Mimmi Delux

Jag satt vid min dator, när det plötsligt slog mig att det nu bara är lite mindre än en månad, till den stora dagen... Jag ska tatuera mig! Det jag fick i studentpresent och som jag så länge hade önskat mig. Den 22 september är det dags! Den här gången blir det i Staffanstorp. När jag gjorde min första tatuering, så gick jag till en tatuerare i Malmö. Tänk, jag visste inte ens att det fanns en tatueringsstudio i lilla Staffanstorp, förrän jag en dag råkade gå förbi den. Jag var ute på promenad med min pappa och han berättade för mig vad vi gick förbi. Plötsligt passerade vi Lea Tattoo, där jag ska göra min tatuering. Ganska lustigt egentligen. Jag trodde inte att en sådan här liten håla hade tatueringsstudios. Det visste jag i alla fall när jag fick min efterlängtade tatuering i studentpresent.

Jag minns hur glad jag blev när min pappa läste kortet för mig, där det stod:

"Lea Tattoo. Grattis till studenten! Du har en inbokad tid för valfri tatuering den 22 september".

Jag blev så lycklig! Som jag hade hoppats att min önskan skulle bli uppfylld denna dag! Först fick jag inte fram ett ord, utan tjöt bara: "IIIII!!!" Ett stort leende spred sig i mitt ansikte. Jag visste redan vad jag skulle ha för tatuering. Det hade jag tänkt på länge. Men det är ju en sak att fundera och planera motivet i ensamhet, än att sitta med ett inbokat datum och allt.

"Dreams can come true". Så ska det stå på min arm. Det ska även vara en bild på en uppslagen bok och en musiknot. Allt jag brinner för ska finnas med. Det vill säga det jag brinner mest för. Böcker och musik.

Och "Dreams can come true" då. Varför ska det stå just så? Jo, för om det är någon som vet att drömmar kan bli verklighet, så är det Mikaela Nilsson. Jag som både har träffat min största idol och varit inne i hans studio, vunnit en talangjakt, praktiserat på en tidning, kommit in på Mogård och mycket annat. En dröm är kvar. Att ge ut en bok. Det har inte blivit uppfyllt än, men kom igen! Jag är ju bara 20 år. Jag har massor av tid kvar, det är inte för sent.

Visst kan jag fortfarande komma in i sådana där deppiga perioder ibland, då det känns som om jag lika gärna kan ge upp och kasta hela skiten i papperskorgen. Den perioden har ett namn. Nedstämdhet. När jag drabbas av nedstämdhet, tar alla negativa känslor över mig och jag kan inte se någonting positivt överhuvudtaget. Men som sagt, det är bara en känsla. Visserligen är jag fortfarande en aning orolig för att det ska ta jättelång tid, men jag förbjuder mig själv att tro att det gör det. Jag är för bra för att behöva vänta på utgivning i tjugo år, så är det bara. Jag ska ju snart gå en skrivarkurs och bli ännu bättre.

Jag har bestämt att jag ska vänta med att starta skrivarkursen, tills jag har kommit hem från min semester. Om exakt en vecka åker jag, mina föräldrar och min mormor och morfar på kryssning. Det är ingen idé att börja med skrivarutbildningen innan vi åker. Jag tror att var och en får jobba i sin egen takt, fast det känns ändå bättre att ta det efter semestern. Då har jag nog även skrivit klart boken jag håller på med nu. Jag tänker vänta med att börja på en ny bok. Jag kommer säkert ändå att få jobba med annat som hör till kursen. Även om jag kanske har tid att skriva en bok samtidigt, så verkar det ändå lugnast att hålla sig till en sak i taget. Fast vem vet om inspirationen blir så stor, att den tvingar mig att börja på en ny bok? Jag har redan fått lite idéer. Igår kom jag på ett kort stycke till min nya bok.

"Jag hatar henne. Inte bara för att hon har varit ihop med Ludvig Pettersson, som är en av stadens hetaste killar. Hon är framgångsrik och har precis allt man kan önska sig".

De där meningarna bara ramlade på plats i hjärnan. Fast som sagt, jag väntar med att sätta igång. Det kanske kan bli en novell istället, vad vet jag?

En av mina högsta drömmar är att svara "Författare" när någon frågar vad jag jobbar med. En dag kanske det finns en bild på mig i tidningen med rubriken: "FÖRFATTAREN Mikaela Nilsson BERÄTTAR OM SITT SKRIVANDE". Åh, vad jag längtar efter den dagen då förlaget ger ut min bok och jag kan börja kalla mig själv för FÖRFATTARE!!