Studenten (del 2)
Förlåt att jag inte har skrivit på länge. Nu ska jag fortsätta att berätta om min oförglömliga dag.
På kvällen fortsatte min student. När jag hade klivit upp ur sängen, efter en liten vilostund, drog jag och pappa ut med den röda sportbilen. Det var en härlig känsla att sitta på passagerarsätet med studentmössan på huvudet och studenttutan i handen. Jag hade kommit på ett sätt att tuta i tutan och visselpipan samtidigt. När jag skulle trycka på tutan, var jag tvungen att använda båda händerna. Jag satte visselpipan i munnen och knep fast den mellan läpparna. Sen blåste jag, samtidigt som jag tryckte på tutan. Det hördes säkert i hela Staffanstorp.
När pappa och jag kom tillbaka till Kalkstensvägen, stod alla och väntade på mig. Jag visste att det skulle komma skitmycket folk, ändå blev jag nästan chockad när jag såg hur många det faktiskt var. En efter en kom fram och kramade om mig. Någonstans kunde jag höra en hund skälla. Det var min kompis och före detta assistent Sandras hund.
Vi ungdomar fick sitta vid ett eget bord i det jättestora partytältet i trädgården. Det var jag, Myhanna, Olivia, Sandra och min teckentolk Josephine. Jag hade haft tolk hela dagen, för man vet ju hur högljutt det är på en student. Jag ville kunna prata med mina vänner och släktingar, utan att anstränga mig tills öronen ramlade av.
Maten var supergod. Min pappa höll ett tal till mig. Jag hade också planerat att hålla ett tal, fast jag ville vänta lite med det. Jag hade tänkt göra det efter att jag hade öppnat alla mina presenter, men det gick inte och när jag såg presentbordet fattade jag varför. Bordet svämmade över av paket, kort, blommor och champagneflaskor. Det skulle ta hela natten att öppna alla miljoner paket.
Efter att vi hade ätit tårta höll jag mitt tal. Det var tur att det fanns mikrofoner, annars hade jag fått sitta och skrika mig hes. Som om jag inte redan hade skrikit mig hes vid utspringet. Nej, jag skojar. Jag var faktiskt inte så värst hes om jag ska vara ärlig, men det var hur som helst bra att vi hade mikrofoner. Jag var faktiskt lite nervös. Jag menar, det är inte ofta jag håller ett tal. De enda gångerna jag kan komma på, är när jag fick i uppgift att skriva ett tal på svenskan och sen redovisade det för klassen. Jag hade blandat humor och allvar i mitt studenttal. Minst två gånger, kanske tre, skrattade alla gästerna högt när jag sa något roligt. Bland annat när jag sa att mina föräldrar hade slitit röven av sig för att ordna med min student och att det inte skulle förvåna mig om de knappt ens hade haft tid att gå och skita. Japp, jag kan vara rolig!
Vi hade bestämt att vi skulle ha lite disco senare på kvällen, men det blev inte så, för de flesta gick hem redan innan klockan elva. De som satt kvar i tältet var mina föräldrar och några av deras kompisar. Det blev spontan karaoke istället, eller uppträde kanske man ska säga, eftersom det mest var jag som sjöng. Jag hade tänkt köra en låt, men det blev fem.
Dagen efter öppnade jag alla mina presenter. Jag öppnade några redan efter att jag hade hållit mitt tal, men inte alla, för det var som sagt nästan hundra stycken. Av min kusin fick jag ett jättefint glasskåp med texten: "Sjung om studentens lyckliga dag". Det skåpet står på min vita byrå på mitt rum och i det har jag lagt lite smycken. Sen fick jag jättemycket smycken, blommor och champagne. Alltså, jag fick säkert tre flaskor champagne. Dessutom fick jag champagneglas och vinglas. De ska jag ha i min lägenhet när jag någon gång flyttar hemifrån. Min bror gav mig ett skitroligt kort. Han hade verkligen använt sin fantasi, för det är bara han som kan komma på något sådant. Jag menar inte själva kortet, alltså, utan det som står inuti. Ibland undrar jag om min brorsa kan läsa mina tankar.
Vet ni vad jag fick av mina föräldrar? En tatuering!! Jag har en inbokad tid på Lea tatoo den 22 september! Fatta! Jag som har önskat mig en tatuering!
Ja, jag fick så jäkla många presenter, så jag kan inte ens räkna upp alla. Det enda jag kan säga är att jag blev jätteglad för allting. Jag är supernöjd med min student! Jag skulle vilja återuppleva den, fast då måste jag gå fyra år till på gymnasiet och det pallar jag fan inte! Nu ska jag bara njuta av att äntligen ha gått ut gymnasiet, ha sommarlov, börja på Whilan i höst och göra den där tatueringen i september. Sen får vi se vad livet har att bjuda på. Något riktigt bra, hoppas jag!
