Mimmi Delux

 

Jag slutar aldrig förvånas över hur mycket musik kan göra. Inte nog med att den hjälper mig att ta mig igenom mörkret och komma till ljuset. Vissa låtar passar perfekt in i mina böcker. Det skulle lika gärna kunna vara karaktärerna som sjunger dem.

Igår kväll, när jag hade halloweenfest med två assistenter och vi hade startat karaoken, sjöng jag låten "Jag vill inte förklara" med Julia Holmström. Hon bidrog med den sången i lilla melodifestivalen 2005. I alla fall så är det en lugn och väldigt känslosam låt. När jag satt och sjöng den, kom jag att tänka på huvudpersonen Ludvig i min bok "Samma jävla rädsla". Precis så som Julia Holmström sjunger, känns det för honom. Hans tjej är gravid och han mår skit, skit och åter igen skit! Hela hans liv är upp och ner. Jag fastnade framför allt på raderna i andra versen och tänkte:

"Det här är Ludvigs låt. Precis så här känner han".

Idag kom jag på att även flickvännen Sabina kan ha en roll i sången. De har vars sin del. Första versen är Sabinas del och andra versen är Ludvigs del. Sticket har de gemensamt. De sjunger om sin stora och förtvivlade sorg och deras längtan efter att hitta tillbaka till varandra, trots att saker har blivit som de blivit. Jag skriver ett exempel.

Sabina: "Telefoner ringer, men vågar jag svara? Jag vill inte förklara det som hänt. Den fortsätter ringa och jag vill bara springa därifrån. Jag vill bara glömma, glömma det som var".

Ludvig: "Sist när jag såg dig, då var du så ensam. Dina ögon var inte dem samma som jag minns. Kan du förlåta, istället för att gråta? För jag vill bara glömma, glömma det som var".

Båda: "Du måste förlåta mig, jag behöver dig. Jag ska ringa upp om jag får vara själv ett litet tag".

 

Om "Samma jävla rädsla" någon gång skulle bli film, så skulle den låten vara soundtrack. Kanske skulle dem som spelar Ludvig och Sabina sjunga den, eller så skulle man få ta Julia Holmströms original. Jag kan se det framför mig. Hur eftertexterna rullar på skärmen. Alla namn på skådisar, regissör och andra medverkande komprimeras av "Jag vill inte förklara".

Bakgrunden till biten som Sabina sjunger. Hon har berättat för Ludvig om sin graviditet och är nu helt säker på att han hatar henne. Hon ser att han ringer, men hon vågar inte svara, rädd att bli dumpad, få en utskällning eller börja gråta när hon hör hans röst. Hennes längtan efter honom är påtaglig och hon vet att allting mellan dem är förstört. Ingen förstår så bra som Ludvig.

Bakgrunden till biten som Ludvig sjunger. Han kan inte glömma Sabinas blick, hennes ledsna ögon och sårade ansikte. Hon såg så liten och ensam ut, att han inte kände igen henne. Han saknar henne, fastän det har blivit som det är. Ingen förstår så bra som Sabina.

 

Jag har lyssnat på låten många gånger. Mer eller mindre vid olika perioder, förstås, men det var som sagt år 2005 som jag hörde den för första gången. Men det var inte förrän igår som jag kunde identifiera den med min bok. Det kanske inte är så konstigt egentligen. "Samma jävla rädsla" började ju existera år 2016 och jag har nog inte lyssnat på "Jag vill inte förklara" sen innan jag började skriva på boken. Det känns ändå fint att jag nu har kommit på att jag kan tolka in låten i boken. Det finns ett samspel mellan dem, som jag inte har sett förrän nu.

Det är så härligt att kunna tolka musiken som man vill! När man lyssnar på låten så förstår man att Julia sjunger om något, som hon bara vill glömma. Säkert också om en person, som är väldigt viktig för henne. Däremot vet man inte vad eller vem texten handlar om. Lyssnaren får själv tolka in sina tankar. Det kan man i och för sig göra, även om man vet vad låten egentligen handlar om. "En sång från hjärtat" och "I miss you" vet man ju vilka de riktar sig till, men jag (och säkert många andra) har ändå tolkat in andra saker. Det är inte det att jag blundar för dem verkliga budskapen i texterna, men eftersom man kan tolka dem på olika sätt, så är det precis det jag gör.

Jag tror att det är samma sak med mina låtar. När jag skulle uppträda med låten "Drömmen", sa någon till mig:

"Jag vet ju att den handlar om din vän, som du saknar, men den skulle lika gärna kunna rikta sig till någon annan. Det är en sådan text, som man kan tolka som man vill".

Det tyckte jag om att höra! Det är precis så jag vill att det ska vara. Jag har ju ett klart och tydligt budskap med min låt, men de som lyssnar kanske har ett helt annat budskap och det går också bra. Det händer till och med att jag lyssnar på en egen låt och tänker:

"Varför skrev jag inte den här texten till honom/henne istället? Det är ju exakt så här jag känner för den personen!"

Musiken är mitt liv och ibland är den även min vän!