Påbörjad tid på Whilan
Min tid på Whilans folkhögskola i Åkarp har börjat! I torsdags var det första dagen. Alla deltagare och lärare samlades i ett stort rum, som de kallar för glasrum. Vi fick presentera oss, alltså säga vad vi hette, vad vi hade för persontecken och var vi bodde. Sen fick vi gå och prata med våra mentorer. Min mentor är både hörande och teckenspråkig, så hon kan prata också. Det känns skönt.
Idag var jag där igen. Först samlades vi i ett klassrum för lite information om vad som skulle hända under dagen. Därefter var det dags för fika. Det finns en jättefin caféteria på skolan. Jag fick en egen nyckel till hissen, som man åker när man ska upp till fiket. Medan jag drack mitt kaffe, satt jag vid samma bord som tre andra tjejer, men jag fick ingen möjlighet att prata med dem just då. Min assistent tolkade till mig vad de pratade om, fast jag ville inte lägga mig i. Jag får snacka med dem en annan gång.
Efter fikan delade lärarna in oss deltagare i grupper. Vi skulle presentera oss och filma samtidigt. Ingen lång film, bara lite kort. Jag fick möjlighet att prata med några killar. Märk väl att när jag skriver "prata", så menar jag "teckna". Jättemånga deltagare och även några lärare är döva, så teckenspråk är nödvändigt hela tiden. I början var jag nervös för det. Jag är ju inte van att använda teckenspråk precis hela tiden. Men idag märkte jag att det svåraste inte är att teckna själv, utan att avläsa andras tecken. Av olika skäl. Vissa tecknar för fort och andra fattar inte att jag behöver taktilt teckenspråk i händerna. Sen krävs det ganska mycket koncentration för att läsa av andras tecken, men det gick bra ändå. Jag har ju en teckenspråkig assistent också, så hon får tolka när jag inte hänger med. En av dem döva killarna berättade att han blev lite osäker när han skulle prata med mig, eftersom han inte är van vid att teckna taktilt. Trots det gick det bra. Jag förstod vad han sa och när jag inte gjorde det, så fick han säga det igen, eller så fick min assistent tolka. Jag pratade även lite grand med en annan kille. Han och jag sprang på varandra på Malmöfestivalen i fredags. Han var också väldigt snäll och trevlig.
Det känns smickrande att jag redan börjar få kompisar i skolan, trots att jag bara har varit där två gånger denna terminen. Där var en kille som jag hade träffat förut, då jag gick på Whilan en dag i veckan. Nu ska jag verkligen ta tag i tecknandet, så att jag kan snacka mer med mina nya polare. För nya polare ska jag skaffa, det ska jag se till!