Mimmi Delux

En av dem roligaste saker som finns är att andas helium-luft. Ni som inte vet vad det är eller vad man har det till kan behöva en förklaring. Helium är luft, som finns i bland annat balonger. Man kan köpa tuber med helium också, fast då måste man ändå ha balonger att fylla på med. I alla fall så andas man in luften och när man pratar låter man som Kalle Anka. På riktigt, Rösten blir sjukt pipig och barnslig. Det är så himla roligt.

En del säger att det är farligt med helium och visst, det kan det vara om man inte är försiktig, men att testa någon gång och använda det lite ibland är ingen fara. Jag tror att det farliga skulle vara om man gör det för mycket, typ flera timmar eller så. Men jag vet inte, jag är ingen helium-expert, bara nästan.

Första gången jag testade helium var när min pappa hade 50-årsfest förra våren. Festen var i en festlokal. Det fanns ett lite mindre rum, där man kunde vara om man ville ha lite lugn och ro. Där satt jag med mina två assistenter och min teckentolk. I början vågade jag knappt andas in gasen. Jag var lite rädd för att det skulle ta lång tid innan jag fick tillbaka min vanliga röst. Nu vet jag att det bara är precis när man har dragit in luften som man låter helt knäpp. Ens vanliga röst kommer alltså tillbaka väldigt snabbt. När jag väl hade kört helium en gång, så ville jag bara göra det igen. Jag sjöng "Jag saknar dig, jag hatar dig", med världens smurfröst.

Ända sen dess har helium varit bland det roligaste jag vet. Det är inte så att jag är någon helium-knarkare, men när jag väl får med det att göra, så vill jag bara fortsätta. Och varje gång jag gör det, även när jag hör när någon annan gör det, så får jag ont i skrattmusklerna. Seriöst, det låter så sjukt roligt!

Jag har kört helium med mina assistenter flera gånger. Jag har haft två helium-tuber. När jag köpte min första trodde jag att man kunde ta gasen direkt från tuben, men nu vet jag att man måste fylla den i en ballong, för att det ska funka. Det blir extra kul om man säger något roligt, så kan man både skratta åt hur man låter och vad man säger.

När jag tog studenten fick jag en stor ballong i form av en champagneflaska. Det knäppa var att jag aldrig fattade att det var helium i den, inte förrän igår. Jag sa åt min pappa att ta ner balongen, eftersom luften ändå höll på att ta slut. Först då, när han visade, förstod jag. Det var igår kväll, precis när jag hade gått och lagt mig. Det var så vi tog slut på den sista luften, genom att andas upp den. I morse frågade jag pappa varför ingen hade sagt till mig att balongen innehöll helium. Han svarade att han trodde att jag skulle fatta det själv, eftersom balongen kunde flyga. Helium är ju så lätt, så man måste binda fast balongen med hjälp av ett snöre, om den inte ska flyga bort.

Jag kommer ihåg en gång på mellanstadiet, när jag hade varit iväg någonstans med skolan och fått en ballong. På den tiden visste jag inte ens vad helium var för något, därför blev jag lite rädd när min ballong rörde sig av sig själv. Jag var tvungen att hålla fast den i ett snöre. När jag kom hem, släppte jag taget om snöret, och vad hände då? Jo, balongen flög genast upp i taket. Och jag, min lilla korkskalle, fattade aldrig varför. Inte ens förrän idag fick jag klart för mig att man kan skilja på en helium-ballong och en vanlig ballong, genom att kolla om man måste hålla fast den eller inte.

Jag har flera inspelningar från när jag och mina assistenter har kört helium. De finns på min dator och jag skrattar alltid när jag lyssnar på dem. Det var tur att min pappa kunde lägga in dem i datorn, så att jag slapp förlora dem, när jag var tvungen att byta ut min milestone / spelare.

Helium har till och med fått en roll i några av mina böcker. I boken "Hur korkad får man bli" gör huvudpersonen Ellinor det med sina kompisar på en fest. I "En sång till vännerna" gör Gabriel det med sina kompisar Ludvig och Sabina. I "Hål i själen" gör Linnea och Hanna det. Nu kanske ni tror att jag är världens konstigaste författare, men tro mig, det är faktiskt skitkul att skriva om det. Det blir som att jag får återuppleva det, även om jag inte har någon helium själv just nu. Det är kul att skriva hur knäppa karaktärerna låter och hur mycket de andra karaktärerna skrattar. För man skrattar verkligen extremt mycket när man tar helium. Som jag skrev tidigare, man får ont i skrattmusklerna. Var beredda på det, alla som läser det här. Om ni någon gång får för er att använda helium, så måste ni vara rädda om era magmuskler!