Mimmi Delux

Katarina von Bredow är en passionerad berättare av ungdomslivets komplexitet. Hon har varit en av mina största favoritförfattare så länge jag kan minnas. Hennes ungdomsböcker är gripande, fängslande och berörande på ett sätt som går rakt in i hjärtat. Om någon skulle fråga mig vilken av hennes böcker som är min favorit, skulle jag ha svårt att välja – de har alla på olika sätt gjort avtryck hos mig. Bland titlarna som berört mig mest finns "Bara inte du"

"Räcker det om jag älskar dig?"

"Knappt lovlig"

och

"Expert på att rodna".

Jag fick nyligen möjlighet att intervjua den svenska författaren och fick svar på många frågor jag länge undrat över.

En framgångsrik författarkarriär

Katarina von Bredow, 58, debuterade 1991 med Syskonkärlek, en bok som skildrar förbjuden kärlek mellan två syskon.

Sedan dess har hon skrivit ytterligare tjugonio böcker, och i höst släpper hon sin trettioförsta. Hennes romaner kretsar ofta kring kärlek, särskilt sådan som kan uppfattas som förbjuden eller komplicerad. I Syskonkärlek får vi följa Amanda och Ludvig, två syskon som blir djupt förälskade i varandra. Katarina skriver ärligt och med stor känsla om deras förbjudna kärlek, deras sorg och frustration. Som läsare dras man in i deras känslor och upplever deras förtvivlan som om den vore ens egen. Det är just denna förmåga att skriva om känslor på ett äkta och trovärdigt sätt som gör hennes böcker så starka.

Självbiografiska inslag

Flera av Katarinas böcker innehåller självbiografiska element. Hon berättar att hon känner mest samhörighet med boken Som om ingenting, där huvudpersonen Elin, 19 år, blir förälskad i Paul, en man i 40-årsåldern och pappa till hennes bästa vän.

Katarina avslöjar att allt som händer mellan Elin och Paul har hänt på riktigt. Hon har bara ändrat några detaljer. Som ung drogs hon själv till äldre män och upplevde att jämnåriga killar var omogna och ointressanta.

En författare med en livslång kärlek till berättelser

Katarina har alltid älskat att hitta på historier. Så fort hon lärde sig skriva började hon sätta sina berättelser på pränt. Det var hennes fritidssysselsättning – medan andra spelade fotboll eller samlade på frimärken, skrev hon. Inte med målet att bli författare, utan för att det var roligt. Att det blev just ungdomsböcker beror på att hon själv var ung när hon började skriva.

Jag kan relatera till detta. Jag började skriva redan som åttaåring, och precis som för Katarina har mina karaktärer vuxit i takt med mig. Skrivandet har alltid varit min främsta uttrycksform.

Viktiga teman och en utveckling i författarskapet

Katarinas tidigare böcker har kretsat mycket kring kärlek, men i sina senare verk har hon börjat utforska tyngre teman. Serien om Ellinor, Leo och Viktor tar upp ämnen som svek, näthat, missbrukande föräldrar och förlusten av en bror. När jag frågar varför hon valt att inkludera dessa ämnen, svarar hon:

"För att sådana saker händer. För att den som är mitt i det ofta känner sig ensam, framför allt för att vi inte vågar prata om det. I varje skolklass finns det flera elever med hem där det förekommer våld, psykisk ohälsa och/eller missbruk. Ändå tror de att de är helt ensamma. Därför gör de allt för att dölja verkligheten, istället för att prata om det och söka hjälp."

Den digitala eran och dess påverkan på ungdomslitteraturen

När Katarina började skriva fanns det inga mobiltelefoner och knappt några TV-kanaler. Idag är sociala medier en central del av ungas liv, och det märks även i hennes böcker. Plattformar som Instagram och Snapchat kan vara både en källa till gemenskap och en arena för näthat och utnyttjande.

"Det är viktigt att förstå hur sociala medier styr samhället och hur illa det faktiskt kan gå om man inte är försiktig. Det finns så många människor som luras och låtsas vara någon annan."

Hon lyfter också vikten av att vara försiktig med att träffa främlingar från nätet.

Katarinas egna erfarenheter av skolan och socialt utanförskap

Jag är nyfiken på hur Katarina själv upplevde skoltiden och frågar om hon hade många vänner eller kände sig utanför. Hon berättar att skolarbetet aldrig var svårt för henne, men att den sociala biten var desto tuffare.

"Jag var inte mobbad, men jag gick jämt omkring och var rädd för att bli det. Jag kände mig alltid lite fel på något sätt – fel kläder, fel musiksmak, gillade fel filmer eller sa fel saker. Jag försökte hålla mig osynlig för att inte riskera att bli utstött."

Kanske är det just därför flera av hennes böcker behandlar mobbning och utanförskap. Hon vill skildra det som många unga kämpar med och visa att de inte är ensamma.

Skrivtips för blivande författare

Som avslutning frågar jag Katarina vilka råd hon har till andra som drömmer om att bli författare. Hon svarar:

"Skriv mycket och läs mycket. Låt gärna andra läsa vad du har skrivit och be om ärliga åsikter. Att gå kurser i kreativt skrivande kan också vara till hjälp."

Hon påpekar också att det kan vara bra att låta någon utomstående läsa ens texter, snarare än en nära vän eller familjemedlem. Någon som står en nära kan ha svårt att ge en ärlig bedömning eftersom de vill vara snälla.

Dessa råd inspirerar mig, och jag hoppas att de även kan vara till hjälp för dig som läser detta.

Stort tack till Katarina von Bredow för en fantastisk intervju!