Mimmi Delux

Som många av er kanske har förstått på mina allt färre inlägg så har jag under en period inte mått så bra. Ångesten har varit hög och nedstämdheten har gjort att jag helt enkelt inte har orkat skriva något nytt blogginlägg på ett bra tag. Jag har inte ens orkat ta tag i min bok då all min kraft har gått åt att överleva och hålla mig uppberett. Det har inte varit lätt, varken det ena eller det andra.

Men nu känner jag äntligen att jag är på väg tillbaka igen. Jag har återfunnit min livskraft. Det märks bland annat på min bok. Herregud vad jag har skrivit de senaste två veckorna! Kan ärligt säga att jag har skrivit varje dag. Igår blev jag klar med kapitel 56. Snart är nog hela boken färdig och det innebär att mina och assistentens alltid lika uppskattade och efterlängtade läskvällar kan börja igen. Som vi båda har sett fram emot det! Att kunna parkera oss i soffan och massagefåtöljen, fixa te, tända värmeljus, läsa och njuta. Det är verkligen några av våra mysigaste kvällar, tycker jag.

Så mycket inspiration som jag har haft de senaste veckorna, kan jag inte minnas att jag har haft på länge. Visserligen kommer jag alltid in i minst en "skrivkrampsperiod" vid varje bok och en sådan period har jag haft länge nu. Det beror säkert på mitt dåliga mående. När jag mår dåligt får jag antingen inga idéer alls, eller så får jag idéer, men jag orkar liksom inte göra något av dem. Jag orkar helt enkelt inte ta itu med skrivandet när jag mår skit, för då vill jag helst bara lägga mig under ett täcke och skita i allt. Sen händer det också att om jag väl skriver när jag inte mår något vidare, så blir det aldrig bra. Karaktärerna blir platta, händelserna overkliga och allting blir bara skit och elände. Eller, det är säkert inte sant, men det är så jag tänker i alla fall. Vad är det då för mening med att ens försöka? När jag faller in i mitt dåliga mående, så tappar jag allt mitt hopp. Då kan jag komma på mig själv med att tänka saker som:

"Kommer jag ens att bli en bra författare? Vem skulle köpa mina böcker? Kommer jag någonsin att få ett jobb? Kommer jag att få ett bra liv? Kan jag ens bli den jag vill vara? Är det inte bättre att bara ge upp och sluta kämpa? Vad är jag för en hundägare när jag inte ens orkar leka med Sigge varje dag?"

Det är precis likadant med bloggandet. När jag mår dåligt så orkar jag inte blogga. Och precis som med bokskrivandet så kommer jag inte på något att skriva om, eller så kommer jag på något, fast pallar inte göra det. Allting känns bara så hopplöst, meningslöst och värdelöst. Ibland kan jag tycka att det inte är någon mening med att ens röra sig, eller förflytta sig från ett rum till ett annat. Jag kan lika gärna sitta och glo, utan att göra någonting. Jag orkar ändå inte bry mig. När det är som absolut värst, känns det inte ens lönt att ta mobilen för att sätta på någon musik.

Men nu, efter flera veckor av djup nedstämdhet, känner jag att det börjar gå uppåt igen. Jag känner mig gladare och har mer energi. Jag orkar ta itu med saker igen. Jag har till och med fortsatt jobbsökningen, något jag verkligen inte pallade göra när jag mådde som sämst. Och så brinner jag för skrivandet igen. Boken har verkligen vuxit på bara två veckor och nu ska den växa färdigt, innan den får fram och baksida och slutligen blir läst. Förhoppningsvis blir det även fler inlägg här på bloggen. Det är inte helt omöjligt.

Ha det fint där ute i sommarsolen! <3