Trycket börjar släppa
Äntligen börjar trycket släppa. Jag har arbetat flitigt med boken om mitt liv de senaste dagarna. Inspirationen flödar och jag kommer på allt fler saker och händelser att dela med mig av. Men den är bra långt ifrån färdig, förstås. Den kommer inte att bli färdig innan 2019 är slut, det vet jag. Säkert inte under 2020 heller. Det här måste få ta sin tid. Men ändå. Den växer i alla fall. Eller, kanske inte växer riktigt, men jag skapar mig en sorts mall till boken, så att säga.
Jag har väldigt mycket jag vill dela med mig av. Jag vill att folk ska förstå hur jag har haft det och ta del av min historia. Allt det som jag som barn aldrig kunde förklara och sätta ord på, tänker jag se till att få ut nu. Vissa kanske tror att jag har valt att skriva en bok om mig själv, bara för att andra har sagt till mig att det skulle bli lättare att ge ut en sådan, men riktigt så är det inte. Jag har kommit på att jag faktiskt vill dela med mig av min självupplevda historia. Det vill jag och det tänker jag göra.
Fast självklart kan jag inte låta bli att tänka på hur det skulle bli i framtiden, när boken äntligen blir utgiven. Skulle den bli omtyckt? Skulle den få många läsare? Jag hoppas det. Fast jag vet att jag inte borde tänka allt för mycket på det just nu, för det kommer säkert att dröja ett par år. Just nu gäller det ju att skriva boken. När det är klart ska den rättas och redigeras och sådant kan ju också ta tid. Det är ju inte bara att skriva skiten och sen är allt klart. Det kommer att ta tid, det vet jag. Det är mycket svårare att skriva en självbiografi än att hitta på en roman. Det tycker jag i alla fall. Men sen... Ja, resten får vi ju ta sen, men man kan alltid fantisera lite. Jag menar bara att man inte ska ta ut någonting i förväg. Jag kan ju inte veta att boken blir stor när den väl har kommit ut, men jag hoppas och önskar att det blir så.
Jag som bara för ett par dagar sen hade kört fast totalt och inte hade en aning om hur jag skulle gå vidare med boken. Efter det senaste blogginlägget har trycket lättat en aning och jag har kommit igång. Utan att egentligen få hjälp av någon. Jag har fått fler och fler idéer till boken, kommit på allt fler saker från mitt liv som kan vara viktiga att ta med. Så nu är jag åtminstone igång, men självklart är jag fullt medveten om att jag har en bra bit kvar att jobba med. Som sagt, jag vet att detta är ett längre projekt och att det därför kommer att ta betydligt längre tid än det brukar ta för mig att skriva mina andra böcker. En påhittad roman blir oftast färdig på mindre än ett år, vilket självbiografin definitivt inte kommer att bli. Men jag vill verkligen göra det här.
Ända sen jag var riktigt liten har jag alltid gjort det jag vill. Och det jag inte vill gör jag inte. Typ som att gå på en as-trist mattelektion i skolan. Haha! Nej, jag skojar. Jag gör väl det jag är absolut tvungen till, men det är hundra gånger roligare att göra något som jag faktiskt vill. Hade jag fått bestämma, så hade jag hoppat över alla sega mattelektioner i plugget och gått hem och skrivit bok istället. Där skojar jag i alla fall inte, för det hade jag faktiskt velat. Eller, om jag nu var så nödvändigt tvungen att räkna matte, så kunde jag räkna hur många sidor min bok hade istället, eller något annat lite roligare. För jag har alltid varit en äkta mattehatare, ända sen jag gick på lågstadiet.
Men som sagt. Jag hoppas verkligen på självbiografin. Jag hoppas att det så småningom blir en både bra och lärorik bok, även om det kommer att ta tid.