Målning till dikt

 
 Mitt målande fortsätter att växa fram i en rasande fart. Det har verkligen blivit ett stort intresse för mig. Nästan som en sorts hobby. Jag älskar att sitta vid mitt köksbord och bara in provocera, utan att behöva känna någon som helst press på att det ska bli fint. Ändå blir det oftast det, om jag får säga det själv utan att låta mallig och skrytsam. Och även om det inte blir lika bra som jag tänkt mig, så brukar jag tänka att jag ändå inte kan göra det bättre just nu och därför är det lika bra att vara nöjd med det som det är. Jag är kanske ingen mästare på att måla. Jag är nog inte ens i närheten. Men jag gör det ändå. Det är kul att måla, kul att skapa egna bilder, kul att bara låta handen styra sig själv och se vad det blir av det.

Jag brukar alltid lyssna på musik samtidigt som jag målar. Det går lättare då. Musiken gör att det blir en helt annan känsla och inlevelse. Ungefär som i skrivandet. Skillnaden är bara att jag inte alltid spelar musik när jag skriver, men när jag målar måste jag ha musik i bakgrunden. Det hjälper mig att slappna av och hitta lugnet. Alla jobbiga tankar försvinner då och jag kan fokusera helt på att vara här och nu, istället för att tänka bakåt och framåt om vart annat. Målandet suddar liksom ut allt jobbigt, allt skit man går och tänker på. Det enda som finns i huvudet är färger, penslar och musik. Inget annat spelar någon roll då. Ibland behöver hjärnan en paus och det får den verkligen när man målar. Så är det i alla fall för mig. Jag kan, precis som jag skrev i dikten jag lade upp förut, måla min inre smärta, ilska och frustration. Men också min glädje och kärlek. Jag har så mycket inom mig som måste ut på ett eller annat sätt. Ibland tänder jag ett speciellt ljus och ställer det bredvid tavlan medan jag skapar. Det är ett alldeles särskilt ljus, som betyder enormt mycket för mig. Därför ger det mig extra mycket lugn och hjälper mig att koncentrera mig och samla tankarna kring det jag håller på med.

Igår målade jag en bild till en av mina dikter. Jag tänkte mig känslan och själva bilden i dikten. Känslan jag hade när jag skrev den och bilden man får framför sig, varje gång man hör eller läser den. Jag blev faktiskt ganska nöjd med tavlan. Den säger allt, har en tydlig bild och ett starkt budskap.

Tidigare har jag inte velat publicera dikten någonstans, eftersom den har ett mycket personligt innehåll, men nu när jag har målat en bild till den gör jag det ändå. Jag tror att man får en tydligare uppfattning om tavlan om man har läst dikten. Därför kommer den här.

 

En fiende på tallriken

 

Jag ser hur det ligger där

Rakt framför mig

Det hotfulla

Det ligger på min tallrik

Och skrattar ondskefullt

Det har förvandlats

Till en skräckinjagande varelse

Med små vassa huggtänder

Ett elakt monster

Som hotar att kväva mig

Ibland ser jag också

Hur det rör på sig

Sträcker sina långa slemmiga armar efter mig

Och visar huggtänderna

Där det ligger på tallriken

Och vägrar låta sig besegras

Jag måste besegra det

Måste visa att jag är starkare

Men hur mycket jag än försöker

Så ligger det kvar där

Och vägrar låta sig styras

Jag kan inte besegra det

För hur jag än kämpar

Så är det inte mer

Än en otäck fiende på min tallrik

 

Kommentera här: