Jag har länge funderat på att ordna en vernissage. En egen utställning med mina tavlor. Främst de med spackel och pouring, men också mina andra tavlor. Kanske kan jag även andra grejer jag har skapat. Ljusstakar, tvålar, skålar, krukor osv. Det är ju ändå MIN vernissage, så det kan bli lite hur som helst. Unikt, liksom. Jag har tänkt på detta länge och nu känner jag att jag vill börja sätta planen i verket. Bjuda in massor av människor, bjuda på typ bubbel och snittar och sälja mina konstverk. Kanske till och med kan baka något eller bjuda på hemgjort naturgodis, vi får se. Hade också velat ha en sådan där digital grej som man riktar mot konstverken och får höra en inspelad beskrivning av dem. En sådan hade de på konstprojektet Kännbart och jag tycker att det är jättesmart. Vill ju att min utställning ska vara anpassad för alla.
Innan jul var jag ju med på en utställning på Trivselpunkten. Det var också häftigt. Tyvärr sålde man inte så mycket, eftersom de flesta besökare var äldre människor som mest hade kommit dit för att fika och umgås. Fast jag fick i alla fall sålt ett och annat. Nästa år vill jag vara med på konstrundan. Det kan också vara ett perfekt tillfälle att visa upp min konst. Fast sedan vill jag ha en alldeles egen utställning. Något som bara är mitt. Vet bara inte riktigt vad första steget är. Att göra många tavlor till det tillfället, såklart. Men steg 2 då? Är det att hitta någon bra lokal eller? Jag har fått höra att jag kan vara lite för stressig. Att jag gärna vill ta alla steg på samma gång och kasta mig fram. Det är inte riktigt sant. Jag avskyr att stressa, så varför skulle jag frivilligt utsätta mig för det? Det handlar mer om att jag vill veta var jag ska börja någonstans och sen helst var jag ska fortsätta, för att inte riskera att allting står stilla. Samtidigt som jag gärna vill få hjälp med vissa saker, så kan det vara sjukt tröttsamt att bara sitta och vänta på att någon annan ska göra allting åt mig. Jag menar, att be någon om hjälp att exempelvis hitta någon lokal eller att kontakta någon och få till svar: "Ja, det ska jag kolla upp senare". Vaddå senare? När är det? Om ett år eller? Och tänk om personen i fråga glömmer bort det. Ska jag då hålla på och tjata, tigga och be? Jag gillar inte den ovissheten. Att inte veta om det står stilla för att personen har glömt, inte hunnit, varit sjuk eller faktiskt börjat kolla upp det, men att det tar tid. Det kan vara så enkelt som att jag inte får svar på ett sms på flera dagar, ibland mer än en vecka. Ok, om det inte är något viktigt kan jag stå ut med det, men om jag faktiskt vill veta något... Då blir jag osäker på varför informationen dröjer. Oftast vill jag inte skriva tillbaka och fråga och påminna heller, för jag vill inte tjata. Seriöst, tjatiga människor är det värsta jag vet och då vill jag inte själv vara en av dem. Men ibland är det rentav outhärdligt att inte veta vad som händer. Det är lite därför jag inte vill lämna hela uppgiften till någon annan. I alla fall inte till någon som riskerar att glömma bort det och att det förblir ogjort. Jag vet att jag kanske är kontrollberoende, men det är när det handlar om saker som är viktiga för mig. Saker som jag gärna vill ska gå i rullning. Ett knep är att kanske göra en liten kompromiss. Att jag ber om hjälp, men att jag också försöker göra något från mitt håll. Man hjälps åt, helt enkelt. Då står det inte helt blixtstilla i alla fall.
Men det där med en vernissage hade verkligen varit kul. Hade varit så fett med en helt egen utställning. Något som bara är mitt och ingen annans. Då är den öppen för allmänheten också, vem som helst kan komma dit. Hade till och med kunnat bjuda in Spegeln, Sydsvenskan och andra tidningar, så det verkligen får effekt liksom. Sen fattar jag såklart att det är mycket jobb med att hitta en lokal, sätta upp allting på väggarna, köpa in allt osv. Men, bara det blir bra i slutändan så är det värt besväret. Har tänkt att jag kanske skulle behöva gå en målarkurs först och verkligen bli bra på det jag gör, men samtidigt tänker jag att det inte är helt nödvändigt. Jag gör ju detta på mitt eget sätt. Egentligen har jag ingen anledning att byta stil för att någon känd konstnär säger åt mig. Det här är min grej. Eller snarare Mimmi Delux stil. Fast det kan förstås vara bra att gå en målarkurs ändå och få lite idéer och inspiration. Jag menar att jag inte nödvändigtvis måste gå kursen innan vernissagen, för vem vet hur lång tid det tar? Eller, kanske en spackelkurs. Det hade varit något, eftersom det är något jag ska träna upp. Frågan är bara var man hittar en sådan kurs. Vet inte om det finns något med spackel på folkuniversitetet i Lund eller Malmö i alla fall. Fast vad vet jag? Det kommer ju nya kurser hela tiden. Målarkurser finns i många olika tekniker, så det kanske finns något med spackel någonstans också.
På tal om spackel. Det är verkligen något jag ska träna upp och utveckla. Är så sugen på att göra många spackeltavlor och utöka mina kunskaper. Kanske kan man även använda spackel till andra grejer. Typ skålar, ljusstakar eller kaffekoppar. Det borde inte vara helt omöjligt. Då blir det skitsnygga mönster. Kanske inte går på just kaffekoppar, men skålar i alla fall. Men som sagt, jag börjar med att öva på tavlor och sen får vi se vad som händer.
Det var faktiskt min storebror som från början kom med idén om spackelmålning. Jag visste inte ens vad det var för något. Jag provade en gång, men sen blev det inte mer. Jag vet inte varför. Nu har jag tagit tag i det igen och blivit som fast. Det är en unik grej och blir dessutom skitcoolt med alla häftiga mönster och bergstoppar som jag kallar det. Även coolt att man både kan se och känna det. Det gillar jag. Det är därför jag vill fortsätta med det. Göra något unikt, liksom.
Jag har ju skrivit om Mimmi Delux Instagram, som inte fungerade. Nu har jag fixat det. Välkomna att följa mimmideluxkonstverkstad på Instagram! Sidan har ju varit död tidigare, eftersom den inte har fungerat, men från och med nu kommer det att komma ut betydligt fler saker där. Kommer lägga upp minst lika mycket där som på Facebook. Jag hade inte ens fattat att det var så enkelt att bara växla konto och då har jag ändå blivit både bra och van vid Instagram på sistone. Nu för tiden använder jag knappt Facebook alls. Jag kör med Instagram istället. Fast Mimmi Delux kommer såklart fortfarande att finnas på alla kanalerna. Facebook, Instagram och YouTube. Så, återigen. Välkomna att följa mimmideluxkonstverkstad på Instagram!