Mimmi Delux

Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag måste erkänna att jag har haft stora problem med inspirationen. Jag har helt enkelt inte vetat vad jag ska blogga om. Nu är jag i alla fall tillbaka vid tangentbordet.

Den här veckan har det hänt mycket. I söndags val det valborg. Jag åkte hem till en av mina assistenter. Vi var rätt många där. Vi gjorde en stor majbrasa och grillade. Jag hade tagit med mig både korv och majskolvar. Det var mysigt att sitta där framför elden och sjunga valborgs-sången och grilla.

I onsdags fick jag ÄNTLIGEN tillbaks min mobil, som har varit på reparation sen den 21 februari. Inte nog med det, den har dessutom varit i Frankrike. Fråga mig inte varför. Jag tror att det kan ha med att göra att de är bättre på att laga den typen av telefon där. Kapsys är ju en väldigt ovanlig telefon. Men jag trodde inte att det skulle ta så lång tid. Jag lämnade ju in den i somras också, fast här i Sverige, tror jag i alla fall. Jag vet inte vad de gör med telefonen när de väl får in den. Hur som helst så tog det en jävla tid i somras också, men jag trodde att det berodde på att det var mitt i semestertiden och så vidare. Men den här gången var mobilen borta i nästan tre månader. Seriöst! Det är kanske lite väl länge.

Jag fick i alla fall tillbaks den i onsdags och snacka om att jag sken som en sol! I alla fall tills jag upptäckte att saker fortfarande inte var som de skulle. Tydligen behövde några inställningar göras, innan mobilen var helt återställd. Och min pappa var bortrest, så jag fick gå omkring med en telefon, som påstod att det var januari år 2010, ända till fredagen. Då kom min pappa äntligen hem och fixade telefonen, så nu är den bra igen.

Det är så otroligt skönt att ha fått tillbaka den och slippa den gamla värdelösa Nokian, som jag har fått stå ut med under dessa månader. Nu hoppas jag att det dröjer länge, innan jag måste lämna in min Kapsys igen. Helst skulle jag vilja att jag aldrig mer behöver lämna in den.

Jag har rättat mycket på min bok "Hur korkad får man bli" i veckan. En av mina nya assistenter vill jättegärna läsa den, så jag har lovat att maila den till henne. Sen blir det att skicka in den till ett gäng förlag ännu en gång. Jag tänker fortsätta att skicka in den, ända tills något förlag ger med sig och tackar ja. Om det är någon som ska "ge upp", så är det förlagen. Jag är mycket mer envis än ^dem!

Den senaste tiden har jag funderat mycket över hur det skulle vara om min bok blev utgiven. Skulle den få många läsare? Skulle jag bli en berömd författare? Vad skulle författar-yrket innebära för mig? Något som jag har förstått genom min kontakt med andra författare, är att det inte bara handlar om att skriva och signera böcker. Jag kanske hade fått åka runt i landet och föreläsa och bli intervjuad i tidningar och TV. Jag har ju föreläst en gång och det är absolut något jag kan tänka mig att göra om. Självklart skulle jag ha en författar-facebook, och kanske även en facebook där mina fans får skriva. Min favoritförfattare har en grupp på facebook som heter: "Vi som gillar Katarina von Bredows böcker". Där brukar jag och många andra skriva om bland annat hennes böcker och hur de berör oss. Men jag ska i alla fall först och främst ha en facebook-sida, där jag själv skriver och även tar emot meddelanden och kommentarer från folk som har läst min bok. Jag hoppas verkligen att jag kommer att ha tid att uppdatera den själv, för jag tycker att det är mycket roligare när författare och artister skriver själva. Om det är någon annan som sköter sidan åt dem, så känns det så himla o-äkta.

Alltså, allvarligt talat! "Hur korkad får man bli" är väl värd att trycka och ge ut? Jag måste bara omarbeta den lite och göra den bättre, men sen tycker jag faktiskt att förlagen borde inse att det är DEN de ska satsa på utgivning!

Den ska bli ljudbok också. Det måste den, för jag vill att alla ska kunna läsa den. Kanske blir det jag som läser in den. Det skulle jag lätt kunna. Annars ska jag i alla fall kräva att den som läser in har tillräckligt mycket inlevelse i rösten. Jag hatar när folk låter som om de läser ur en mattebok. Det gör mig sjukt irriterad och det passar verkligen inte till min ungdomsbok. Där krävs det en inläsare, som är bra på att använda olika tonfall och skiftningar i rösten. Och det kan jag!