Mimmi Delux

Nu vill jag tipsa om en skitbra bok som jag nyligen har läst ut. Den heter "Stressade tjejer" och är skriven av Jacqueline Wilson. Det står på bokens baksida att Jacqueline är Englands näst bästa författare. Det står även att hon varje vecka får hundra tals blev från tjejer som berättar att de känner igen sig i hennes böcker. Det kan jag mycket väl förstå. Hade jag inte varit så värdelös på att skriva på engelska så hade jag nog också skrivit till henne. Jag menar, jag har inga större problem med att prata engelska, men skriva är tio gånger svårare.

Ja ja, tillbaka till boken. Jag vet att det finns två andra böcker som hör till. "Stressade tjejer" är en uppföljare på "Kära tjejer", och så finns det "Tjejer på stan". Kanske finns det fler än så. Jag får kolla upp det. Jag läste både "Kära tjejer" och "Stressade tjejer" på mellanstadiet. Den tredje har jag inte läst än.

Hur som helst så handlar böckerna om de 14-åriga tjejerna Ellie, Madine och Magda. De är allra bästa vänner, men samtidigt väldigt olika. I "Stressade tjejer" krånglar saker till sig för dem. Ellie ser sig plötsligt som en elefant och bestämmer sig för att börja banta, vilket leder till att hon utvecklar en ätstörning. Madine har alltid klätt sig i svart, fast nu har hon börjat byta stil för att kunna passa som fotomodell. Magda har alltid varit skitsnygg och har jämt en massa killar efter sig, men även hon byter stil helt och klipper av håret och färgar det. De här tjejerna är helt klart stressade, på gränsen till desperata.

Jag läste som sagt den här boken i skolan på mellanstadiet, men nu, många år senare, läste jag den igen och plötsligt förstår jag budskapet i boken mycket bättre än när jag var 10-11 år. Mycket av det som händer i boken hade jag dessutom hunnit glömma bort. Det är ju inte så konstigt, men när jag läste det igen fattade jag det på ett helt annat sätt. Man har ju hunnit skaffa sig mycket bättre koll på saker och ting på så många år. Jag minns inte alls hur jag uppfattade boken på mellanstadiet. Antagligen tyckte jag bara att den var bra, men jag tänkte liksom inte alls så mycket som jag gjorde nu.

Vet ni hur lång tid det tog att läsa ut den? Knappt en vecka. Jag läste den varje dag ända sen jag hade lagt in den i min spelare, kunde inte låta bli. Jag började att läsa den i söndags kväll och i förrgår var den redan slut. Typiskt. Jag hade velat veta mer om hur det går för Ellie, men jag får väl snart läsa "Tjejer på stan".

Den här boken är mycket gripande, men även lite humoristisk här och där. Det är en väldigt djup bok där kärlekstrassel, fotomodellplaner, ätstörningar och jobbiga småsyskon blandas. Samtidigt som jag kan bli så arg på Ellies pappa för att han inte förstår henne, så förstår jag honom på något sätt. Fast det hindrar inte att jag tycker att han borde agera annorlunda och vara lite mer varsam med Ellie.

Jag fattar varför Jacqueline Wilson beskrivs som Englands näst bästa författare. Hon har verkligen fått in en styrka och ett trovärdigt sätt i sina böcker. Det går inte att sluta läsa. Vissa kvällar var jag tvungen att tvinga mig själv att stänga av talboken och lägga ifrån mig spelaren, eftersom jag började bli så trött att jag inte längre kunde hänga med i handlingen. Jag tror också att en annan anledning till att jag tycker om den här boken så mycket, är att jag kan relatera till Ellie och hennes vänner. Framför allt till Ellie. Jag speglar mig i henne och tänker att om hon hade funnits, så hade jag velat träffa henne, eftersom vi två har så mycket gemensamt.

Så jag kan verkligen rekommendera "Stressade tjejer". Fast det kan vara bra att läsa "Kära tjejer" först, om man vill läsa dem i rätt ordning.

Åh, det där med att få brev från sina läsare! Gud vad jag hoppas att det kommer att hända mig när jag har gett ut min bok! Okej, jag kommer säkert inte att få flera hundra, som Jacqueline får, men åtminstone några. Jag vill också skriva böcker som ungdomar kan känna igen sig och relatera till. Jag hoppas och tror att "Hur korkad får man bli" är en sådan bok som många i tidiga tonåren kan relatera till. Det påstod lektören som läste den för ett år sen i alla fall. Men när ska något förlag ta sitt förnuft till fånga och ge ut den?! Jag kommer att skapa en sådan författarsidaa på facebook och hoppas att mina läsare skriver till mig. Kanske får jag också meddelanden från tjejer som berättar att de känner igen sig i "Hur korkad får man bli". Kanske kommer det att komma bokrecensioner om den. Åh vad jag hoppas!

Nej, nu ska jag nog ta och rätta vidare på min bok. Försöker tänka att ju oftare jag rättar och ju mer jag anstränger mig för att göra den bättre än bäst, desto större är chansen att något förlag slutligen nappar på kroken och säger:

"Ja, Mikaela, nu ger vi ut din bok!"

Kanske går det fortare också ju mer jag anstränger mig. Herregud, jag måste bara våga tro på det själv, men det är inte så lätt alltid. Fast jag försöker intala mig att den redan har blivit bättre, för den allra första versionen jag skrev när jag var ungefär 17-18 år var säkert inte alls så här trovärdig och fångande. Så den är redan bra och den kan bli ännu bättre och slutligen blir den bäst! Undrar bara hur lång tid det kommer att ta.