Min första alldeles egna fest

Igår var det lördagen den 23 september. Just det datumet kommer alltid att vara speciellt för mig. Det var nämligen då jag hade min inflyttningsfest.

Jag hade ju sagt redan innan jag flyttade till min lägenhet att jag skulle ha en inflyttningsfest, men jag hade nog aldrig tänkt ha den så sent. Men nu blev det så här och det är ingenting jag tänker ångra.

Jag hade förberett i flera dagar. I torsdags var jag och handlade allting till festen. All mat, snacks, levande ljus och dekorationer. Eftersom vi inte skulle bli så många så kunde vi sitta i köket och äta mat. Jag hade bjudit nio stycken. Hade alla kommit, eller bara ett få tal färre, så hade vi fått sitta i vardagsrummet med tallrikarna i knäet. Tyvärr var det många som inte kunde komma av olika anledningar, så det blev bara tre gäster. Fast egentligen så är det inte så bara. Jag hade verkligen hoppats att alla de tre skulle kunna komma och det gjorde de ju.

Jag hade lagat mat hela dagen. Det blev mycket mat. Serbisk pitta, serbiska korvar, ölkorv, fruktspätt, minimackor och så vidare. Pittan fixade min mamma, men allt det andra gjorde jag. Jag hade även gjort en fin efterrätt. Redan på förmiddagen satte jag mig i köket och började fixa med maten. Dessutom hade jag fixat en jätteläcker dukning.

Vid middagen satt vi tillsammans, allihop. Jag, mina kompisar och våra assistenter. Alla mina kompisar hade assistenter med sig. För inte så länge sen hade jag aldrig velat eller klarat av att låta assistenterna sitta i samma rum som oss, men nu tyckte jag bara att det var trevligt. Det kändes mer festligt när det var fullt kring bordet.

När gästerna kom blev det såklart en välkomstdrink och så fort pittan var klar högg vi in på maten. Alla gillade det jag hade lagat och det blev mycket prat och skratt vid bordet.

Efter maten tog jag och mina polare med oss våra glas och satte oss i mitt vardagsrum. Spellistan med partylåtar som jag hade gjort på YouTube stod på i bakgrunden och vi fortsatte att umgås. Det var riktigt mysigt.

Jag öppnade mina presenter. Jag fick en jättefin kopp plus två värmeljus av en av mina vänner och jag blev mycket glad för det. Av en annan kompis fick jag en skitsnygg ljuslykta, och av den tredje polaren fick jag ett presentkort. Jag blev mycket glad för alltihop.

När jag hade öppnat alla paket tog vi för oss av efterrätten. Ahlgrens bilar pannakotta. Tror att alla var lika nöjda med den som med maten. Efterrätten åt vi i vardagsrummet. Pannakottan var i små plastglas, så man kunde bara ha dem i handen och äta direkt från dem.

Vi satt kvar i vardagsrummet och snackade, skrattade, lyssnade på musik, åt snax och drack goda drycker, vissa med alkohol och andra utan. Jag minns att jag såg mig omkring i rummet och kände tydligt hur mycket jag tyckte om dem. De är alla mina vänner. Vi har gått på gymnasiet tillsammans, allihop, så vi har känt varandra rätt länge. Två av dem bodde även på samma elevhem som jag. Nu ses vi inte så ofta och särskilt inte alla samtidigt, så det kändes på något sätt högtidligt att vi nu satt där, i mitt vardagsrum, i min alldeles egna lägenhet, och bara umgicks! Även om jag som sagt hade bjudit många fler och även hade önskat att det skulle komma fler, så gjorde det faktiskt inte så mycket att det bara blev vi fyra. Det är jättesvårt, ja, faktiskt nästan omöjligt, att planera in en dag som passar alla. Mina vänner är ju dessutom utspridda i andra städer och till och med i andra delar av Sverige, så de behöver planera med resor och sådant. Speciellt de som inte har körkort, förstås. Men just den här kvällen kändes det så rätt att vi satt hemma hos mig, fyra RG-kompisar.

Klockan var kanske runt halv elva när den sista gästen hade försvunnit ut genom ytterdörren.

Den här kvällen har varit speciell på många sätt. Det är den första festen i min lägenhet, men också den första festen som jag fixar helt själv. Det var jag som skickade ut inbjudningar, det var jag som bestämde och lagade maten och efterrätten. Jag gjorde i princip allt helt själv. Jag har aldrig gjort så mycket inför en fest. I och för sig så har jag inte haft så många fester. Födelsedagskalas räknas inte på det sättet, för då har det varit mina föräldrar som har bjudit in gästerna och fixat med allt. Inte ens när jag hade tjejkväll då jag hade fyllt 16 och 17 år var det jag som ordnade med saker. Visst, jag bestämde vad vi skulle äta och dricka, men det var min mamma som lagade maten och köpte in allt som behövdes. Jag har nog inte ens lagat mat till mina vänner förut, inte förrän jag bjöd hem en tjejkompis på middag för ett par veckor sedan. Då hade jag lagat lax och potatis och gjort en sås. Det blev lyckat, det också.

Den här gången var det JAG som ordnade med allt. Självklart hjälpte min assistent till med det som behövdes, men det var inte mycket. Jag behövde inte ens ringa till mina föräldrar och be om hjälp, trots att de hade sagt att jag kunde göra det. De satt hemma hela kvällen och väntade på att jag skulle ringa och kalla på dem, men jag ringde inte, det behövdes inte.

Ja, jag är stolt och glad över att jag fixade typ hela den här festen alldeles själv. Dessutom tyckte jag att det var så roligt att bjuda hem kompisar, så jag vill göra det igen. Jag funderar på att fixa en tjejkväll någon gång. Bjuda hem några tjejkompisar och göra ansiktsmasker, typ. Sen är jag också lite sugen på att göra en liknande tillställning som den igår och på nytt bjuda in dem som inte kom. Det behöver inte bli exakt likadant, men det vore kul att ha en fest med dem som inte kunde närvara igår.

Hur som helst så är jag supernöjd med gårdagskvällen. Det gjorde som sagt inget att det bara kom tre stycken, (om man inte räknar med assistenterna), för de är ändå mina vänner. De är guldvärda! Förresten så var det ju de tre som var de riktiga gästerna. De som räknas som gäster är de som är inbjudna och som kommer hit av egen vilja. Deras assistenter var ju här för att hjälpa dem, liksom min assistent hjälpte mig. Men "gästerna" var de tre som jag faktiskt känner. Jag hoppas att de är lika nöjda med kvällen som jag!