Mimmi Delux

Japp, nu är det avklarat. Idag har jag bott i min nya lägenhet i exakt en vecka. Flyttade i söndags förra veckan. Det kändes storslaget och väldigt spännande, men samtidigt underligt och nervöst. Jag trodde att jag skulle ha jättesvårt att somna den första natten. Jag får ofta svårt och somna när jag kommer till ett nytt ställe, och alla säger att den första natten i det första egna hemmet är något väldigt speciellt. Men nej, jag somnade som en stock. Visserligen vaknade jag redan klockan fem på morgonen och kunde omöjligt somna om, men annars sov jag faktiskt ganska bra.

På måndag morgon åt jag min första frukost på uteplatsen, vid det svarta trädgårdsbordet. Det var jättevarmt i måndags. Det kändes vuxet att sitta där, på min egen uteplats och äta frukost, som jag själv hade gjort i ordning. Tänk, jag har till och med lärt mig att koka kaffe. På bara en vecka har jag samlat ihop många vuxenpoäng. Jag har dessutom dammsugit hela lägenheten. Jag kom på att assistenten kunde köra min rullstol, medan jag höll i dammsugaren. Smart va?

Just nu har jag också en hund i hemmet. Nej, jag har inte köpt en egen, men jag är hundvakt fram till torsdag. Han heter Sami och är mina föräldrars kompisars vovve. Han kom alltså i måndags.

För några veckor sen fick jag ha honom över en natt. Hemma hos mina föräldrar, alltså. Det var bra, för vi behövde träna lite, både Sami och jag. Förra gången satt han ju och gnällde, så fort hans ägare hade gått, men det gjorde han inte den här gången. Han tittade efter sin ägare, men han gnällde inte. Inte förrän på kvällen. Jag blev lite nervös, för jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade varit ute med honom, ändå gnydde han. Fast sen sov han i min säng och efter det har det gått riktigt bra med honom. Han sover hos mig varje natt. Det roliga är att han har lärt sig att veta när jag ska gå och lägga mig och när jag ska kliva upp. På kvällen, när mina assistenter förbereder mig för att krypa i säng, hoppar Sami upp i sängen och väntar på mig. På morgonen sätter eller lägger han sig bredvid mig och slickar mig god morgon. Han har också lärt sig att gnälla när han vill komma upp i mitt knä. Han sitter på golvet vid mina fötter och piper, ända tills jag kallar upp honom till mig.

Det har blivit så självklart att ha honom här, så det känns som om han är min hund. Jag är nästan helt säker på att det kommer att kännas tomt när han har åkt hem. Fast nu verkar han trivas så bra hos mig, så det är inte säkert att han kommer vilja åka hem.

Min mamma sa till mig att jag är redo för en egen hund. Jag tar ansvar för Sami och ser till att gå ut med honom tillräckligt många gånger varje dag. Ibland är det faktiskt det som får mig att gå upp på morgonen. Vissa mornar är jag extra trött och skulle helst vilja ligga kvar och sova, men sen tänker jag:

"Visst ja, jag måste ju ut med Sami".

Jag känner också att jag är redo för en egen hund, men det är ju inte bråttom precis. Först ska jag komma till ro i min lägenhet och få ordning på alla mina assistenter. Sen, när jag har tid, kan jag skaffa en egen vovve.

Jag känner mig mer och mer hemma i lägenheten. Den blir bara finare och finare. Det där hörnskåpet, som skulle vara i vardagsrummet, står nu i sovrummet istället, för det fick inte plats i vardagsrummet. Det gör inget. Det står bra här. Sen har jag ju en massagefåtölj i vardagsrummet, som jag älskar att sitta i. Jag brukar sätta mig i den när jag är trött eller bara vill ha det lite mysigt. Då brukar även Sami lägga sig i mitt knä. För det mesta ligger han där ett tag, innan han hoppar ner på golvet.

På kvällen brukar jag tända dem två små lamporna på hallbyrån. De sprider ett så varmt och hemtrevligt sken omkring sig. Min keyboard står på en liten hylla i hallen, precis utanför assistentrummet, som ligger mitt emot mitt sovrum.

Jag brukar inte kalla sovrummet för "mitt rum", som jag gjorde när jag bodde hemma, utan jag säger "sovrummet". Hela lägenheten är ju min. Jag kunde lika gärna kalla vardagsrummet för "mitt rum". Det allra bästa med att bo själv är att jag inte behöver trycka in alla mina saker i sovrummet längre. Jag har mina prylar i hela lägenheten och det trivs jag med. Jag trivs i det nya hemmet överhuvudtaget, förresten. Den passar verkligen mig på något sätt.