Tar tag i boken igen

Nu tar jag tag i "Hur korkad får man bli" igen. Inte för att jag orkar egentligen, mest för att ha något att göra med mig själv. Jag har en så himla tuff period just nu. Är deppig, har ångest och är trött och orkeslös. Pallar ingenting. Egentligen pallar jag inte hålla på och läsa igenom, rätta och krångla med boken heller, men vad ska jag annars göra? Skriva till förlagen och säga:

"Mår så dåligt och allt är skit, och det enda som kan göra mig glad är om ni ger ut boken, så kom igen, bara gör det!"

Jag har extremt svårt att tro att det skulle hjälpa. Jag skulle väl få till svar:

"Vi ger inte ut böcker bara för att författaren mår skit".

Nej, bäst att låta bli det. Istället måste jag ta nya tag och börja jobba igen. Jag har faktiskt börjat lite och det är sjukt segt, men det har väl lite med mitt mående att göra. Samtidigt kan jag relatera till huvudpersonen Ellinor. Hon mår ju inte heller så bra, även om det inte är på samma sätt som jag. Ellinor mår dåligt för att hon är kär i syrrans kille, hon har ångest över att behöva förlora sina vänner och hon blir både arg och ledsen när hon tvingas se på när hennes döva klasskamrat blir mobbad. Jag har ingen av dem anledningarna att skylla på. Jag orkar bara inte. Inte just nu. Ändå känns det som om jag och huvudpersonen har något gemensamt på något sätt. Att vi båda svävar i luften utan att ha någonstans att sätta ner fötterna.

Men vad ska jag göra annars, liksom? Om jag inte tar tag i mitt författarskap nu, så händer det ju ingenting. De förlag som har refucerat mig kommer knappast att ändra sig bara så där. Jag måste se till att de ändrar sig. Jag ska göra boken super duper bra, (som om den inte redan är det), och bomba förlagen med den. Det finns faktiskt ett förlag som jag inte har testat med än, men det ska jag göra nu. Kanske finns det en liten chans att de tackar ja. Kanske inte första gången, men senare. De letar ändå efter ungdomsromaner av nya författare. Det har jag läst på deras hemsida.

Något förlag MÅSTE inse att "Hur korkad får man bli" är värd att ges ut. De kan inte missa det hur länge som helst. Boken är inte dålig, det är bara förlagsmänniskorna som inte har insett hur skitbra och verklighetstrogen den faktiskt är.

 

Förresten, på tala om något annat. Vad spelar åldern för roll egentligen? Jag har hört någon säga att det är större chans att man får sitt manus antaget om man är lite äldre. De tror att man är mer erfaren ju äldre man är. Det låter ju helt sjukt. Varför skulle man vara det? Det finns ju hur många författare som helst som har fått ge ut sina böcker när de är i 20-årsåldern, så varför skulle inte jag kunna det?

Sen har jag faktiskt funderat lite på det där med att trycka boken själv. Kanske är det för att folk tjatar så mycket om det. Eller, inte tjatar precis, men det är liksom alltid ett alltenativ. Problemet är att jag inte riktigt vet om jag vågar se det som ett alltenativ för min del. Jag vet att det finns många författare som har gett ut sina böcker själva, men jag vet inte om jag vågar göra det. Det känns för riskabelt. Jag vill inte att boken ska komma ut och bara få ett par läsare och sen händer det inget mer. Jag vill att den ska komma ut och synas ordentligt, så att den får många läsare. Jag vill att tidningarna ska skriva om den och att jag en vacker dag ska sitta där som en känd och populär författare.

Jag använder mig fortfarande av det där lektörsutlåtandet som jag fick förra året. Jag läser igenom det och försöker upptäcka något som de påpekat som jag inte har gjort något åt. Men det är också ett problem, för jag har faktiskt redan gjort i stort sätt allt som de påpekade. Okej, problem och problem. Det är snarare bra att jag har tagit till mig deras råd och gjort något av dem. Det är bara det att jag knappt har något kvar att göra nu, eftersom jag redan har gjort det mesta.

Men jag ska ta tag i boken igen, läsa igenom och omarbeta. När det är klart blir det ett nytt utskick till några förlag och så får man se vad som händer.

Kommentera här: