Lokalkändis
Men kolla vem som fick vara med i tidningen! Det är ingen annan än lilla jag. Anledningen till att jag inte har hunnit uppdatera bloggen den senaste veckan är att jag har haft röven full. Bokstavligt talat. Förra veckan blev jag nämligen intervjuad i både Spegeln (Staffanstorps lokaltidning) och Sydsvenskan. Alltihop började med att jag skickade in en text till dem. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle leda till intervjuer. Jag hade en förhoppning om att min text skulle bli publicerad, men sen trodde jag inte att det skulle hända mer. Men, joho då! Helt plötsligt ville tidningarna intervjua och skriva en artikel om mig. Det var nästan för bra för att vara sant. Spegeln har publicerat sin artikel nu. Även om man inte bor i Staffanstorp och får den fysiska tidningen gratis, så finns den att läsa på internet. Så snälla, kära vänner och följare. Läs och dela gärna vidare. Ju fler som får ta del av artikeln, desto bättre.
Artikeln handlar främst om min uppväxt, funktionsnedsättning, all mobbning jag utsattes för i skolan och den ångest och psykiska ohälsan det har lett till. Men också om mitt skapande och hur jag använder det för att slippa tänka på allt jobbigt. Och såklart om min kommande självbiografi! Det nämns lite snabbt, men tror det blir större fokus i Sydsvenskan. De har också bakat in texten jag skickade, som är ett stycke från självbiografin. Tycker själv att det är en väldigt bra, fin och personlig artikel. Det handlar om allt jobbigt jag har blivit utsatt för, men även hur långt jag har kommit idag. Även om mobbningen och allt som vuxenvärlden har utsatt mig för fortfarande skaver så har jag kommit en bra bit på vägen. Det är mycket tack vare min älskade hund, som även han nämns i artikeln. Vad annars, liksom? Sigge är ju en del av mig. Klart att han ska få vara med. Han kanske också blir lokalkändis nu. Man vet aldrig.
Hur som helst så tycker jag att detta känns både stort, mäktigt och väldigt betydelsefullt. Att ha blivit intervjuad av två tidningar och inte bara en. Det känns bra och kul. Snacka om att jag var nervös innan intervjuerna, men det blev ju skitbra till slut. "Från mörkret mot ljuset". Vilken fin titel. Det är sant. Jag har börjat ta mig upp från mörkret och siktat mot ljuset.
Mobbning är ett helvete. Det är tyvärr mycket, mycket vanligare än man tror. Känns som om var och varannan människa i detta sjuka samhället är eller har varit mobbad. Vi är fler än vi tror. Tillsammans är vi starka. Vi är starkare än vi ser ut. Tillsammans bildar vi ett enda stort nätverk, som bara växer och växer. Vi tar varandras händer och stöttar varandragenom livets motgångar. Ingen är ensam. Det finns alltid någon där ute att dela erfarenheter med, även om det inte alltid verkar så.
http://tidning.spegeln.se/wp-content/uploads/magazines/spegeln/2022/11/#p=16