Hallå alla fina vänner!
Dem senaste två veckorna har det hunnit hända mycket. Siggelito har fyllt 6 år. Självklart ordnade jag ett litet kalas för honom. Det gör jag varje år. Han är ju min lilla bebis och förtjänar att bli uppvaktad på sin födelsedag. Jag kan inte fatta att han redan är 6 år. Hur kan tiden gå så fort? Känns ju som om det var alldeles nyss han var en pytteliten valp. Varför är det på barnen det märks att vi föräldrar åldras? Haha! Tänk att jag var en osäker, fjollig 21-åring när Sigge kom till mig. Helt nyinflyttad i min första egna lägenhet och inte visste vem jag ville vara och vad jag skulle göra med mitt liv. Känns som väldigt länge sedan och samtidigt som alldeles nyss. Konstigt.
Just nu jobbar jag konstant med Mimmi Delux. Det är verkligen mycket att göra, men jag älskar det. Annars hade jag ju inte gjort det, det är ju trots allt mitt eget val och något jag gör av ren frivilja. Jag jobbar just nu med att kontakta alla jag kan komma på och erbjuda mig att föreläsa. Det är det jag vill göra. Ända sedan utställning på Medborgarhuset där jag höll mitt föredrag, har jag kommit på att det är den vägen jag vill gå. Jag vill ha fler föreläsningar och sprida kärlek, glädje, hopp och positivitet till allmänheten. Men jag vill också öka kunskapen och förståelsen kring att vi alla är olika och att alla är lika mycket värda oavsett. Alla förtjänar att bli behandlade med samma respekt, empati, förståelse och kärlek. Det är också något jag vill försöka förmedla i mina sagor. Jag har tänkt att jag ska skriva sagor som exempelvis inkluderar funktionsnedsättningar osv. Jag tror att det kan vara väldigt bra för barn att läsa sådant och se och förstå att det finns så många olika människor här i världen. Det kommer de att ha extremt mycket nytta av i framtiden. Ju tidigare man får den vetskapen, desto bättre blir det senare. Jag tror också att det är något som kan bli Mimmi Delux egen grej, så att säga. Något speciellt. Det finns inte många sagor som på något sätt handlar om funktionsnedsättningar och olika, annorlunda människor. Nästan inga alls, faktiskt. Eller, ja. Jag har inte läst så många i alla fall. Det är synd att det inte finns så många sådana sagor, för jag tror att det är riktigt lärorikt för alla barn. Både för dem som känner sig utanför av olika anledningar, men också för andra att förstå att alla förtjänar samma respekt.
Funderar på att skriva en barnbok. Samla ihop sagor med en röd tråd, som en liten serie. Sagorna om Prinsessan Selma, till exempel. Men kanske också om Fredda, som jag skrev om när jag var riktigt liten. Och om systrarna Ellie och Nira. Har också tankar på en saga om en flicka som inte kan prata, som träffar en pojke som har två diagnoser och som därför också är väldigt utanför på grund av det. Men så blir de två vänner och ser det ljusa hos varandra. Ellies 4-åriga lillasyster Nira kanske också har sina svårigheter. Att skriva sagor som på något sätt rör funktionsnedsättningar eller andra besvär kan nog vara något alldeles extra, just för att det inte finns så mycket sådant. Det är ett bra budskap. Samtidigt kämpar jag ju med min självbiografi. Det har inte blivit så mycket med den på sistone, eftersom jag jobbar så mycket med annat, men jag ska verkligen försöka utveckla den. Min mamma sa till mig att jag är så himla upptagen varje dag och har så mycket att göra, men det är kul. Funderar till och med på att utöka jobbet en dag till. Får ju jobba så mycket extra ändå. Försöker i alla fall att ta ledigt på helgerna. Att ha ett eget företag är inte som att vara anställd och ha fasta arbetstider. Det är frivilligt, självständigt och framför allt jävligt kul. Jag har egentligen tänkt på att starta ett eget företag i flera år, men har inte riktigt vetat vad det ska vara för något. Det där om att man måste marknadsföra och sprida företaget helt på egen hand har också hållit mig tillbaka. Både för att jag inte visste hur man gör när man marknadsför, plus att jag var rädd att jag inte skulle kunna och orka göra det tillräckligt mycket. Tänkte att man säkert måste göra det dygnet runt. Fast egentligen, det är ju det jag gör. Kanske inte dygnet runt, men jag gör det väldigt mycket. På mitt sätt. Jag kanske kommer på fler sätt att göra det, typ på Linkedin och så, men just nu gör jag det via Facebook, Instagram, YouTube och här på bloggen. Jag håller mig uppdaterad och det är det viktigaste. Just nu tror jag nästan att jag är mer aktiv på Mimmi Delux Instagram än på min privata. Jag hoppas att jag får fler följare och att Mimmi Delux på så sätt sprids ytterligare.
Egentligen kan man säga att jag har hittat mitt drömjobb. Förut trodde jag att mitt drömjobb skulle vara på en tidning, radio eller annat inom media. Men det var innan jag ens kom på tanken att starta Mimmi Delux. Det är det bästa jag har gjort på många år, just för att det ger mig så mycket glädje och drivkraft. Jag känner att jag mår bättre psykiskt nu. Det har jag känt, ända sedan utställningen. Den har gjort mig väldigt gott. Jag känner att jag har något konkret att kämpa för. Något alldeles extra. Inte bara att ta hand om Sigge eller skriva böcker för mig själv, utan något mer. Just nu håller jag på med ett manus till en föreläsning. Vet bara inte riktigt vilka den ska rikta sig till. Får fundera ut det med tiden. Annars brukar jag tänka ut målgruppen innan jag börjar med manuset, men för tillfället är det ett undantag. Det får bli något att klura på samtidigt som jag skriver, helt enkelt.
Min funktionsnedsättning är inget hinder, det är min superkraft!
Glöm inte att följa mig på Instagram!
Instagram
