Välkommen till arbetslivet, Mikaela!

Japp, nu har arbetslivet börjat! Idag var jag i Kristianstad för ett spännande möte med funkarredaktionen.

Jag hade bara ätit lite risgrynsgröt på morgonen innan jag gav mig av, eftersom jag visste att de skulle bjuda på frukost på plats. Frallor, te och kaffe. Det blev en presentation. Man fick berätta vad man hette, hur gammal man var, var man kom ifrån och så vidare. Sen informerade de och visade sidan. Vi fick även komma med frågor och idéer kring vad vi skulle vilja skriva om.

Klockan tolv var det lunch. Vi satt i en stor lokal och käkade maten som de bjöd på. Jag satt och tänkte på att det här inte var någon skollunch, utan en jobblunch. Fatta vad coolt det kändes!

Efter lunchen fick jag skriva på mitt anställningsbevis och jag kände bara: "WOW!!" Jag satt där med ett par papper i handen och kunde fortfarande inte riktigt fatta att jag nu var anställd på mitt första jobb. Jag har ännu inte lyckats smälta det. Att jag, Mikaela Nilsson, som tog studenten i somras, faktiskt har ett riktigt jobb!

Vi gick igenom vad vi ska skriva och lite sådant. Till den 1 december, då det ska vara klart, tänkte jag skriva om vad jag ser för hinder och möjligheter, när det gäller min funktionsnedsättning. Jag vet inte exakt hur den texten ska vara, men jag lär komma på något.

Jag var glad och trött när jag och min assistent åkte hemåt. Det blev en lång och intensiv dag, men det var det värt. Är så jävla stolt över mig själv! Nu har jag även en timlista, som jag ska fylla i, vilket gör att det känns ännu mer äkta. Jag jobbar hemifrån, men ska ändå sätta schema på vilka dagar och tider för när jag ska jobba. Det känns bättre att ha bestämda dagar. Dels för att jag inte behöver vara sysslolös och dels för att det är skönt att alltid veta vad jag ska göra. Då vet jag liksom att de dagarna jobbar jag några timmar, så då har jag inte tid att göra något annat, så typ.

Så här känns det alltså att ha fått sitt livs första arbete. Det var inte så länge sen jag hade panik och undrade hur tusan jag skulle kunna hitta ett jobb. Jag trodde att det skulle bli svårt för mig, med både syn och hörselnedsättning och dessutom rullstolsburen. Visst, det hade säkert blivit svårt, om jag inte hade slängt ut en arm och grabbat tag i detta jobbet, så fort jag fick se det. Vad kan passa bättre för en skrivgalen tjej som mig? Det bästa av allt är att jag fixade det själv. Så sent som i våras trodde jag att jag skulle kräva massor av hjälp från arbetsförmedlingen, men nej, det behövde jag inte. Allt jag behövde göra, när jag hade läst annonsen, var att kontakta dem på redaktionen och komma på intervju, sen var allt klart. Kan man tänka sig? Livet bjuder verkligen på många överaskningar!

Lycklig anställd!
 

Kommentera här: