Hål i huvudet

Ibland blir det bara helt tomt i huvudet. Alltså, HELT tomt! Så tomt att man nästan inte kan formulera en enda vettig tanke, ännu mindre få ner den på papper. Och just då, bara för att hjärnan utan att fråga om lov bestämmer sig för att ta lite semester och dra iväg till Thailand, för att slänga sig i en solstol och dricka goda drinkar... Ja, då är man mer eller mindre tvungen att skriva något. Och vad händer då? Jo, då växer det lilla hålet som hjärnan har lämnat efter sig och fylls av något, som jag brukar kalla ångest. Och ångest är inte mycket att få ner på papper. Klart att man kan skriva av sig och kräka ut denna känsla, som olovandes har tagit plats i kroppen, utan att ens säga hej, men ingenting blir bättre av att man vet att man måste skriva just nu. Seriöst! Det går inte.

I torsdags, fredags och idag var det kulturvecka i skolan. Bara för dem som hade anmält sig och det hade jag. Jag hade anmält mig till en grupp som hette Spoken Word. Där borde jag ha passat bra, eftersom det handlade om skrivande. MEN... I fredags hade jag med mig en annan assistent till skolan, som inte kunde teckenspråk. Det kanske bidrog till att det inte fungerade så bra, fast inte bara. Läraren, som höll i gruppen, sa att man fick skriva "precis vad som helst". Vaddå "precis vad som helst"? Jag kan inte bara sätta igång att skriva, om jag inte får alltenativ och tips. Jag måste ha alltenativ. Det funkar inte att säga att jag kan skriva vad som helst och sen förvänta sig att jag bara ska sätta igång. Om jag får några alltenativ, men inte måste ta något av dem om jag har bättre idéer, så är det jättebra. Hur som helst så kände jag att jag inte klarade det.

Idag hände samma sak igen. Skillnaden var att jag fick lite tips av min assistent, men jag kunde ändå inte förnå mig att skriva något. Det kändes som om jag hade ett hål i huvudet. Jag kunde inte bygga upp någonting alls överhuvudtaget. Så här i efterhand kommer jag att tänka på ett citat i en av Katarina von Bredows böcker.

"Någon som är så tom i skallen som du, kan man bara använda till sparbössa".

Det hade kunnat handla om mig. Jag var helt tom i skallen. Att det där jag skulle skriva först bara var en uppvärmning och att ingen skulle läsa det, hjälpte inte mig. Jag var helt tömd på idéer. Inte blev det bättre av att man fick jobba så i fyra minuter i taget. När dem första fyra minutrarna hade gått, trodde jag att tortyren var över, men nej då. Då skulle vi köra samma sak igen, i ytterligare fyra minuter. Det gjorde mig bara stressad och frustrerad. Varför, varför, varför kunde jag inte bara skriva något? Det är jag ju skitbra på! Inte idag, tydligen.

Nu, flera timmar efteråt, kommer jag på vad jag kunde ha skrivit.

"Varför är det så tomt i huvudet? Jag vet ju att jag är bra på det här. Jag vet ju att jag kan. Inte nu".

För så fick man lov att skriva, eftersom ingen skulle läsa. Fast det kom jag inte på då, när jag satt i ett främmande klassrum och ville därifrån.

Skit samma. Nu är det över och jag behöver inte tänka på det mer. Nu laddar jag istället inför morgondagen, då det är julavslutning i skolan.

Jag hade förresten en lustig dröm inatt. Jag drömde om en tjej, som hade en sjuk mamma och hatade den supersexiga och enormt coola tjejen på skolan. Jag har tänkt på det hela dagen och kommit fram till att det är en idé till min nästa bok. Boken ska handla om en tjej, kanske 14-15 år, och hennes mamma är sjuk och måste opereras. I tjejens skola finns en brud, som är så himla cool, snygg och populär. Hon är en sådan som många skulle vilja vara som, men huvudpersonen hatar henne.

Jag har byggt på med många idéer. Vi får se när jag startar med boken. Först ska jag ju bli klar med "Samma jävla rädsla". Jag är på det sista kapitlet, men har fastnat.

På sistone har jag inte känt mig så himla motiverad att skriva heller. Det är så mycket annat som har hänt i mitt liv, så jag har liksom inte haft tid att fly in i min fantasivärld. Förut trodde jag verkligen att "Samma jävla rädsla" skulle bli klar innan jul. Jag hade en period då jag skrev oavbrutet. Ibland flera kapitel på raken. Det är klart, om jag får en ny våg av inspiration den här veckan, så kanske sista kapitlet blir färdigt innan julafton, men jag tänker inte stressa. Jag hatar att stressa! Om boken inte blir färdig innan jul eller nyår, så får det vara så. Jag har ingenting att ha bråttom för. Åtminstone inte när det gäller boken.

Det var faktiskt lite häftigt att jag drömde vad nästa bok ska handla om. Jag vet inte om det har hänt förut, men i alla fall inte på mycket länge. Visst har det hänt att det helt plötsligt bara har rasslat in idéer, men då har jag varit vaken.

Nu ska jag bara ta det lugnt, få jullov och invänta julen. På torsdag ska jag till Kristianstad för årets sista möte med funkarredaktionen. Sen kan jag slappna av, för på lördag är det julafton!

Jag hoppas att alla ni där ute får en underbar jul och ett gott nytt år! Ta hand om er!

Kommentera här: