Mimmi Delux

Nu kommer här en liten uppföljare på det senaste blogginlägget, det som handlade om jobb.

Jag skrev ju att jag kunde tänka mig att arbeta som föreläsare. Sen dess har jag tänkt mycket på det och blivit mer och mer sugen på att faktiskt göra det. Att stå på en scen och prata inför publik och sen kanske även få träffa lite folk som har lyssnat på mig, det vore verkligen något för mig. Som sagt, jag har väldigt många ämnen att ta upp, både roliga och skrattframkallande och lite mer allvarliga och gripande. Men vad jag än skulle prata om så skulle jag se till att här och där säga något kul, som får publiken att skratta. Då blir det ju mycket roligare, både för mig och för dem som lyssnar. För även om det är ett känsligt ämne, så behöver man ju inte sitta och snyfta precis hela tiden, som om man satt på en begravning. Någon gång kan man behöva sig ett gott skratt också.

Jag har bestämt mig för att så snart som möjligt börja kolla upp mer om det här. Det kanske kan ta tid att få ordning på allt och få en tid till sin allra första föreläsning, så det är bra att vara ute i god tid.

Sen är det också så att en stor anledning till att jag nu känner att jag verkligen behöver ett jobb, är att jag tycker att mina dagar börjar bli så himla långtråkiga. Jag vill inte sitta hemma längre, jag vill komma ut och göra lite nytta. Kom nu för guds skull inte och säg: "Ja men, det är ju bara att göra något med dina assistenter", för det är inte det jag menar. Jag vill inte bara gå ut och käka lunch med en assistent och sen åka hem igen, eller sätta mig i parken några timmar. Visst, det kan vara mysigt att göra båda grejerna, men jag behöver något mer också. Jag vill ha en anledning att gå ut och veta vad jag ska göra på dagarna. Ja, jag vill jobba, med andra ord. Jag kan inte vara instängd och isolerad i min lägenhet längre. Jag blir så rastlös av det och det gör även att jag blir väldigt trött på dagarna, för jag mår inte bra av att sitta inne och andas min egen luft dag ut och dag in. Där inne får jag alldeles för mycket tid över att tänka på sådant jag inte vill tänka på, saker som bara gör mig ledsen och ger mig ångest. Om jag hade ett jobb att gå till, då hade jag inte haft så mycket tid att tänka på allt det jobbiga, för då skulle jag ju ha mina arbetsuppgifter att fokusera på. Gå och käka lunch med mina assistenter och ta en promenad på stan, det kan jag ju göra på mina lediga dagar. Det är ju i så fall nyttigt för mig att ha ett jobb. Ingenting blir bättre av att man går omkring och deppar och surar och tänker på alla sina problem. Ju mer man tänker på dem, desto större blir de. Man kan inte heller veta om det fungerar med ett jobb förrän man har testat. Det är därför jag blir så jäkla irriterad och arg på dem som redan säger att jag inte skulle klara det, när jag inte ens har testat. Jo, jag har provat på att jobba med Funkarredaktionen och det har gått bra, men så länge jag inte ta ett steg längre och provar på något mer, så vet varken jag eller någon annan om det kommer att funka. Så nästa gång någon säger att jag aldrig skulle klara av att ha ett jobb så kommer jag att säga: "Käften, det där vet du inget om, för du har inte sett mig testa!"

Men det där med att jobba som föreläsare skulle verkligen vara skitkul, tycker jag. Inte minst för att jag har så många tankar och erfarenheter som jag vill dela med mig av. Jag är också bra på att formulera det jag vill ha sagt så det låter kul. Jag ska inte göra publiken uttråkad, tvärtom!

Och vem vet? Om fler och fler börjar få upp ögonen för mig, så kanske någon ser min författartalang också, och det kan i slutänden leda till att något förlag vill ge ut min bok. Man vet aldrig!

Ja, det här med föreläsning skulle nog passa mig bra, just för att jag gillar att prata och har så mycket att dela med mig av. Det är kanske därför jag ibland kan gå runt och tänka på något i flera timmar eller i värsta fall en hel jäkla dag. För att jag inte -ill bära det inom mig, jag vill släppa fram det och kunna dela det med någon eller några. Om jag är föreläsare får ju hur många som helst ta del av det jag har att berätta. Visst, det blir inte riktigt lika fritt som när jag pratar vanligt med mina assistenter, föräldrar eller kompisar, när jag bara kan slänga ur mig lite vad som helst. Jag menar, jag måste ju tänka på vad jag säger när jag sitter där och ska föreläsa, men det är jag också rätt bra på, särskilt när det verkligen gäller.

Jag har inte lyssnat på så många föreläsningar. Det beror helt enkelt på att jag aldrig, verkligen ALDRIG lyckas höra vad föreläsaren säger. Även om jag har teckenspråkstolk så är det ändå svårt, för det blir så himla många tecken, jag får svårt att hänga med och tappar ständigt tråden. Det är därför jag inte har lyssnat på föreläsningar så mycket, ändå är jag nu sugen på att själv vara den som sitter där framme och pratar.

Samtidigt så hade det också varit kul och bra att ha ett vanligt jobb och kunna träffa kollegor med. Men det är klart, man lär ju träffa folk när man är föreläsare också. Jag är medveten om att detta kommer att ta lång tid. Just därför kanske det kan vara bra att ha ett annat jobb under tiden, för vem vet hur lång tid det tar innan jag blir föreläsare på riktigt? Det kan ju ta hur lång tid som helst.

Jag känner mig ganska ensam på dagarna. Jag har ingen speciell att umgås och spendera mina dagar med. Jo, Sigge har jag alltid, men jag pratar om människor. Som sagt så känner jag mig isolerad när jag inte har några andra än assistenterna att träffa. Tyvärr är det också så att även om jag är bland en massa andra människor, så är jag aldrig riktigt tillsammans med någon. Jag umgås liksom inte med någon, även om jag skulle vilja. Det beror ofta på ljudnivån, men också på att jag inte alltid ser om en person sitter och pratar med någon annan och jag vill inte riskera att störa. För när jag är i ett rum tillsammans med flera andra människor, så vet jag inte vilka som snackar med någon, vilka som verkar vara upptagna med något annat och vilka som bara sitter och glor, utan att ha något särskilt för sig.

Kolla! Det där var ju också något som jag kan föreläsa om. Att jag jämt blir så osäker när jag är med andra, för jag vill inte vara störig, och därför drar jag mig tillbaka och känner mig ensam istället. Perfekt lösning på problemet... Eller inte...

Att sitta ensam hemma är verkligen inte något jag vill göra i mitt liv. Jag vill komma ut, jobba och skapa nya kontakter och relationer. Och det tänker jag göra också. Nu jävlar!