Mimmi Delux

Kära läsare!

Jag är medveten om att jag inte har varit så aktiv här under dem senaste veckorna. Flera gånger har jag tänkt att jag ska slänga ihop ett blogginlägg, men det har inte blivit av. Det är mycket som händer just nu, jag har stressat runt som en idiot hela den här och förra veckan och har haft brist på ork. Men idag tänkte jag bjuda på ett inlägg. Sen har jag i alla fall två andra saker att skriva om, så det lär komma fler inlägg rätt snart, men nu håller vi oss till en sak i taget.

Nu närmar vi oss juletid. Hela min lägenhet är julpyntad och i mitt vardagsrum står en valpsäker julgran. Med valpsäker menar jag att den står uppe på ett litet bord, så att inte min lilla gangsterhund ska kunna klättra eller tugga på den. Granen är förresten ganska liten, men den ser hög ut då den står på ett bord.

I onsdags var det lucia. Mitt första luciafirande i min egna lägenhet, plus det första luciafirandet tillsammans med Sigge. Jag och två assistenter hade fixat en överraskning för mina föräldrar och mormor och morfar. Jag hade bara sagt till dem att jag skulle ha adventsfika, men vad jag inte berättade var att vi även skulle ordna ett luciatåg. Det var det som var överraskningen. Jag och mina två assistenter hade övat in några luciasånger och fixat en luciakrona till mig och tärnljus till dem. Sigge var också med i luciatåget. Han hade sin tomtedräkt på sig.

Vi hade fixat fika, glögg, julmust och hembakta lussekatter och pepparkakor. När mina föräldrar, morföräldrar och även en väninna till min mamma som jag hade bjudit in hade kommit, sa jag åt alla gästerna att gå och sätta sig i vardagsrummet och ta för sig av den alkoholfria glöggen. Sen låtsades jag bli kissnödig och tog med mina assistenter och Sigge in på toaletten, där vi bytte om. Sigge hade redan sin tomtedräkt på sig, för att vi skulle slippa stressa med det.

Snart stod en lucia, två tärnor och en tomte på toan, redo att skrida ut under sång. Så fort jag hade öppnat toadörren, började vi sjunga luciasången. En av assistenterna körde min rullstol. Det var härligt att sjungande skrida ut och överaska mina gäster. De hade ju bara väntat sig att det skulle bli lussefika, inte luciatåg. Jag såg att de fotograferade flera gånger. Ibland när jag såg ljuset från kameran, det där som uppstår innan blixten kommer, log jag lite extra, liksom för att ta emot fotandet.

Där stod vi och sjöng och jag kan lova att gästerna blev glatt överaskade. När vi sjöng "Staffan stalledräng", klev min mamma fram och lyfte upp Sigge i mitt knä, förmodligen för att han satt bredvid mig och ville komma till sin mamma. Innan vi stämde upp i "Midnatt råder", blev jag tvungen att ta ner Sigge, eftersom vi skulle göra lite rörelser till sången och behövde båda händerna. Tärnorna ställde ner sina ljus på golvet, för att deras händer också skulle vara fria. När vi sen körde luciasången igen, stod vi kvar medan vi sjöng första versen. När vi kom in på vers 2, skred vi ut ur rummet och in på toaletten igen. Bakom oss kunde vi höra applåder från vardagsrummet.

Så fort jag kom tillbaka in i vardagsrummet, efter att ha tagit av mig det vita lucialinnet och kronan, började gästerna applådera igen. Det kändes bra att ha bjudit på ett fint luciatåg och fika. Det här var så kul, att det kanske får bli en ny tradition. Från och med nu får jag, Sigge och mina assistenter gå lucia varje år. Vem vet? Nästa år kanske det går att fixa så att alla assistenterna jobbar på lucia, så det blir ett stort tåg. Då kan jag bjuda in fler gäster också, så vi har många som tittar på oss. I så fall kanske det vore smartast att ha det på kvällen, så att det är troligt att fler kan komma, då de flesta har slutat jobba och så vidare. Men ja ja, det här var ju fint och mysigt ändå. Bara att kunna överaska var riktigt kul.

Förresten så fick jag juliga inflyttningspresenter av min mammas kompis, som inte hade varit i min lägenhet tidigare. Det ena var en pytteliten julgran, som kan snurra och spela. Den står på byrån i hallen. Det andra var ett halsband med en hund på. Jag blev mycket glad för båda sakerna.

Nej, nu avrundar jag bloggandet för ikväll. Vi hörs igen.