Ordgränser suger!
Jag hatar ordgränser! Eller kanske inte hatar precis, men jag gillar det inte. Varför spelar antalet av ord så stor roll? Jag tycker att det är viktigare hur många sidor man skriver. Ett litet ord mer eller mindre är inget att bry sig om, tycker jag.
Om man till exempel får en uppgift i skolan som ska innehålla "så här och så här" många ord. Seriöst! Sådant gör mig nervös. Om inte annat så för att jag ofta råkar passera ordgränsen, särskilt om jag tänker på den, vilket jag inte kan göra om texten ska bli bra. Jag kan inte skriva en bra och välformulerad text och samtidigt tänka:
"Okej, endast 300 ord, absolut inte mer!"
Tänk om jag råkar skriva 301 ord. En sen då? Jag fokuserar på texten, inte på antalet ord. Det är inte direkt så att jag kommer att kastas i fängelse om jag skriver för många eller för få ord. Om jag tänker och fokuserar på ordgränsen, så blir det antingen för få ord, eller så blir texten platt och meningslös, eftersom jag inte vågar fördjupa mig, för då blir den alldeles för lång. Men om jag inte tänker på det, då blir orden för många istället.
I början blev jag alltid förskräckt när jag skulle skriva någonting på ett visst antal ord. Jag hade inte fattat att antalet står på datorn och att jag därför inte behöver räkna orden. Det är det som är fördelen med att skriva på datorn, man slipper räkna. Jag kanske kan få min dator att räkna matte, så slipper jag göra det själv. Haha!
Men i alla fall. Ordgränser borde uteslutas. Det är sidorna som räknas, i alla fall om du frågar mig. Tänk om man råkar skriva fler än man får och försöker korta ner, men precis allting som står i texten är superviktigt och allt kan bli förstört om man tar bort en enda mening. Fatta vad jobbigt!
Okej, jag överdriver lite. Man behöver inte ta bort, men man kan vinkla en mening, så att den blir lite kortare. Jag är ju författare, så jag vet hur man bearbetar en text. Det är bara det att ordgränser är något ganska okänt för mig, eftersom jag skiter fullständigt i om orden är 300 eller 600 eller 1000.
Fast jag vet inte. När min karriär som författare börjar på riktigt så kanske jag måste bli mer bekant med det. Och författare vill jag ju bli, så jag ska inte klaga. Jag kanske bara är så skoltrött, att allt som har med plugget att göra irriterar mig. Fast nu är det 150 dagar kvar, sen slipper jag skiten!!! Den 10 juni kommer jag att säga: "Adjö skoljävel!" Sen ska jag rusa in i en ny värld. Jag längtar!! Det har jag visserligen skrivit typ tusen gånger, men fy fan vad jag längtar!!
2016, mitt studentår. Äntligen är det här!