Det tysta språket
Inga ord
Inga ljud
Tonfall som kan förstöra
Ord som kommer i fel ordning
Det finns ett tyst språk
Som inte många kan
Som en hemlig kod
En ljudlös överenskommelse
Jag minns kvällen
Då jag tittade upp mot himlen
Och såg dig
Ditt vackra ansikte
Med de kloka ögonen
Tittade ner på mig
Och skrattade ikapp
Med höstkvällens alla blinkande stjärnor
Vi hade ett tyst språk
Ett språk som bara var vårt
Hemliga ord
I all tysthet
Din närvaro försvann
Men orden fanns kvar
Språket som ingen annan förstod
Signalerna som ingen annan kunde tyda
Det var vårt språk
Vår tysta kommunikation
Och när du var tillbaka
På det svarta himlavalvet
Mindes jag
Allt som gått förlorat
Du försvann
Men var ändå kvar
För du blir aldrig glömd
Din röst förblir oförglömlig
Och dina ord
Hänger kvar i luften
Som en ensam solstråle