Längtan efter en hund
I onsdags var jag på en messa i Kristianstad. Jag åkte dit med två assistenter.
Det fanns många hjälpmedel på messan, men det jag ägnade mest uppmärksamhet åt var servicehundarna. De hade en uppvisning, som handlade om vad hundar kan hjälpa till med. Till exempel plocka upp saker från golvet, ta av jackan och strumporna och öppna lådor. Det var hur coolt som helst! Jag sa skämtsamt till min assistent att hon kommer att bli arbetslös, om jag skaffar en så smart hund. Vovven fungerar ju som ens assistent. Den kan givetvis inte hjälpa till med allt, men den kan meddela assistenten om något skulle hända. Det var en tjej, som berättade att om hon skulle ramla inne på toaletten, så springer vovven och hämtar hennes assistent. Om man har epilepsi, så kan hunden känna av och varna när man ska få ett anfall. Det tycker jag är skithäftigt, med tanke på att inte ens människorna kan veta när det är ett anfall på gång. Hundar måste ha ett sjätte sinne eller något. Samma sak när det gäller diabetes. Hunden känner när det är dags att ta medicin och så meddelar den det till sin ägare. Helt sjukt!
Jag har ju varken epilepsi eller diabetes, men det finns andra saker, som hade varit bra om min framtida vovve kunde känna av. När det börjar läcka från kateterhålet, till exempel. Om hunden kan känna och varna precis när det börjar läcka, eller gärna redan innan, så kan jag agera, innan det blir genomblött. Smart va? Jag menar, varken jag eller någon annan vet när det ska läcka, förrän det är för sent. Tänk så bra det hade varit att ha en liten vovve, som kunde säga till när det börjar hända.
Det finns en assistenthundskola i Stockholm, där hundar får utbilda sig till servicehundar. Men man måste ju självklart lära dem själv också. Man kan inte bara köpa en hund och förvänta sig att den ska kunna allt, man får själv utbilda den och lära den att hjälpa till med sådant som man behöver hjälp med. En servicehund fungerar som en assistent på många sätt, men det betyder såklart inte att det räcker. Jag menar, om jag skaffar en hund, som kan hjälpa mig med mycket, så måste jag ändå ha assistenter. Hunden kan inte ersätta assistenterna, även om den kan sno en hel del av deras arbete. Haha!
Alla raser kan bli servicehundar, men de måste ha en speciell personlighet. Med andra ord så kan inte alla "hundar" bli assistanshundar, men alla "raser" kan bli det. Man måste börja lära dem jobbet redan när de är valpar. Jag träffade en hund på messad, som bara var 13 veckor gammal. Han hade en sele på sig, så man såg att det var en assistanshund. Han var så himla söt, men det är ju de flesta vovvar. Han var jätteliten och satt så fint i knäet på sin ägare.
Jag tänker faktiskt googla på olika hundsorter och se om jag hittar någon som skulle kunna passa mig. Det måste ju vara rätt sort. Man kan inte köpa en hund, bara för att den är så söt att hjärtat smälter i en, och sen inse att det är helt fel sort. Det är ju synd att ge bort sin hund i första taget. Därför är det bra att kolla upp olika raser och deras personlighet, så att man får en uppfattning om vilken typ av vovve man vill ha. Det enda jag vet än så länge är att jag vill ha en liten hund, som kan hoppa upp i mitt knä och ligga i min säng. Jag vet också att även om hunden hjälper mig med saker, så vill jag inte bara använda den som min assistent. Jag vill att min hund ska vara min vän. Det är det viktigaste.