Från dröm till verklighet

Den här helgen har varit den bästa på väldigt länge. En av mina drömmar har gått i uppfyllelse. Jo, det är sant. Jag har just upplevt en dröm som jag har haft så länge jag kan minnas, men som jag aldrig har kunnat uppnå.

Ni som har läst min blogg under en längre tid vet att jag har skrivit mycket om att jag vill åka på semester med kompisar. Det är en dröm som jag har haft ända sen jag var i tonåren. Det har bara aldrig gått att få till det. Och kanske har jag blivit allt för styrd av mina rädslor. Rädslan att något ska gå snett, eller att jag helt plötsligt ska börja må asdåligt. Sen hatar jag ju dubbelassistans, så bara tanken på det har fått blodet att isa i mina ådror. Men det största problemet har är egentligen att jag inte har haft någon kompis att göra sådana saker med. Och att dra iväg med två assistenter är något jag aldrig skulle få för mig. Inte ens nu, trots att jag sakta men säkert börjar bli bättre på att kontrollera mina rädslor. Det är en sak att helt enkelt bli tvungen att ha med mig två assistenter på olika saker, men jag skulle ändå aldrig göra det om jag inte hade minst en kompis med också. För då kan vi gå iväg själva och festa och så, utan att behöva vara med assistenten. Jag tror att jag på något sätt skulle känna mig ensam om jag till exempel åkte iväg på en övernattning med två assistenter. Det kanske låter konstigt när jag säger så, men jag menar att jag inte skulle känna mig helt bekväm och avslappnad. Det skulle inte bli samma sak.

Men i helgen fick jag för första gången chansen att göra det jag så länge längtat efter. Jag och min kompis Sara hade bokat in en natt på Clarion hotell i Helsingborg. Det var en helt magisk upplevelse. En upplevelse jag aldrig kommer att glömma. När vi kom fram till hotellet fick vi nycklarna till vårt dubbelrum. Vi två skulle sova i det ena rummet, och så hade vi en dörr direkt in till min assistent. Så fort jag fick se rummet höll jag på att tappa hakan. Bokstavligt talat. Vilket rum! Det går inte att beskriva med ord hur lyxigt det var. Det kändes nästan som om vi befann oss på slottet, eller på ett av de där superlyxiga hotellen i USA. Det var ett superstort rum. Alltså, verkligen. ;vi hade även en jättefin balkong. Det var en liten balkong och först trodde vi inte att jag skulle kunna komma ut där, men det gick precis. Från balkongen hade vi en helt underbar havsutsikt. Man såg havet och båtarna.

 
 
 
 

Och badrummet... "WOW!!" utbrast vi alla tre i mun på varandra. Badrummet var mycket större än jag hade väntat mig. Det var luftigt och ljust. Till och med där fanns en balkongdörr. Jag skämtar inte. En balkong från badrummet. Så sjukt! Handfatet var placerat precis bredvid balkongdörren, så man kunde sitta och kolla på havsutsikten samtidigt som man borstade tänderna. Så hade man velat ha det hemma också.

Så fort vi hade packat upp och sett oss omkring i rummet, satte vi oss ute på balkongen och korkade upp vinflaskan. Det var Carolina Jynnings rossé-vin, som smakade sött och gott. Jag hade tagit med mig två olika sorters nötter som tilltugg. Bluetooth-högtalaren var såklart också med. Där satt vi och njöt av havsutsikten, samtidigt som vi drack vin och lyssnade på musik. Kesha, såklart. Det är den perfekta party-musiken. Jag lyssnar alltid på henne när jag festar.

 

Vi hade lyckats få ett bord på en restaurang på hotellet. Det var väldigt nära att vi inte fick plats. Restaurangen hade varit helt proppfull, men i sista stund fick de en avbokning. Innan middagen satte vi oss i baren och skålade med lite bubbel. Även det kändes vrålhäftigt. Vilken bar! Vilket hotell! Allt var bara: WOW!!

 
 

Och middagen var fantastisk. Entrecote med regnbågspotatis och någon fin sås. Vi båda drack vin till maten. Allt kändes så stort och lyxigt att jag knappt kunde smälta det. Flera gånger under kvällen upprepade jag hur glad jag var att vi var här, hur fint allting var och hur mycket den här vistelsen betydde för mig. Sara måste ha tängt att det var ett jäkla tjat, men jag kunde inte sluta prata om det. Det här var ju, som sagt, en dröm som äntligen blev verklighet.

 
När vi hade ätit tänkte vi gå upp till den supercoola takterassen, men det var fullt. Min assistent råkade höra någon säga att ingen mer kunde komma upp ikväll, men som tur var fick vi en plats till slut. De hade ett smart system. Ett sådant som finns på vissa restauranger. Den där grejen som vibrerar när maten är klar. Här hade de också en sådan, fast den vibrerade när ett bord blev ledigt på terassen. Medan vi väntade, satte vi oss på vår balkong och avnjöt det sista vinet. Vid det laget var det typ bara pyttelite kvar i flaskan, haha. Så fort den lilla dosan vibrerade, skyndade vi oss upp på taket. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men inget så coolt som det här. Hela terassen var som ett enda stort festställe. Det spelades dunkande musik och det var packat med folk. Vi satte oss vid ett bord precis intill räcket, så att vi kunde njuta av utsikten. Långt där nere låg havet och glänste så inbjudande. Gatlyktorna lyste upp det mörka vattnet och himlen var midnattsblå. Det såg så festligt ut. Det blåste där uppe, så vi hämtade vars sin filt. Där satt vi och skålade med våra drinkar. Och bara njöt. Helst hade jag velat sitta kvar där hela natten. Klockan var redan kvart i elva när vi tog hissen ner till rummet. Där tog vi plats i den stora dubbelsängen och låg och pratade och fnissade. Precis så där som jag alltid har drömt om att göra med mina tjejkompisar.
 
 

Vi sov som två prinsessor den natten. Sängen var obegripligt mjuk och skön. Det kändes nästan som att ligga på bomull. Och tänk vad mysigt att sova i samma rum, bara vi två. Det kändes verkligen som en riktig tjejsemester. På morgon sov vi rätt länge. Sedan åt vi frukost på sängen. Ja, jag skämtar inte. Alltenativet var att antingen äta frukost i matsalen kvart i åtta, eller ta med maten upp på en bricka. Självklart valde vi det senare alltenativet. Det går inte att beskriva känslan av att sitta uppkrupna i dubbelsängen och käka frukost. Det kändes helt magiskt. Nästan som en dröm. Jag menar, det är inte alltid man får äta frukost på sängen när man bor på hotell.

Detta blev precis lika lyckat som jag hoppades. Egentligen hade jag velat stanna där en natt till. Eller, nej, förresten. Jag hade velat bo där. Tänk att kunna åka upp till takterassen precis när man vill. Typ varje dag. Och så den där balkongen och havsutsikten. Det hade varit livet.

Ibland kan man ha för höga förväntningar inför något, men det hade inte jag. Inte den här gången. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli så här grymt. Rummet, balkongen, takbaren och allt festande. Hela kvällen var bara så jäkla bäst, från början till slut.

Detta är en upplevelse jag önskar att jag kunde vara med om, om och om igen. Egentligen var det inte själva hotellet som var det bästa. Det bästa var att få dela upplevelsen med min fina vän. Det är det som är det viktigaste. I söndags, (eller, kanske egentligen redan i lördags kväll), började jag smida nya planer. Nästa år vill jag åka dit i samband med min födelsedag. Och då ska jag ha flera kompisar med mig. I alla fall två. Clarion hotell hade varit det perfekta stället att fira min 26-årsdag på. Jag och mina vänner hade kunnat boka in en eller två nätter där. Vi hade kunnat dra ut på kvällen och festa loss på olika uteställen. Fatta vilken dröm-födelsedag det hade varit. Egentligen skulle jag kanske ha gjort det redan när jag fyllde 25, fast det hade ändå inte gått på grund av pandemin. Det hade förmodligen bara slutat med att hela skiten blev inställd.

Nej, det här med övernattning är verkligen något jag vill fortsätta med. Jag har fallit handlöst för det. Åtminstone så länge det handlar om att dela upplevelsen med en eller ett par vänner. Det är lite som med tatueringar. Om man har gjort en, så vill man bara göra fler och fler. Och nu när jag väl har varit på en övernattning och insett hur fantastiskt roligt det är, så vill jag göra det igen och igen. Det är en sak att åka iväg med familjen, men att göra det med vänner är något helt annat. Det känns som om man kan släppa loss på ett helt annat sätt då. Festa runt och dricka flera glas vin, utan att någon har synpunkter på det man gör. Festkvällar med vänner är också något jag vill se till att göra oftare. Det blir alldeles väldigt mycket roligare än att göra det med en assistent, för vänner är något helt annat. Det är då man verkligen känner att man lever.