Hundmys
Igår kväll fick jag mysa med en underbar liten hund. Jag var hemma hos min assistent och träffade hennes Molly. Ja, träffa henne fick jag göra redan i freddags, men igår var det längre.
Molly är en svart blandras. Hon är liten, tillräckligt liten för att få plats i knäet. Hon älskar att kela. Det är det bästa. Det var så mysigt när hon satt i mitt knä och slickade mig på händerna och i ansiktet. Några gånger slungade hon frambenen över min axel, som om hon ville kramas ordenttligt. Det var superhärligt!
När jag och min assistent kom hem till henne, blev Molly helt överlycklig. Hon sprang fram och tillbaka, hoppade på oss och viftade galet med svansen. Det såg så kul ut. Hon hade ju varit ensam hemma och väntat och väntat, och när vi äntligen kom blev hon jätteglad.
När hon varl hemma hos mig i fredags, kunde hon inte sitta still i mitt knä, utan hoppade hela tiden ner. Det var nog för att allting var så nytt och spännande att undersöka. Men igårl ville hon inte flytta sig, för hon trivdes så bra hos mig. Hon var så himla mjuk. Det var så skönt att gräva in fingrarna i den svarta pälsen. Hon gav mig lugn.
När min assistent och jag gick ut för att handla mat, fick Molly följa med. Alla hundar blir ivriga när de kommer ut. När vi var i lägenheten och höll på att packa ihop, skällde Molly till en gång, som om hon sa åt oss att skynda oss. När min assistent gick in på pizzerian för att hämta vår mat, satt jag utanför med Molly. Hon satt så fint nedanför min rullstol. Jag höll i kopplet, så att hon inte skulle springa bort. När jag frågade henne om det var skönt att komma ut, gick hon fram till mig och puttade till mig på benet, som om hon ville säga:
"Ja, det är jätteskönt!"
När vi kom tillbaka till lägenheten och jag och min assistent satt och åt vid hennes köksbaord, satt Molly bredvid. Hon satt i kökssoffan och tittade på mig, för att kolla om jag tappade något gott. När jag tappade lite sallad på golvet, hoppade hon genast ner och åt upp det. Man skulle kunna kalla henne "dammsugaren" eller "soptunnan", haha!
När vi hade parkerat oss i vardagsrummet och kollade på "Min lillasyster", satt Molly i mitt knä. Min assistent tog foto på oss med min mobil och jag höll fram telefonen framför Molly, så att hon kunde titta på bilden. Jag pratade mycket med henne också. Hundar förstår mer än man tror och även när hon inte förstod, så var det ändå kul när hon tittade konstigt på mig och undrade vad jag snackade om. En gång bara slutade filmen att fungera och både jag och min assistent blev jätte irriterade på tekniken, som tydligen har som hobby att aldrig fungera som den ska. Jag sa till Molly:
"Kan du hjälpa oss med det här, för vi fattar ingenting?"
Hon bara satt där och kollade på oss, precis som om hon tänkte:
"Vad fan håller ni två på med? Är ni helt knäppa?"
En annan rolig sak var när de började sjunga i filmen och Molly blev helt förvirrad. Hon tittade sig omkring och undrade säkert vad det var som hände. Jag förklarade för henne att det inte var vi som sjöng, utan sången kom från filmen. Det var dessutom "Ja må hon leva" som sjöngs i filmen. Molly kanske fick för sig att hon fyllde år.
Åh, jag vill så gärna ha en hund!! Molly är i perfekt storlek för mig. Svart är också bra, för då kan jag se henne ordentligt. Egentligen tycker jag att alla färger är fina på en hund, fast jag kan inte ha en helvit, för då blir det svårt att se den.
Molly är som sagt helt underbar. Otroligt mysig och väldigt snäll. Tror fan att det är en sådan hund jag vill ha!
