25-årsfest
Jag har länge haft en stor önskan om att ha fest med mina kompisar. Hemmafest eller utekväll. Jag har försökt flera gånger, men det har aldrig varit mer än max tre stycken som har kunnat komma. Fast det är väl bara att göra det bästa av situationen. Det viktigaste är ju faktiskt att man har kul, inte hur många man är.
Nästa år fyller jag 25 år och då ska jag verkligen försöka se till att ordna en ordentlig fest. Ska börja bjuda in folk redan i höst typ, för då är det större chans att fler kan. Kommer också bjuda riktigt många den här gången, så även om många inte kan så blir vi ändå några stycken.
Jag har aldrig fått chansen att festa när jag var i tonåren och därför vill jag verkligen göra det nu. Som tonåring fick jag aldrig chansen att leva ett "normalt" tonårsliv. Ok, normalt och normalt. "Vanligt tonårsliv" kanske låter bättre. Jag fick aldrig känna på hur det är att smygfesta med kompisar och annat som de flesta tonåringarna passar på att göra när inga föräldrar är inom synhåll. Kanske är det därför jag idag är en riktig "party girl". Jag vill mer än gärna festa, både hemma och ute på krogen. Å andra sidan gör jag det inte bara för att jag aldrig fick göra det i tonåren, utan jag tycker att det är riktigt kul också. En sak kan jag vara 110 procent ärlig med. Jag bara längtar tills Corona är över och jag kan börja gå ut igen. Tills dess får jag bjuda hem lite kompisar, så den värsta ensamheten ger med sig något.
Jag har flera gånger försökt fixa fester, men det har aldrig blivit som jag tänkt mig. För cirka två år sen ville jag otroligt gärna ha kompisfest när jag fyllde år, men då var det ingen, verkligen ingen som kunde det datumet. Fast jag tror att det berodde på att jag fyller år på sportlovet och då är många redan uppbokade. Jag tänkte ha den där festen samma vecka som jag fyllde år, men jag tänkte inte på att det råkade vara sportlov. Sådant är ju lätt att glömma bort när man inte längre går i skolan. I år gjorde jag ett nytt försök. Den här gången var jag ute i god tid, trodde jag. Vad jag inte förstod var att nästan ingen som jag bjöd hade koll på sina evenemang på facebook och då blev det ändå lite sent påtänkt. Jag lyckades i alla fall skrapa ihop tre tjejer, men så kom ju Corona som "Gubben i lådan" från ingenstans och då två av tjejerna kände sig krassliga så blev det bara en som kom till mig. Fast vi hade riktigt kul ändå. Det blev mycket tjejsnack, musik och roliga aktiviteter. Så även om det inte riktigt blev som jag tänkt mig så blev det ändå en bra kväll och jag var supernöjd och glad. Jag skulle ljuga om jag sa något annat.
25 är ju en speciell ålder och det vill jag verkligen fira riktigt ordentligt. Det där om att ha en stor 25-årsfest med kompisar är något jag har tänkt på redan innan jag hann fylla 24. Det låter kanske knäppt, men så är det. För andra som är vana vid att hänga med polare och gör det ofta är det väl ingen stor grej, men för mig är det enormt viktigt och speciellt. Eftersom jag lyckas få till det med en kompis alldeles för sällan så blir ju varje liten träff superviktig för mig. För andra som gör det så gott som dagligen är det förmodligen inget stort, men för mig är det rena drömmen. Varje gång jag lyckas få till en träff med en kompis, även om det inte direkt är min allra bästa vän, är jag alltid sprudlande glad och förväntansfull. Det är då jag känner att jag faktiskt har kompisar.
Men när jag fyller 25 ska jag som sagt se till att ha en stor fest och bjuda alla mina kompisar. Även de som jag inte umgås så jättemycket med. Redan nu har jag skrivit en hel lista på vilka jag ska bjuda. Jag skojar inte när jag säger att jag har skrivit 21 namn på listan. Alltså kommer jag bjuda 21 personer. Jag tänker att det är bra att bjuda riktigt många, för det finns ändå en stor risk att en och annan inte kan komma. Då blir det ju ändå några stycken. Ni som känner mig undrar säkert hur i hela friden jag ska få plats med max 20-21 gäster i min trea. Jag kan knappt ens ha 10 personer här. Sanningen är att jag inte ens tänkte att vi ska vara hemma hos mig. Tanken är att min 25-årsfest ska äga rum ute någonstans. Eftersom jag fyller en ganska speciell ålder vill jag att det ska bli något alldeles extra. Inte bara att vi sitter och trängs i mitt vardagsrum och lyssnar på musik. Nej, när jag firar 25 vill jag göra något alldeles extra och det är därför jag inte vill ha festen hemma. Festa hemma kan man ju göra när som helst, men man fyller bara 25 en gång i livet. Därför ska jag verkligen se till att bjuda in folk i riktigt god tid, så att så många som möjligt kommer. En annan fördel kan vara att eftersom jag fyller år ett år efter Corona, då är många säkert sjukt rastlösa efter all social distansering och vill bara ha något att göra, vad som helst typ. Så är det i alla fall för mig. Jag är så fruktansvärt sjukt rastlös, så efter Corona kommer jag typ inte vara hemma, för jag kommer verkligen att göra allt som jag inte kan göra nu. Let it all out, liksom.
Nej, men allvarligt. Att festa med kompisar är ju något jag har drömt om i flera år och vad kan vara ett bättre tillfälle än när jag fyller 25? Jag ska verkligen göra allt som står i min makt för att det ska bli av. Och även om vi inte skulle bli mer än så där fyra-fem personer så ska jag ändå se till att det blir någon ute-aktivitet. Seriöst, sitta hemma kan man göra alla andra dagar på året, men nu vill jag verkligen festa till det ordentligt.
Ni kan inte föreställa er hur mycket jag längtar efter att festa loss med kompisar. Det är ju en helt annan sak än att ta ett glas vin i ensamhet eller gå ut på krogen med en assistent. Det enda jag tycker är synd är att vissa av mina kompisar inte alls är på samma nivå som jag när det gäller det. Detta gör att jag ibland kan känna mig väldigt begränsad om jag vill träffa en kompis, men inte sitta hemma. Jag sitter ju hemma så himla mycket, så att gå ut då och då är något jag verkligen vill göra. Jag kan önska att fler av mina kompisar var lite mer som jag på den fronten, lite mer drivande och så. Men det är klart, alla är vi olika. Alla kan inte vara på samma sätt, så är det bara.