Vad ska jag bli?
Vad ska jag göra? Vad ska jag bli? Kommer jag någonsin att hitta mitt drömjobb? De tankarna och funderingarna har jag länge brottats med. Ok, de kanske har dämpats en aning sen jag började arbetsträna, men nu börjar de komma tillbaka.
Jag är sååå rastlös! Så himla rastlös, förvirrad och uttråkad. Min mamma sa till mig så sent som igår att jag skulle behöva aktivera mig mycket mer. Med vaddå? Herregud, det är ju det jag har försökt göra den här sommaren. Jag har sett till att träffa vänner och varit på två konserter. Det kan hända att jag inte har ork att göra så mycket mer just nu, men det är ändå jobbigt att inte alltid ha någon anledning att stiga upp ur sängen på morgonen.
Mitt i allt detta fortsätter jag att fundera på vad tusan det ska bli av mig. Jag tänker inte vara utan jobb resten av livet. Att jag inte heller kan ha vilket jobb som helst är en helt annan sak, det har ingen ens snackat om. Men jag måste göra någonting. Kan inte gå omkring så här resten av livet.
Just nu är jag lite sugen på att skriva låtar till artister, men vem vet om och när det blir av? Samma sak att ge ut en bok. Gud! Jag har knappt kommit igång med min självbiografi och jag vet fortfarande knappt hur man skriver en sådan. Ibland känns det bara så hopplöst. Även om jag en dag lyckas bli klar med min bok, så vet jag inte om den kommer att bli bra, för jag vet ju inte hur man skriver en satans självbiografi. Jag läser och lyssnar på självbiografier, men ändå får jag ingen riktig bild om hur min egen skulle vara. Jag skriver, men kommer ingen vart. Skulle behöva gå på skrivarkurs, men var i så fall? Jag kommer ihåg skrivarkursen på Furubord, som jag var på när jag var 15 år. Den gav mig ingenting. Vi hade inte samma inriktning. Det kändes som om den kursen mest var för skojs skull. Den riktade sig mer till folk som ville skriva och ha kul, inte riktigt komma någonstans med det. Man fick inte ens kommentera om någon skrev lite galet, för helt plötsligt hade grammatiken och tidsformen inga regler längre. Jag däremot var lite mer seriöst inriktad. Redan då ville jag bli författare och det var därför jag anmälde mig. Jag ville få tips och råd om hur jag kunde gå vidare med mitt eget författarskap, men jag upplevde inte att jag fick det. Efter gymnasiet anmälde jag mig till en skrivarkurs på distans. Jag skrev och skrev som en idiot, men fick ingen respons, inga svar överhuvudtaget. Därför avslutade jag kursen i stor besvikelse.
Nu börjar det kännas som om jag är tillbaka på ruta 1. Jag vet inte vem jag vill vara längre eller hur jag ska gå till väga med mina drömmar. Författare, låtskrivare och allting däremellan. Jag vet inte hur jag ska göra längre.
Men framför allt så vill jag ut och träffa människor. Inte bara mina assistenter, det funkar verkligen inte. Jag vill inte vara en isolerad typ, som bara är med assistenterna dag ut och dag in, utan att träffa någon annan alls. Jag är inte den typen. Jag är social och tänker inte acceptera att de enda jag umgås med är mina assistenter och kanske max två vänner per år, det funkar inte.
Jag kan inte låta bli att fundera på vad jag ska prova för arrbetsträning efter Erikshjälpen. Jag har kontaktat Skånes taltidning, men fick inget svar. Har även varit i kontakt med en skola och först var de jätteintresserade, fast sen hände det inget mer. Typiskt.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vad ska det bli av mig egentligen? Hur går jag till väga med mitt författarskap, låtskrivande och arbetsliv i största allmänhet? Just nu vet jag inte ens vem jag är, ännu mindre vem jag vill och ska bli. Jag är så förvirrad och otrygg i mig själv. Jag känner mig så rastlös, ensam och otillräcklig. Nu vet jag att jag av personliga chäl inte kommer kunna göra så mycket åt min situation nu på ett tag, men sen måste det hända saker. Annars går jag snart i taket.
Det var en assistent som sa till mig att jag kanske skulle kunna jobba med något som har med musik att göra. Jag menar inte artist eller musikproducent, det går aldrig, men kanske låtskrivare eller något annat. Eller kanske typ musikkrönikör. För även om jag har min hörselnedsättning som hindrade mig från att gå musiklinjen på gymnasiet eller spela in en skiva, vilket var min stora dröm när jag gick på mellanstadiet och en bit in på högstadiet, så kan jag faktiskt en hel del om musik. Ni som inte tror mig kan ta och lyssna på mina senaste låtar på YouTube och höra hur bra jag har gjort dem vad gäller trummorna, haha. Jag ska skriva till Gabriel Alares och be om att få vara med i hans låtskrivargäng XD
Jag är inte så dum som jag ser ut, bara det att jag kanske inte alltid har tänkt på alla mina förmågor som något alltenativ för framtiden. Det är det kanske inte heller. Det kanske bara är jag som har sjukt livlig fantasi, men det är ju bra att ha. Man måste ju börja någonstans, annars kommer man ingen vart. Jag kanske bara har lite väl lätt att ta åt mig och börja drömma och fantisera, så fort någon börjar snacka om något. Men seriöst, det hade ju ändå varit ganska kul att skriva låtar till artister. Mina låtar är det ju inget fel på, det vet jag. Fast det kanske inte går, det vet jag inte. Hur som helst måste jag komma på vem jag vill bli, så jag inte fastnar i den här hopplösa osäkerheten och vilsenheten.