Mimmi Delux

Katarina von Bredow, en svensk författare, har varit min idol så länge jag kan minnas. Ända sen jag läste "Hur kär får man bli", har jag beundrat henne djupt.

Jag minns att jag var 12 år och hade precis slutat femman. Efter skolavslutningen åkte jag med mina föräldrar till stan. Jag köpte "Hur kär får man bli" på ljudbok. Alltså, ingen talbok som jag laddar ner från MTM och lyssnar på i min spelare, utan en CD-bok med en skådis som inläsare.

Från och med den dagen lyssnade jag på den boken, och från och med den dagen har Katarina von Bredow varit min stora favoritförfattare. Hon skriver om kärlek som ingen annan och är helt jävla asgrym på att uttrycka blickar, känslor, karaktärer och drama. Hon är otrolig!

Jag kan utan tvekan rekommendera alla att läsa hennes böcker! Idag, faktiskt alldeles nyss, läste jag ut "Släppa taget", som är en av hennes senaste. Det finns en fristående fortsättning också, "Tappa greppet". Den ska jag börja läsa redan ikväll. Jag måste bara. Allting är så verkligt i hennes romaner. Det är sådant som mycket väl skulle kunna hända på riktigt, eller kanske till och med har hänt.

Så är det i mina böcker också. Det är saker som kan inträffa i verkligheten. Någonstans i världen kanske det sitter någon och längtar intensivt efter sin systers pojkvän. Samtidigt blir någon mobbad och trakasserad för sin dövhet. Ja, sådana saker.

Kort presentation om boken "Släppa taget".

Stella och Elsa är enäggstvillingar. De är lika på utsidan, men mer olika på insidan. Stella är utåtriktad, social och går lätt framåt, medan Elsa är mer försiktig och tillbakadragen. Man får följa hennes hemliga förälskelse i Elliot.

Det är något med Katarinas böcker som gör att man inte kan sluta läsa. Jag började på "Släppa taget" i lördags och nu har jag alltså redan läst ut den. Okej, inte direkt något världsrekord i läsning, men det var omöjligt att sluta. Redan från första sidan fångades jag av ungdomarnas värld, alla fantastiska beskrivningar och det lättbegripliga och äkta språket, som gör att man kan hänga med utan problem.

Katarina är min inspirationskälla. Hon inspirerar mig i mitt eget skrivande. Jag menar inte att jag härmar henne, för jag har ju min egen stil när jag skriver, men jag kan hämta inspiration från hennes böcker. Jag undrar om jag någonsin kommer att bli en lika bra författare som hon. Det kan bli tufft. Hennes romaner är så perfekta, liksom!

Ja, som sagt så är jag ett stort fan av henne. Jag har sällan blivit så imponerad av någon annan författare som av henne. Visst har det hänt att jag har tyckt om en annan författare, men Katarinas böcker går rakt in i mitt hjärta.

Hennes första bok heter "Syskonkärlek" och kom ut år 1991. Första gången jag hörde den titeln, förstod jag inte att det helt enkelt handlade om två syskon som blev kära i varandra. Jag menar, de flesta syskon tycker ju om varandra, men inte på samma sätt som Ludvig och Amanda. Så är det med i stort sätt alla hennes boktitlar. De avslöjar ingenting om innehållet. Man får läsa ett tag, innan man förstår varför boken heter som den gör.

Det är ytterligare en grej som vi har gemensam, hon och jag. Jag brukar också försöka döpa mina böcker till något, som inte avslöjar vad de handlar om. Jag skulle till exempel aldrig få för mig att döpa en bok till "Ellinors förbjudna kärlek". Då fattar man ju vad det handlar om, redan innan man slår upp första sidan. Okej, man vet inte vad som är förbjudet, men det blir klart att det handlar om Ellinor och hennes kärlek. Någon gång har jag skrivit på facebook och bett om tips på boktitel. Jag har kortfattat berättat vad den ska handla om, eftersom jag trott att det ska göra det lättare, men förslagen jag har fått har varit på tok för avslöjande. Jag vill att titeln ska vara lite mystisk, något som väcker intresse och får läsaren att undra vad det handlar om. Om man inte gillar kärlekshistorier, kan man lägga ifrån sig boken då det visar sig att den handlar om kärlek, men om ämnet står med i titeln och man är en sådan som inte gillar kärleksberättelser, slår man inte ens upp första sidan. Fattar ni hur jag menar?

Här är några andra favoriter av Katarina von Bredow.

"Knappt lovlig". "Hur kär får man bli". "Som jag vill vara" och "Flyga högt".

Alltså, jag menar inte att någon är dålig eller så, men jag älskar alla hennes böcker och det här är mina favoriter. Och så "Släppa taget" då.

Ni som inte har läst Katarinas böcker, vad väntar ni på? Gå ner till biblioteket och låna en bok. Eller, som jag gör, ladda ner någon talbok från MTM. Sätt eller lägg er sedan bekvämt, öppna boken och börja läsa! Jag lovar att ni kommer att bli grymt imponerade!