Mimmi Delux

God kväll alla härliga människor!

Jag vill ge er ett tips på en superbra låt! "Olycklig kärlek" med Alexander Martinez. Jag hittade den låten på YouTube i slutet av februari och jag får inte nog. Alltså, jag har lyssnat på den hur många gånger som helst. Jag har texten i datorn också. Försökte hitta den på internet, så att jag bara behövde kopiera och klistra in, som jag brukar göra. Tyvärr hade de inte lagt ut texten på internet, så det blev att min assistent fick skriva av texten, för jag ville veta vad låten handlar om. Nu kan jag större delar utantill.

Texten var det som fångade mig. Visst, musiken är jättefin och han sjunger bra, men texten... Herregud! Den är helt fantastisk! Den har ett tydligt budskap och den får lyssnarna och läsarna att känna igen sig. Om man inte själv har upplevt den smärtan som framgår i låten, (fast det har nog de allra flesta gjort), så får man ändå en bild av känslan. Precis som titeln avslöjar så handlar låten om olycklig kärlek. Det var det jag menade när jag skrev att de flesta har upplevt det, för många har ju varit olyckligt kära någon gång i livet. När man är mitt inne i det, så kan det ibland kännas som att man är helt ensam av att känna så och att man inte borde känna så som man gör, fast den här låten hjälper en att förstå att man inte är ensam. Det finns fler som har känt precis som du.

Jag tror att det är allt för få som vågar vara öppna med känslor. Det är nog orsaken till att man inte tror att någon annan går igenom eller har gått igenom det här. En sak som jag har förstått mitt eget låtskrivande, är att det är lättare att få ner känslan på papper och sen sjunga om den, än att säga det. För även om man pratar om det, så går det nästan aldrig att sätta ord på exakt hur det känns och påverkar en. Då är låtskrivandet något alldeles fantastiskt. Det hjälper mig att bearbeta känslor.

Jag tycker även om bakgrunds bilden till den här låten. Ett rött hjärta, som ser lite insjunket ut. Tittar man noga, ser man att det finns en linje mitt i hjärtat, som en reva. Ja, man både hör och ser att låten handlar om ett krossat hjärta.

När jag har ångest så känns det ibland som om ingen förstår eller känner så som jag. Så är det givetvis inte. Det är så oerhört många människor som lider av mer eller mindre ångest. Jag tror att alla har det då och då, men det är inte lika plågsamt för varje person. Jag har en känsla av att något som hindrar oss från att prata om ångest, är att vi tror att det är något fel på oss. Vi tror att vi är psykiskt sjuka för att vi har ångest, men så behöver det inte alls vara!

En gång frågade jag min mamma om man är psyksjuk om man lider av panikångest. Det var för flera år sen, när jag läste en bok om en tjej som verkligen lider av det där. Min mamma svarade såklart "Nej". Att man lider av oro och rädslor, behöver inte vara ett tecken på att man är galen. Det är nästan skrämmande hur många det faktiskt är som har det problemet. Däremot så är det nyttigt att i alla fall försöka prata om det. Det är inte lätt, jag vet, men så otroligt viktigt!

Jag tycker att det är viktigt att vi ser insidan av våra medmänniskor. Vi kan få bilden av att en person alltid är glad och full av energi, alltid skrattar eller ler och alltid har något att se fram emot. De fördomarna får vi ofta av någons utseende och utstrålning. En tjej klär sig jämt i snygga toppar, har perfekt hår och munnen med ett brett leende. Vart hon än går, så ser man henne alltid prata med någon annan och man hör hennes glada skratt. Men ingen vet hur den här tjejen egentligen mår på insidan. Hon kanske gråter sig till sömns varje kväll och lider av panikångest. Hon kanske mår skit innerst inne, men hon är bra på att dölja det. Sminket hjälper ju också till att gömma lite. Ögonskugga och mascara får ögonen att se mindre trötta och svullna ut.

Det är så mycket man tar förgivet på grund av utseenden. Jag hade till exempel aldrig kunnat tro att Amy Diamond har ångest, om jag inte hade hört henne berätta det i ett YouTube-klipp. Hon som ser så glad, sprallig och bekymmerslös ut. Man visar inte sina innersta känslor, de syns inte på utsidan. Det är inte konstigt att Amy ser glad ut på scen. Det hade sett ganska konstigt ut annars och publiken hade börjat undra. Klart att hon verkade på topp när jag träffade henne. Hur skulle det ha sett ut om hon satt tyst eller sa:

"Jag är inte på humör, så jag orkar inte med den här intervjun".

Nej, det går ju inte. Man döljer så mycket. Eller så visar man det i alla fall inte för alla. Kändisar kan ju inte ställa in spelningar och intervjuer hur som helst, bara för att de råkar vara lite nere den dagen. Det är bara att bita ihop och göra sitt bästa. Sen är det förstås inte bra att lida i tysthet heller, för då kan det bli ännu värre. Ibland måste man släppa ut sina känslor, men då väntar man hellre tills man är ensam eller tillsammans med någon som man känner sig trygg med. Man vill ju inte direkt börja gråta på scen, framför hundra tals människor.

Det finns mycket musik och texter som handlar om jobbiga känslor, och jag tror att jag vet varför. Det är lättare att ha en text att gå efter och sjunga om smärtan, än att prata öppet om det. Om man till exempel är olyckligt kär, varför inte skriva en låt och sjunga då? Då får man ju ur sig sin sorg och förlorade kärlek, utan att behöva säga:

"Jag är superkär i någon, men han eller hon gillar inte mig och det känns så himla tomt och ledsamt att jag vill dö!"

Då kan man istället sjunga om det. Lyssnaren kan visserligen räkna ut att den som sjunger är eller har varit ledsen, men man kan inte veta hur det känns innanför personen, mer än det som låten berättar. Det finns så mycket mer bakom orden.

Det är helt underbart med musik!