Mimmi Delux

Mitt diktskrivande fortsätter att växa fram. Jag har många idéer och dikterna blir allt mer personliga. Allt mer unika.

Idag skrev jag en dikt om något som jag alltid har funderat över. Jag har alltid haft en stark längtan efter att höra till. Alla andra verkar ha sina gäng, medan jag tycks stå utanför. I alla fall känns det så. Vänskap är så otroligt viktigt för mig. Den ofrivilliga ensamheten är värst. Men när jag väl umgås med andra, känns det jämt som om jag gör mig till. Det är inte jag. Inte egentligen. Jag känner mig aldrig riktigt hemma någonstans. Hamnar i fel gäng, på fel plats, i fel sociala sammanhang. Jag vill bara få höra till och trivas med det. Det är min högsta önskan och det är det min nya dikt handlar om. Det är en djup dikt, som jag tror att många kan känna igen sig i.

Höra till

Den ständiga längtan efter att höra till

Att tillhöra någon

Och bli sedd som den jag är

Jag försöker leva det liv jag vill

Och trivas med det

Slappna av

Och låta mitt skratt bli äkta

Jag försöker

Men jag hamnar hela tiden fel

Jag skrattar för att passa in

Skrattar högt för att bli sedd

Men jag gråter inuti

Av hjälplöshet och raseri

Jag vill bara vara med

Men jag är så fruktansvärt rädd

Rädd att inte passa in

Rädd att inte höra till

Vill inte bli utanför

Vill bara smälta in

Står i utkanten och tittar på

Och önskar så att det gör ont

Att jag en dag ska vara en av dem

En av dem som räknas