Mimmi Delux

I måndags var det den bästa dagen i mitt liv. En dag/kväll/natt full av kärlek och lycka. Det var den dagen jag väntat på i flera månader, dagen jag längtat efter och sett fram emot så mycket. För det var nämligen dagen, eller snarare natten, då jag fick en förlovningsring på fingret. Jag kan inte beskriva den underbara känslan av att kunna titta och känna på den släta och blanka ringen på vänster ringfinger och veta att jag faktiskt är förlovad. Det är en obeskrivlig känsla.

Jag och min pojkvän bestämde oss ganska tidigt för att förlova oss. Att vi beslöt oss så tidigt beror helt enkelt på att vår kärlek har utvecklats fortare än vi trodde var möjligt. Vi hann knappt ens bli ett par förrän vi båda insåg hur viktiga och speciella vi var för varandra, och den känslan har bara ökat för varje gång vi har träffats. Det kändes därför helt självklart att vi skulle avsluta 2018 med en förlovning. Jag har aldrig någonsin upplevt en så stark kärlek för någon annan människa som jag gör med honom. Framför allt har jag aldrig upplevt en kärlek som har utvecklats så snabbt. Vi hade som sagt knappt hunnit bli ihop förrän jag kände att det här var något alldeles speciellt och att det faktiskt var äkta kärlek.

Precis när vi hade blivit ihop i september 2018, frågade jag min kille om han inte kunde tänka sig att fira nyår med mig. Jag var säker på min sak. Om det var någon jag skulle fira nyår med så var det antingen med min pojkvän eller med min bästa vän. Min bästa vän och jag firade nyår tillsammans förra året. Min pojkvän tog ledigt från sitt jobb så att han kunde komma hit på nyår.

Det blev en magisk och oförglömlig kväll, full av god mat, många härliga skratt och kärleksfulla överraskningar.

Min största överraskning var en kärlekslåt som jag själv hade skrivit till honom. Jag skrev den någon gång i början av vårt förhållande och när det blev spikat att vi skulle fira nyår tillsammans, så tänkte jag att det skulle vara det perfekta tillfället att visa honom låten. I all hemlighet bad jag min sångpedagog om hjälp med att fixa bakgrundsmusik och spela in den, för jag har alltid tyckt att det är betydligt lättare att sjunga med musik än utan.

Japp, sagt och gjort. Vi spelade in musiken och så fort jag hade fått den, började jag öva stenhårt här hemma. Det är en väldigt djup låt som sätter ord på hur jag känner för min kille, något jag inte har kunnat sätta ord på tidigare.

Tanken var att förlovningen skulle ske vid tolvslaget på nyårsnatten, så jag skulle sjunga låten precis innan. Jag hade till och med bett min pappa att fixa musikanläggningen, så att pianomusiken skulle höras ut ur högtalarna fast jag spelade upp den från min telefon.

Jag var extremt nervös innan jag skulle sjunga. Min pojkvän såg det och frågade varför jag var så nervös, men det kunde jag inte berätta för då skulle jag förstöra min överraskning som jag hade planerat så noggrant. Jag har inte direkt några problem med att sjunga, jag har ju stått på scen massvis av gånger. Men det här var annorlunda, för nu var det mitt livs kärlek jag sjöng för. Jag hade till och med kommit fram till att jag skulle sätta telefonen på ljudlös under tiden, ifall någon skulle höra av sig och önska gott nytt år, så det inte skulle störa. Tyvärr fattade jag inte att det skulle störa ändå, så jag blev tvungen att köra låten från början fyra gånger eftersom musiken stängdes av varje gång någon ringde, även om signalen inte hördes. Till slut blev jag så frustrerad att jag aktiverade flygplansläget för att inga samtal eller sms skulle nå fram, innan jag körde fjärde gången gillt. Den här gången gick det jättebra. Jag sjöng ut mina känslor och min pojkvän blev helt klart rörd och glad. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med den där låten. Det är nog den bästa jag har skrivit hittills, tror jag. Det är en seriös text med ett väldigt viktigt budskap.

Efter att jag hade sjungit satte vi på våra ringar. Eller rättare sagt, vi satte på varandras ringar, på varandras ringfingrar. Det var obeskrivligt, overkligt och underbart. Plötsligt satt vi där med vars sin ring på fingret och visste att vi tillhörde varandra, att det nu var vi två på riktigt.

Jag har inte tagit av min ring en enda gång, den har fått sitta på precis hela tiden. Det första jag gjorde när jag vaknade igår och idag, var att titta på ringfingret och stryka med fingertopparna över ringen. Varje gång jag gör det, spricker mina läppar upp till ett brett leende. Det går helt enkelt inte att sluta titta, känna och minnas. Ringen är så himla fin, så blank och betydelsefull. Jag har tittat och känt mycket på hans ring också, innan han åkte hem igår.

Tack vare förlovningen känns det som om vår relation har blivit ännu starkare. För mig betyder förlovningen att vi säger ja till varandra på allvar, att det verkligen är vi två. Att det vi har tillsammans är något viktigt och unikt, något som är värt att satsa på. För nu står hans namn i min ring och mitt i hans, vilket betyder att vi verkligen har tagit ett stort steg i vår relation och låtit den växa.

Fram tills för ett halvår sen trodde jag inte att detta var möjligt. Självklart hoppades jag på att förlova mig någon gång i mitt liv, men jag trodde inte att det skulle hända så snart. Jag är så himla lycklig och kär! Kommer aldrig att ta av mig ringen om jag inte är absolut tvungen. Tar inte ens av den på natten, utan sover med den. Om jag vaknar någon natt och blir ledsen, kanske jag blir gladare av att se ringen. Får testa vid något tillfälle. För jag blir så lycklig av att ha ringen på fingret. Detta var verkligen en perfekt start på 2019 och den bästa nyårsafton i hela mitt 22-åriga liv!