I tisdags förra veckan hade jag min utställning/föredrag på Medborgarhuset i Staffanstorp. Det blev en toppenlyckad kväll, allt gick så mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas på. Allt var så fint och bra ordnat. Jag ställde upp mina konstverk på borden. Det var mest tavlor, men även ljus, tvålar och två skålar tror jag. Redan innan allt började hade jag redan lyckats sälja fyra tavlor, och när kvällen var slut var nästan allt borta. I alla fall tavlorna. Alla mina Pouring-tavlor såldes lika snabbt som de ställdes upp på borden. Det kan jag förstå, med tanke på att den tekniken är helt fantastisk. Man vet aldrig vad det ska bli av det. Det går inte att göra två exakt likadana Pouring-tavlor, det finns bara ett original. Även om man blandar färgerna i samma ordning och sätter kopparna på samma sätt, så blir resultatet aldrig likadant. Tro mig, jag vet. Min assistent (det var förövrigt inte hon som jobbade den dagen, hon kom ändå för att hon inte ville missa det) sa att hon hörde folk som gick omkring och sa: "Fan också att den tavlan är såld, den skulle jag vilja ha". Ja, det blev verkligen uppskattat. Både för mig och för dem 50-talet människorna som kom.
Mitt föredrag gick också betydligt bättre än jag kunnat tro. Mina nerver var helt uppskruvade i flera dagar, men så fort jag kom ut framför publiken så släppte det. Då körde jag bara på. Jag kände mig som en skådis där jag stod i rampljuset med en mikrofon på kinden. Jag hade planerat kläderna, frisyren och sminket sedan minst två veckor tillbaka. Ingenting fick gå fel... Och ingenting gick fel heller. Det var helt enkelt en lysande kväll, och det uppmärksammades flitigt när jag publicerade det på Instagram. Det kom även en journalist från Spegeln, Staffanstorps lokaltidning. Hon kom även hem till mig i fredags och gjorde en intervju. När artikeln kommer ut på nätet ska jag dela den här. Det är ju bara vi som bor i lilla Staffanstorp som får Spegeln, men alla kan läsa den på internet.
Jag har väldigt många projekt på gång till hösten. Så många att jag knappt hinner med mig själv, haha. Först och främst börjar höstens stora kampanj nu på fredag den 1 september. Mimmis Special, där varje kund har möjlighet att vara med och designa och specialbeställa sin alldeles egna produkt. Det är enkelt gjort. Skriv bara till mig vad du önskar för färger på en tavla, doft, färg och form på ljus eller tvål, citat på en kaffekopp eller ja, precis vad du vill. Den här perioden gäller från den 1 september till den 17 november och man får sin produkt till halva priset. Sedan är det även dagen för ungas psykiska hälsa på måndag. Håller på att göra lite armband med budskap till den dagen, då 20 kronor av varje betalning går till Aldrig Ensam.
Efter det måste jag ägna uppmärksamhet åt min hund också. Han fyller nämligen 6 år på tisdag den 5 september. Tänk vad tiden går fort. Jag kan inte ens fatta att han är en vuxen hund nu, han är ju fortfarande min lilla bebis. En vuxen bebis, eller en stor bebis. Vad han nu vill bli kallad för.
Nu försöker jag samtidigt hitta humorn. Jag har förstås alltid haft den inom mig, men försöker plocka fram den ännu mer. Jag var rolig i mitt föredrag den 22 augusti, men framöver kommer jag försöka skämta ännu mer. Jag vill skämta om mig själv och få folk att skratta. Det kan man göra samtidigt som man pratar om tunga ämnen, mitt i det liksom. Ett exempel som jag har kommit på är att min inre elaka röst som gärna talar om för mig att jag är fet, ful och värdelös heter Fabian. När han snackar sitt skit kan jag svara honom:
"Nej, fy Fabian! Så där säger man inte".
Ett annat skämt kan låta:
Mitt CI-implantat är en liten processor som de har opererat in i min smarta hjärna, för att jag ska bli ännu smartare. Eller, åtminstone för att min hörsel ska bli lite smartare och bättre".
Jag har lite andra skämt som jag har kommit på, men jag tänker inte berätta dem här. Det får vara en hemlis tills vidare. Min mamma sa här om dagen att jag nästan kan bli en sorts Stand up-komiker, så mycket skämt och roligheter som jag kan hitta på. Just Stand up vet jag inte om jag kommer kunna lyckas med, men jag skulle möjligtvis kunna söka in till Talang och köra en annorlunda sorts komiker-nummer. Det var faktiskt ett förslag från en av mina följare på Instagram. Annars kan mina framtida föreläsningar bli en härlig blandning av humor och allvar. Typ att jag lägger in åtminstone ett par skämt i varje stycke, så att det blir sjukt roligt mitt i alltihop. Jag tror att man når ut till publiken på ett helt annat sätt då. Det finns väldigt många föreläsare och en del visar sina humoristiska sidor, men Mimmi Delux kan skoja på ett helt annat sätt och få åskådarna att gråta av skratt. Jag kan träna på mina vänner, jag får dem alltid att skratta. Det är säkert därför de älskar att umgås med mig. Humor, skratt och en riktigt stor portion jävlar anamma är Mimmi Delux grej!
Min funktionsnedsättning är inget hinder, snarare min superkraft. Jag vägrar att vara min funktionsnedsättning. Jag är jag, Mikaela Nilsson och Mimmi Delux, ingen annan. Så det så!
