Jaha, nu är jag i Spanien. Äntligen! Har längtat hela hösten, är inte alls avundsjuk på bajsvädret hemma i Sverige. Verkligen en välförtjänt semester, kan jag säga. Vi kom hit i förrgår. Jag, Sigge och mina föräldrar. Vi ska fira jul här. Så sjukt Nice att kunna fira jul i sol och värme! Vi kan dra ner och ta en sangria och kanske sola lite. På julafton och allt. Fatta vad lyxigt! På måndag kommer min kompis hit. Hon som hälsade på mig på sjukhuset och som jag brukar festa med. Det var först inte planerat att hon skulle komma, men eftersom det har strulat till sig rejält med assistansen och jag inte hade någon som kunde flyga hem med mig så fick hon hoppa in. Men alltså, allvarligt talat. Det här är faktiskt bättre. Det är nästan roligare än om en assistent hade kommit hit. Blir liksom ännu roligare att gå på barer och dricka drinkar tillsammans. Det är ju sådant man helst vill göra med sina vänner.
Nyår blir det att spendera med en annan kompis. Jag som var så himla, himla orolig över det. Att jag skulle behöva fira nyår ensam. Det går ju inte! Seriöst, alltså. Eller, jo. Det hade väl fått gå om det inte hade löst sig på något annat sätt, men vill ju allra helst fira nyår med vänner. Hade precis börjat ge upp tanken på det när en kompis faktiskt hörde av sig. Jag blev så glad! Äntligen löste det sig! Vi ska dessutom vara hemma hos henne. Kul att gå bort och inte bara sitta hemma. Jag hoppas att vi kommer att ha skitkul!! Och det lär vi ju ha, det tror jag verkligen.
Alltså, det där med nyår... Jag är så himla fixerad. Jag menar, varje år arb. jag typ helt desperat att hitta en eller flera vänner att vara med. Det är så svårt att tagga ner, just för att de allra flesta i min ålder brukar ha planer på nyår. I alla fall de jag känner. Jo, visst. Vissa kanske hellre umgås med sina familjer, men de flesta jag känner är med kompisar. Det är därför jag känner mig så sjukt ensam, ledsen och uppgiven när jag inte lyckas få till några sådana planer. Särskilt när mina föräldrar är i Spanien, för då kan jag ju inte vara med dem heller. Att sitta ensam på nyårsafton är min värsta mardröm. Jag överdriver inte. Att se när alla andra festar och håller på, medan jag bara sitter ensam i min lägenhet känns både ensamt och förnedrande. Och nej, jag räknar inte assistenten som ett "sällskap" på det sättet. Det är inte dem jag vill umgås med på nyår och midsommar. Ok, midsommar kan funka, men absolut inte nyårsafton. Jag är liksom med mina assistenter alla andra dagar på året. Nyårsafton vill jag tillbringa med mina egna vänner. Det är bara så. Känns ju som om de flesta andra i min ålder (i alla fall de jag känner) firar nyår med sina vänner. Sen hade det såklart varit en annan sak om jag till exempel hade haft en sambo, då hade jag aldrig varit ensam i vilket fall som helst. Även när det handlar om en pojkvän, oavsett om man bor ihop eller inte. Då hade jag ju alltid kunnat följa med honom. Jag menar mest att alla är upptagna på vars sitt håll på nyårsafton, så det blir så jäkla svårt att få till det med någon. Jag frågar runt bland exakt alla mina vänner som inte bor allt för långt bort, men får bara nej efter nej. Vid sådana tillfällen är det lätt hänt att jag blir ledsen och tänker att ingen vill vara med mig. Jag känner liksom ingen som brukar ha stor nyårsfest heller. Annars hade jag enkelt kunnat droppa in där, om det inte löser sig på något annat sätt. Måste börja kolla efter typ utefester till någon annan gång, så jag har det som alternativ. Men, som sagt. Precis när det såg som mest hopplöst ut, så fick jag ett meddelande från min kompis. Och eftersom jag inte hade några andra planer, tackade jag omedelbart ja. Det verkar bara bli vi två, men det gör absolut ingenting. Ska bli så kul att komma iväg och faktiskt vara med någon. Någon som inte är en assistent. Jag har till och med köpt två skitsnygga toppar här i Spanien. Någon av dem ska jag ha på nyår, vet inte vilken än bara. Kanske den rosa superglittriga med bara en ärm. I så fall har jag även köpt ett halsband till den, och så fick jag ett par stora och jätteglittriga örhängen i julklapp av en av mina bästa vänner. Så nu är min nyårsoutfit i princip klar.
Jag har fler framtidsdrömmar. Det kanske inte blir nästa år, men någon gång i alla fall... Jag skulle vilja åka hit till Spanien med två av mina allra bästa vänner. Tänk så kul vi skulle ha det! Bara slappa, festa och kanske sola lite om vädret tillåter. Hade varit sjukt kul. Jag har ju tänkt i flera år att jag så gärna skulle vilja åka på semester med kompisar, utan föräldrar. Särskilt efter den asgrymma upplevelsen på Clarion Hotell i Helsingborg med min kompis. Det är verkligen, verkligen något jag vill göra om igen. Går ju bra någonstans i Sverige, men hade bvarit kul utomlands också. Typ här i vår lägenhet i Spanien. Ibland vill man ju bara komma bort. Lämna verkligheten ett tag och bara vara. Ta ett glas vin varje dag om man vill, festa loss, slappa och bara umgås. Det är något jag jämt gör med mina bästa vänner, så fatta vad grymt det hade varit att kunna göra det varje dag under en viss tid. En vecka, kanske. Jag menar, det är ju onödigt att resa utomlands i bara ett par dagar. Då kan man lika gärna hålla sig inom Sveriges gränser.
Jag vet att jag har skrivit det här flera gånger, men jag tror att den största anledningen till att jag aldrig har fått fart på det här med semester med kompisar är att jag har känt mig alldeles för osäker. Dels på grund av det här med assistenterna, men också att jag inte har haft rätt vänner. Vänner som faktiskt gillar att göra sådana saker. Kan absolut vara en kombination av båda grejerna. Jag ska inte säga att min assistansrädsla är helt borta, men tror ändå att det är något bättre nu. Skulle aldrig åka på semester eller weekend med två assistenter. Bara om det är någon kompis inblandad. Det är som jag skrev förut. Assistenterna är inte mina kompisar. Kanske någon enstaka samt gamla assistenter, men det hör ändå till ... verkligheten. Jag menar, jag skulle nog inte se det som en "riktig" semester med bara assistenter. Det skulle inte bli samma sak, så att säga. Visst kan man ha kul och så, fast det är ju ändå roligare med en eller flera kompisar. Då kan assistenterna hålla sig i bakgrunden på ett helt annat sätt. För de behöver ju inte vara med när jag umgås med mina vänner. Vet att vissa känner sig ok med det och kanske till och med vill att assistenten ska vara en del av vänskapskretsen, men jag tillhör inte dem. När jag är med vänner, så är jag med vänner. Inte med assistenter. Är ni med på vad jag menar?
Beroende på vilka kompisar jag reser med, kan det också spela roll hur många assistenter jag har med mig. Normalt sätt behöver jag minst två assistenter på sådana resor, men om mina kompisar kan hjälpa till så behövs det kanske bara en. Då kan ju alla hjälpas åt, liksom. Men som sagt, det hänger mycket på vilket sällskap jag är med. Om jag tar med mig en vän som också sitter i rullstol och inte kan hjälpa till på samma sätt, då är det klart att jag behöver mer än en assistent. Sen vet jag inte om det också handlar om hur länge jag ska vara borta. Äh, jag vet inte. Men en sak vet jag. Jag vill definitivt åka på semester med kompisar. Någon gång. Förr eller senare.
Har en kompis som ska flytta till Göteborg. Då har jag i alla fall en bra anledning att åka dit. Gå på Liseberg, besöka barer och kllubbar och bara umgås. Kanske blir det till och med ett nyårsfirande där någon gång i framtiden. Vi får se. Annars kan hon hänga med hit till Spanien och fira nyår här. Ingenting är omöjligt, man måste bara hitta dem rätta lösningarna.