Döv borde inte användas som skällsord

Ordet döv borde inte få användas som skällsord, eller kanske snarare irritationsord. Jag menar, om man blir irriterad för att någon inte svarar på tilltal, då kan man säga: "Alltså, är du döv eller vad är det med dig?"

Jag har själv gjort så flera gånger. Jag minns en gång, när jag var iväg med en gammal assistent och hade sagt samma sak till henne tre gånger, utan att få någon reaktion. Till slut vände jag mig om i rullstolen och sa: "Men är du döv eller?!" Så här i efterhand kan jag tycka att det var fel av mig att säga så. Inte bara för hennes skull. Jag är en person med ett stort hjärta och jag vill verkligen inte såra andra. Jo, visst, det är en anledning till att jag inte tycker att jag borde ha sagt så. Men en annan orsak är att det känns lite hänsynslöst mot dem som faktiskt är döva på riktigt. För dem är det ju något självklart, något man bara är. De kanske också skojar om det ibland, trots att de är det. Vad vet jag? Men ändå...

"Döv" är inget fult ord. Nästan tvärtom, faktiskt. Det är bara det att det känns lite taskigt mot dem som är döva att skoja om det, eller utnyttja ordet på något annat sätt. Ungefär som CP. Det är fult och kränkande att använda CP som skällsord. Ja, det borde nästan vara förbjudet enligt min åsikt.

Kanske är det nya erfarenheter som gör att jag inte tycker att man ska utnyttja ordet "döv" heller. Nu går jag ju på Mogård och umgås med döva hela tiden när jag är där. Jag vet inte hur de ser på saken, men jag skulle nog inte längre kunna fråga en hörande person om den är döv, bara för att den inte hör just då, utan att tänka på dem som är döva på riktigt. Det känns fel. Nästan lite som att anklaga eller reta dem, för att de inte hör. Äh, det där blev kanske lite överdrivet. Det är som sagt nya erfarenheter som gör att jag tycker så nu.

Kanske skriver jag också allt det här, för att uttrycka att jag absolut inte har någonting emot döva människor. Om jag hade haft det, vad fan skulle jag då göra på Mogård? Jag vill bli kompis med deltagarna, oavsett om de hör lite grand eller är helt döva. Det är faktiskt mitt högsta mål på Mogård, att få kompisar. Vem vet? En vacker dag kanske jag går ut med en döv polare och så stöter vi på någon, som inte vet att min vän inte hör någonting, utan börjar snacka en massa. Då är det jag som får hjälpa min vän och antingen förklara för den andra människan att min kompis faktiskt inte hör något alls, eller så får jag försöka tolka och översätta orden till teckenspråk.

En gång när jag gick i fyran, satt jag i skolan och skrev en berättelse på datorn. Två killar från sexan kom in och kollade när jag skrev. Min assistent var inte i rummet just då, så jag blev jättenervös när jag inte hörde vad killarna sa till mig. På den tiden var jag inte bra på att säga ifrån, särskilt inte till folk jag inte kände. Ofta ville jag knappt att dem i min ålder skulle få veta att jag hörde dåligt. De kunde säga att de inte kunde prata tydligt och sen vända sig bort. En av killarna försökte prata med mig, men fick slutligen ett utbrott och sa till sin kompis:

"Men oooh! Hon är helt döv!"

Det hörde jag och självklart blev jag sårad, men jag satt tyst och fortsatte att skriva. Och vet ni vad? På den tiden hörde jag mycket sämre än jag gör nu. Jag hade inget CI-implantat och ingen vanlig hörapparat. Eller, jo, jag hade två hörapparater, fast de ville jag aldrig använda. De hjälpte inte ens speciellt bra och jag kände mig bara konstig och annorlunda när jag hade dem på mig.

Jag har kommit över händelsen i fyran nu, fast jag tror ändå att den har något att göra med att jag inte längre tycker att döv borde användas som skällsord. Det är ett ord som man ska spara tills man behöver det.

Vissa säger att jag är "gravt hörselskadad". Tekniskt sätt så är jag nog just det, men ordvalet stör mig. "GRAVT". Det låter ju som om jag hör så dåligt, så att jag lika gärna kunde ligga i graven. Ja, jag vet att det låter hårt, fast det känns verkligen så. Själv säger jag aldrig att jag är gravt hörselskadad. Jag nöjer mig med att förklara att jag är hörselskadad, eller möjligtvis att jag hör dåligt, och att jag inte kan beskriva på en skala hur mycket jag hör. Så säger jag. Det där med "gravt" känns inte bra. Jag använder bara det ordet när jag absolut måste, eller när jag själv tycker att jag borde. Om jag vill framstå som professionell och mogen, då kanske jag använder det, men inte annars. Förresten kan jag vara mogen även om jag inte snackar med världens vuxnaste och proffsigaste språk, så skit samma. Jag säger det som passar in i min mun, helt enkelt.

Kommentera här: