Flytta hemifrån

Jag har ju pratat om det där med att flytta hemifrån. Att det känns både roligt och skrämmande. Visserligen känns det fortfarande en aning skrämmande, men mest lockande. Jag är inte redo att flytta exakt precis nu, i år, men det vore kul att kunna göra det under 2017. Tyvärr är anpassningen ett stort bekymmer. Många badrum är för små och lägenheten jag skulle ha kollat på idag, kunde jag inte ens komma in i. Det var trappor, trots att lägenheten låg på första våningen, och mäklaren sa att jag inte ens skulle komma in genom dörren till toaletten. Alltså, jäkla skit! Jag som hade sett fram emot det här äventyret! Jag ska kolla på en annan lägenhet på söndag och hoppas helhjärtat att den är bättre.

Som sagt! Även om det fortfarande finns saker att oroa sig för, så känner jag faktiskt att jag vill flytta. Det som skrämmer mig mest är det där med assistansen. Jag menar, även om mina föräldrar fortfarande kan vara assistenternas arbetsledare, så känns det ändå lite... Jag vet inte. Otryggt på något sätt. Eller, nej, kanske inte otryggt, men nervöst.

Jag känner en tjej, som också sitter i rullstol och har bott själv länge. Hon har berättat att hon blev osams med sin assistent en gång, och morgonen därpå dök assistenten inte upp, trots att kvinnan hon arbetade hos också hade ett jobb att gå till. Jag minns inte exakt, men jag tror inte ens att assistenten brydde sig om att meddela att hon inte skulle komma. Hon uteblev alltså från sitt jobb. Det är det allt för många assistenter som gör, hos mig också. I alla fall så låg min stackars vän i sängen och var totalt hjälplös, på grund av en assistent som inte kom. Nu kom hon ju dessutom för sent till sitt eget jobb på grund av det. Men va fan! Varför kan inte vuxna människor bete sig som just vuxna människor? Den frågan ställer jag mig själv ofta inom min egen assistans också. Jag menar, mina assistenter är faktiskt äldre än mig och ändå kan de göra saker, som inte ens jag skulle ha gjort. Därför vill jag såklart kunna lita på mina assistenter, för att kunna känna mig trygg när jag så småningom får ett eget boende.

Men det där med anpassningen är ett problem. Många lägenheter har inte tillräckligt stora toaletter. Dels så ska jag ha taklist, men jag måste ju kunna få plats själv också. Det vill säga, både jag och min assistent måste kunna få plats. Jag vet att jag inte kan förvänta mig ett perfekt badrum. I villan som jag och mina föräldrar bor i har vi ett jättestort badrum. Ett sådant kan jag inte förvänta mig i en lägenhet, men kom igen! Det måste åtminstone vara något som funkar.

Toaletten är nog det största problemet. I dem två lägenheter som jag har tittat på tidigare, har typ allt utom toan fungerat. Och den senaste skulle kunna vara så gott som perfekt, om toan hade varit lite större. Vardagsrummet var jättestort. Herregud! Där skulle säkert kunna få plats med tio rullstolar. Sovrummet var också helt okej. Just nu stod där en dubbelsäng och en spjälsäng, men det åker ju ut när paret med bebisen flyttar. Det skulle kunna bli ett perfekt sovrum till mig. Ja, hade det inte varit så svårt med toaletten, så hade jag gärna velat ha den lägenheten. Men nu är det ju som det är. Varför kan dem som bygger lägenheter inte se till att göra badrummen större? Fattar de inte att rullstolsburna också måste kunna skaffa sig egna hem? Man kan ju inte bo hemma hos mamma och pappa tills man dör.

Äh, jag hittar väl något någon gång. Jag får leta.

En annan sak som ska bli skön med att bo själv, är att jag kan komma och gå som jag vill. När jag till exempel är borta med mina föräldrar, så måste jag alltid vänta på att de ska bli färdiga, även om jag har en assistent med mig. Men om jag bor själv och kommer från min lägenhet, så kan jag stanna på festen eller middagen så länge jag pallar, och när jag inte orkar mer säger jag bara: "Adjö!" Då slipper jag vänta på mina föräldrar. På grund av att jag tycker att det är jobbigt med för hög ljudnivå, så orkar jag aldrig stanna speciellt länge på till exempel en middag, och när jag äntligen kommer därifrån är jag så gott som hjärndöd. Det skulle jag slippa om jag bodde själv.

Kommentera här: