Jag ska bli hundägare
Jag tänker nästan jämt på hur det kommer att bli när jag har en egen hund. Jag kan knappt sluta snacka om det, min mamma har till och med sagt:
"Det var ett jävla tjat om hundar".
Men det är inte så konstigt egentligen. Jag älskar ju hundar, mår bra av dem och vill ha en egen. Då är det inte konstigt att det tar allt större plats i mitt huvud nu för tiden.
Min lägenhet är världens finaste enligt mig. Jag kunde inte ha fått ett bättre hem. Trots det så är det fortfarande något som saknas. Kan ni gissa vad? Just det, en vovve! Jag är fullt medveten om att livet inte kommer att bli perfekt, bara för att jag köper en hund. Jag kan skaffa ett helt gäng vovvar, men det kommer alltid att finnas motgångar och uppförsbackar. Fast en hund skulle i alla fall underlätta för mig, det vet jag. En trogen vän, som älskar mig för den jag är och skiter fullständigt i hur jag ser ut, vad jag har för kläder eller om mitt hår är smutsigt. Någon som kan trösta mig när jag är ledsen och lugna mig när jag har ångest. Någon som alltid är min (och bara min).
Sen vet jag såklart att det där med att ha en hund inte alltid är en dans på rosor. Det kommer ohjälpligt att komma dagar då jag måste gå ut med vovven, trots att regnet pissar ner. Andra gånger kanske jag är helt orkeslös och pallar inte göra någonting, men det måste jag ju. Att ha en hund är ju som att ha en liten bebis. Det är roligt och gullit ibland, men vissa dagar är det jobbigt. Fast jag är ändå säker på min sak. Jag ska bli hundägare!
Att ta hand om Sami är ju en skitbra övning. När han är här får jag ju känna på hur det är att ha en hund och ta det ansvaret.
Igår hade jag verkligen behövt en vovve att söka tröst hos, för jag hade en riktig jävla skitdag med både ångest och tårar. Jag hade velat ha en hund i knäet, som tröstade mig och slickade bort tårarna från mina kinder.
Hundar förstår mer än de flesta människor. Ibland kan Sami titta upp på mig, som för att kolla att allt är okej. Han känner av när jag blir orolig eller stressad. Det är nog därför han stannar ibland när vi är ute och går, för att han fattar att allt inte står helt rätt till med mig.
Det allra bästa är nog när man är på väg hem och känner sig så varm inombords, för att man vet att vovven står innanför dörren och väntar och blir så glad när man kommer hem. Även om man inte känner sig på topp innan man öppnar dörren, så lär man bli det när vovven kommer rusande, ivrig och glad som ett barn på julafton. Man behöver inte vara borta i en timme ens. En gång hade jag lämnat Sami i lägenheten och gått till tvättstugan i max fem minuter, och när jag kom tillbaka blev Sami så otroligt lycklig, som om jag hade varit borta i flera timmar. Hundar har ingen tidsuppfattning. De tycker alltid att de har varit ensamma alldeles för länge, även om det bara handlar om ett par minuter. Det är så roligt att se när de blir så glada. Glädjen smittar av sig på ägaren, eller i alla fall på mig.
Så, ja, jag kan bara säga att jag verkligen vill ha en egen hund! Inte bara passa en i några dagar eller veckor, utan någon som är min egen. Någon som alltid finns här och inte behöver lämnas bort till en annan ägare, för ägaren i fråga är ju jag. Och skulle jag någon gång bli tvungen att skaffa hundvakt, så är det bara för att jag till exempel ska åka iväg under en längre tid och inte kan lämna vovven ensam så länge. Om jag bara ska åka till habiliteringen i Lund kan hunden vara ensam hemma, om det nu inte är så att någon annan har erbjudit sig frivilligt till att vara hundvakt. Ska jag däremot åka på redaktionsmöte med jobbet måste jag ha hundvakt, för då brukar jag dra hemifrån vid 8 och kommer inte hem förrän tidigast 16:00. Så länge kan nog ingen hund vara helt ensam. Men även om jag behöver hundvakt då och då, så är det ändå min hund, som alltid kommer tillbaka till mig. Det är så jag vill ha det.
Tänkte på det där jag skrev innan, att jag kan skaffa ett helt gäng hundar. Det kan ni släppa nu. Det blir nog bara en för min del. Det är ju mycket jobb med en hund också, men två skulle innebära dubbelt så mycket arbete och energi. Jag skulle inte ha tid eller ork att ta hand om mer än en hund i taget. Men en ska jag ha!