behöver byta sida, bara för att jag ber dig upprepa! Vad är det du inte fattar?"

Vad folk borde lära sig är att om jag förklarar något, så är det så. Jag skulle aldrig säga att de inte behöver stå på en speciell sida, om det inte var sant. Vad tror de? Att jag är en lögnare eller?

Vi med funktionsnedsättningar är också människor, inte mer och framför allt inte mindre!