Mimmi Delux

Som utlovat kommer här ett inlägg om min älskade Sigges födelsedag. Det har snart gått två år sen jag hämtade hem denna underbara, bästa, vackra, men långt ifrån största hund. Han var definitivt inte störst när han flyttade till sitt nya hem och det är han fortfarande inte. Men det gör ingenting. Han är i alldeles perfekt storlek, inte alls för stor. Den här underbara vovven har gjort dessa två år till dem bästa i mitt liv. Den kärlek och omtanke han ger mig är obeskrivlig. Hundkärlek är den bästa medicinen i världen. Han fyller mina dagar med skratt och bus och jag har lärt mig att förstå honom. Idag vet jag oftast vad han vill säga, som om han sagt det med ord. Kommer han och hoppar upp med framtassarna på min rullstol när jag sitter vid datorn eller med telefonen, eller sitter i sängen och skäller samtidigt som hans svarta kloka hundögon stirrar på mig, då betyder det: "Men oooh, mamma! Kom hit istället för att stirra på den där obegripliga saken. Jag har sååå tråkigt!" Kommer han in på toaletten när jag är där och inte vill gå ut säger han: "Mamma är bäst. Jag tänker stanna här inne med henne, punkt slut".

Han är väldigt bra på att kommunicera, min kloka lilla hund. Det har hänt att han är på väg till vardagsrummet och jag säger något till honom just då. Då händer det att han stannar upp några sekunder och kollar på mig, som för att svara. När jag säger hans namn tittar han på mig precis som: "Ja mamma, vad vill du?" Han är min stora glädje i livet. Ingen kärlek i världen kan ersätta det band som vi har emellan oss. När jag är ledsen och har ångest, ligger han i min famn och överrumplar mig med hundpussar och mys. Om jag skadar mig på något sätt, kommer han springande och vill hjälpa mig. I onsdags när jag bad min assistent att hjälpa mig att publicera det senaste blogginlägget, kom Sigge och hoppade upp med framtassarna på mig, som om han ville säga: "Jag kan hjälpa till". Han är för underbar, min egen lilla skyddsängel.

Hur som helst så fyllde han 2 år torsdagen den 5 september, och detta skulle såklart firas. Jag tänkte att det var helt självklart att han också skulle få en ordentlig födelsedag. Hundar är minst lika viktiga som människor. Speciellt så underbara vovvar.

Jag kan lova att jag fixade ett ordentligt födelsedagskalas för Siggelito. Det första jag gjorde när jag vaknade på morgonen var att ropa på min assistent och be henne ta in Sigge till mig. När jag fick honom i min famn, övermannade jag honom med pussar, kramar och gratulationer. Presenterna fick han först efter sin morgonpromenad. Sigge blev vild när jag och assistenten stämde upp i "Vi gratulerar". Han satt storögd i soffan och tittade på oss med runda frågande ögon, medan svansen svängde hit och dit. Presentöppningen var lika glädjestrålande som om det hade varit min egen födelsedag. Sigge är rent utsagt grym på att öppna paket, han klarade det utan några som helst problem. Det var en sådan lycka att se honom skutta omkring i soffan, medan han rev och slet av det fina omslagspappret som jag hade köpt. Ni skulle ha sett hur han spärrade upp ögonen för varje liten godbit och leksak som han fick upp. Han var verkligen lycklig. När alla elva paketen var öppnade, yrade han runt som en galning och lekte med sina presenter. Bland annat så fick han tre små bollar och det märks tydligt att det var den finaste presenten. Han leker med dem bollarna varje dag och verkar aldrig tröttna. Han är helt galen och springer runt och jagar bollarna med full fart. Det var bara ett paket som han inte ville öppna. Det minsta av alla. Det innehöll en liten slips och min smarta hund måste ha förstått det, för han ville verkligen inte öppna. Jag fick göra det istället. Han måste ha använt sitt starka luktsinne och förstått att det pyttelilla knöliga paketet inte kunde innehålla något roligt. Hundar och barn är extremt lika på det sättet. De vill ju inte ha kläder i sina paket, det har man hört. Fast Sigge gick snällt med på att ha slipsen på sig under kalaset. Han var så söt i den.

 

 

Efter presentöppningen rullade jag ut i köket för att baka bröd. Jag hade fått ett recept på ett nyttigt och 100 procent sockerfritt grovt bröd som jag skulle testa att baka. Brödet blev superlyckat och gott. Det kommer jag utan tvekan att göra fler gånger.

Jag hade bjudit in mina föräldrar samt mormor och morfar. Alla hade med sig presenter till Sigge och han var som fisken i vattnet. Lyckligare hund har jag nog aldrig sett.

När vi så småningom parkerade oss i köket för att avnjuta mitt nybakade bröd, plockade jag fram den stora överraskningen. Kan ni gissa vad det var? En tårta till födelsedagsbarnet, gjord av skinka och leverpastej, som är hans favoriter. Jag tände två ljus på tårtan och sen sjöng vi födelsedagssången en gång till. Tårtan råkade visst bli lite för stor, fast Sigge älskade den verkligen

. Han slukade i sig den och såg så himla lycklig ut. Det räckte att kolla på honom för att själv fyllas av en bubblande glädje. Mitt bröd blev också uppskattat av alla gästerna. Så fort det tar slut ska jag baka nytt, det har jag bestämt. Det är som sagt inte bara gott, utan väldigt nyttigt också. Jag fastnade för det receptet för att det är helt utan socker. Perfekt för den som vill gå ner i vikt eller tänker på sin hälsa av andra skäl. Jag menar, nyttig mat är ju alltid bra, oavsett om vikten är inblandad eller inte.

Mina föräldrar och mormor och morfar tackade Sigge för kalaset innan de gick. Sigge var så otroligt stolt och glädjestrålande. Han såg ut att vilja sjunga födelsedagssången för sig själv, vilket han i och för sig också gjorde med sina glada skall. Sigge var kung den här dagen. Det enda som fattades var kungakronan, men han hade åtminstone en ny slips om halsen. Alltid något.

Nästa år får jag ordna ett 3-årskalas för honom. Det är han värd, den lilla busen. Han förtjänar all kärlek och lycka som finns, så underbar som han är.