Mimmi Delux

Förra veckan var jag på klassresa i Göteborg. Vi åkte i en sådan där stor buss med hiss på sidan. Vi stannade en gång, för att fika. De som ville kunde gå ut i solen och jag var en av dem. Blev förvånad över hur härligt väder det var. När vi åkte från Kristianstad var det små-kyligt i luften, men på förmiddagen var det plötsligt strålande sol. Sen åkte vi vidare till Universeum i Göteborg. Vi gick upp på taket, till takträdgården. Det var en häftig känsla att befinna sig ovanpå ett tak!

Vi bodde på hotell. Jag och min tjejkompis Amanda delade rum. Vi sov i en dubbelsäng, fast det blev inte trångt, för sängen var så väldigt bred. Tyvärr fick jag lite panik första kvällen. Jag hade glömt en del viktiga saker i Kristianstad. Fattar inte varför det jämt blir så. Spelar ingen roll hur många gånger man kollar sin packning, det är alltid någonting man glömmer. Men det fixade sig till slut.

På onsdagen hade vi fri förmiddag, så då gick jag, Amanda och våra assistenter till gallerian och shoppade lite. Jag kanske borde tillägga att inga personliga assistenter eller boendepersonal var med på den här resan. Förutom eleverna så var det lärare och skolassistenter.

Sen gick vi på restaurang och åt buffé, det var jättegott!

Efter restaurangbesöket var det dags för det jag hade längtat mest efter... Liseberg! Trots att det var kyligt ute och molnen på himlen hotade att det skulle börja regna, så var jag lika spänd och förväntansfull. Va fan! Man måste ju passa på att dra till Liseberg när man ändå är i Göteborg.

Jag började att åka min favorit, Balder. Ni vet, den där supersnabba berg och dal banan. När den åker över guppen, så känns det som om man lyfter från platsen. Tur att man är ordentligt fastspänd. Hur som helst så åkte jag Balder två gånger.

Min elevassistent hade sagt att de hade lite nya regler på Liseberg. Vissa karuseller fick man inte åka, om man inte kunde stå på benen. Jag tänkte förstås på den misslyckade utflykten till tivolit i Danmark och blev genast nervös, fast på Liseberg gällde den regeln bara några enstaka karuseller och dem åkte jag inte ens. Jag fick åka allt jag ville, utom FlumeRide, som var avstängd på grund av tekniska problem.

Colorado åkte vi, allihop. Egentligen kan jag ha både implantatet och hörapparaten på mig när jag åker den, eftersom den inte går särskilt snabbt, fast den här gången vågade jag inte. Man blir ju blöt i den karusellen. De tidigare gångerna jag har åkt den, har jag haft en kapuschong, som jag har skyddat hörapparaterna med, men det hade jag inte den här gången, så jag vågade inte ta risken. Det var nog rätt smart av mig, för efter två åk såg det ut som om jag hade duschat, alltenativt kissat på mig. Egentligen tycker jag nog inte att Colorado är så jätterolig. Man flyter mest omkring på vattnet och då och då snurrar karusellen till. Det är mest det som är roligt, plus att man blir blöt. Jag tycker att det är kul att höra dem andra skrika som galningar, varje gång de träffas av en vattenstråle. Det jobbigaste var när jag skulle komma ur karusellen. Jag hade ju många som lyfte mig, men jag fattade inte riktigt hur jag skulle komma upp, för karusellen var aldrig riktigt stilla. När en annan tjej skulle krångla sig ur, blev jag nervös bara av att se på, för karusellen fortsatte att snurra och åka runt, fast hon redan hade rest sig upp. Till slut var vi alla ändå ute, glada och blöta.

Vi åt på en restaurang och sen åkte jag Kanonen tillsammans med min mentor. Jag hade visserligen åkt den förut, men jag blev ändå lite nervös, för det var säkert två år sen jag åkte den. Ni som har åkt Kanonen vet att den går så vansinnigt fort, den är helt galen! Som jag har skrivit tidigare så är jag lite beredd när den sätter igång, eftersom man hör det där hjärtljudet innan. Den här gången lade jag även märke till att någon pratade i en mikrofon, precis innan ljudet började. Jag vet inte vad de sa, för jag hade ju tagit av mig både implantatet och hörapparaten. Hade jag inte gjort det, så hade de flugit all världens väg.

Första gången jag åkte Balder, (då var jag nog typ 13-14 år), gjorde jag misstaget att inte ta av implantatet och det gick i tre delar. Som tur var åkte jag med min pappa och han fångade upp implantatet med handen, annars hade det kunnat gå helt åt helvete. Nu för tiden tar jag alltid av implantatet och hörapparaten när jag ska åka karusell. De enda gångerna jag gör ett undantag, är om jag vet att karusellen inte går så fort. Pariserhjulet, till exempel. I den flyger man bara omkring i luften. Då kan ingenting hända. Visserligen skumpar karusellen till då och då, men det är så lite, så det klarar mina hörselhjälpmedel av.

Efter att ha åkt Balder, Colorado, Lisebergsbanan och Kanonen, hade jag fått nog. Jag var alldeles slut och hade fått huvudvärk på köpet. De andra var också trötta, så snart drog vi oss tillbaka till hotellet.

Dagen därpå var det den sista dagen. Den spenderade vi mest åt att packa och äta lunch på hotellet. Vi var på medicinhistoriska museet också, sen åkte vi hem. Jag halvsov nästan hela hemfärden, helt död av trötthet. Men jag är nöjd med denna resa. Det blev ett bra sista minne från riksgymnasiet.

Nu på söndag är det studentbal och nästa fredag gäller det... Behöver jag skriva det en gång till? STUDENTEN!!!