BLIVANDE HUNDÄGARE

Egentligen borde jag kanske vänta med att skriva detta, för att göra er mer nyfikna, men jag kan inte vänta längre. Jag måste berätta, annars blir jag galen!

Nu är det klart. Sigge, valpen från igår, ska bli MIN bebis! Jag ska hämta honom den 5 november och sen är jag hundägare på heltid. Kan ni fatta? JAG, Mikaela Nilsson, ska bli mamma till en underbar liten vovve! Jag är så jävla glad! Jag kan knappt fatta att det har gått så fort. Det är ju mindre än en månad kvar. Visst har jag skrivit någon gång att jag hade planer på att skaffa hund år 2018? Jag kunde aldrig tro att det skulle hända redan i slutet på 2017. Men det är faktiskt ännu bättre. Om jag hade väntat till nästa år, så hade jag ju inte fått Sigge. Jag hade antagligen inte ens fått träffa honom då, för han skulle antingen vara såld till någon annan, eller så hade uppfödaren bestämt sig för att behålla honom. Men nej, nästa år och flera år framåt är han MIN, BARA MIN!!

Han heter Sigge. Det har jag redan bestämt. Han ser verkligen ut som en liten Sigge, så vilket annat namn hade passat honom bättre? På söndag när jag hälsar på honom igen ska jag säga:

"Heeej Sigge! Kom till mamma Mimmi!"

Ja, jag ska få träffa honom på söndag. Kan knappt vänta till dess, längtar sönder mig. Ska bli spännande att se hur mycket han har hunnit växa då. Tydligen var han ännu mindre i söndags än igår. Valpar växer så fort, fast det beror också på hur mycket de äter. När jag hämtar honom sen så kommer jag nog att låta som en mormor, eller en annan gammal släkting.

"Guuud, så stor du har blivit Sigge!"

Jag har verkligen inget annat i skallen idag. Mina assistenter kan knappt prata med mig, för jag sitter bara och drömmer om Sigge hela tiden. Var och handlade med en assistent idag. Hela vägen till affären babblade jag oavbrutet om min blivande vovve. Jag slutade inte ens snacka om honom när vi var inne i affären. Ibland blev jag så försjunken i hundfantasierna, att jag helt tappade fokus på varför vi egentligen var i affären. För att handla, förstås, men vad? Tur att min assistent hade koll, annars hade jag säkert lämnat butiken med hundgodis och tuggben. Haha!

När jag kom hem och öppnade dörren till lägenheten, föreställde jag mig att Sigge satt och väntade på mig där inne, galen av glädje över att se mig. Så kommer det att bli. Jag har ju sett hur lycklig Sami blir när jag kommer hem. Nu är det Sigge som får ta över det.

Jag har börjat planera vad jag ska lära Sigge, vad jag ska göra med honom, vad jag ska sjunga för den lilla bebisen och massor med annat. Vem vet? Jag kanske till och med skriver en egen låt om honom. Jag har till och med hittat på smeknamn till honom. Sigge-Siggelito och Sigge liten. Och Sigge-pigge. Fast det där sista kan jag bara kalla honom om han är pigg, förstås. Tänk om han mest är trött och vill sova hela dagarna. Då är han ingen Sigge-pigge.

 

Jag ska berätta en rolig sak. På torsdag åker jag till Stockholm. Jag ska vara med på förstärkardagarna med projektet Kännbart. Innan idag packade jag och min assistent kläder, smycken och grejer till håret. När hon tog fram resväskan som jag skulle ha, tyckte jag att den såg liten ut och undrade om allting verkligen skulle få plats där. Då sa hon:

"Ja! Till och med lilla Sigge får plats där".

Och då menade hon säkert att han skulle få plats tillsammans med allt det andra. Lite senare sa hon något som jag inte hörde, för då hade lilla Sigge åter igen tagit över mitt huvud. Jag svarade inte, utan rättade bara till mitt hår, som jag ofta gör när jag längtar efter något, bara för att ha någonting att göra. Till slut frågade min assistent med ett skratt:

"Vad håller du på med?"

"Drömmer om Sigge", svarade jag.

"Ja, jag märker det", sa hon.

Som sagt, jag har inget annat i skallen just nu. Tänk att jag ska få hälsa på honom igen på söndag. Undrar om jag kommer att vara koncentrerad på Kännbarts förstärkardagar, eller om allt jag kommer att få ur mig handlar om "MIN HUND Sigge". Jag ska göra mitt bästa för att inte bete mig som en nyförälskad 14-åring. Eller, rättare sagt som en nybliven matte.

I år kommer han att vara med på julafton. Då ska jag sova hemma hos mina föräldrar, så det får han också göra. Kanske kommer han att ligga med mig i bäddsoffan, som mina föräldrar har i mitt gamla rum. Och när jag fyller 22 år i februari kommer han också att vara här. Han kommer att hoppa upp till mig och pussa mig grattis. I september nästa år får jag ha 1-års-kalas för honom. Då får jag baka en speciell tårta till honom och lägga på sådant som hundar tycker om.

Sigge... Nu är det inte långt kvar. Äntligen är min dröm sann. Jag ska få en helt egen vovve!

 

Jag älskar den här bilden på mig och Sigge. Jag har den som profilbild på facebook. Vet att jag publicerade den här igår, men nu gör jag det igen, för det är en bild som väcker kärlek i mitt hjärta.

 
 
 

Kommentera här: