Halloj!
Mimmi Delux här igen. Eller, ja. Kalla mig vad ni vill. Mikaela Nilsson eller Mimmi Delux, det är samma sak :)
Mitt huvud är återigen fullt av kreativa tankar och idéer. Som vanligt, alltså. Jag har alltid haft lätt för att komma på kreativa idéer, och då framför allt när jag inte är hemma och inte kan utföra dem. På gymnasiet när vi var på Göteborg Open, till exempel. Eller när jag var på klassresa innan studenten. Jag fick alltid som allra mest inspiration då. Bara för att jag inte kunde göra något åt det för stunden. Och självklart hade allting försvunnit när jag väl kom hem. Så är det alltid. Bara för att jag inte kunde skriva just då, gick mitt huvud på högvarv och snurrade av tusen författaridéer. Och när jag väl kom hem och äntligen satt vid datorn för att skriva, hade de kreativa tankarna redan checkat ut. Utan att ens säga hejdå. Så oartigt, eller hur?
Jag har nya planer för Mimmi Delux. Det gäller faktiskt redan till hösten. Den 1 september till 16 november är det dags för något som heter Mimmis special. Det innebär att varje kund har möjlighet att själv vara med och bestämma hur man vill ha sin vara. Man får alltså önska precis vilka färger man vill ha på sin tavla, doft, form och färg på ljus/tvål, eller kanske om man vill ha ett speciellt citat på en kopp. Mönster eller stil på en kruka går också bra. Jag kommer då att försöka fixa beställningen precis som kunden vill ha den. Kanske kan jag till och med samarbeta lite med kunden,, alltså skicka bild på varan och fråga om den är bra eller om jag ska fixa till något. På så sätt får man ju den precis som man vill ha den. Funderar även på att sänka priserna till halva priset under denna period, eller i alla fall göra det lite billigare. Tror att detta kommer kunna locka många att beställa hos mig. Jag hoppas det i alla fall. Anledningen till att jag tänker ha det just till hösten är för att det passar superbra om man vill ge bort som julklappar eller så. Vem vet? Om det blir riktigt uppskattat och populärt kanske det blir en sådan period varje år. Kanske till och med två gånger per år. Man kan ju alltid hoppas.
Skriver även för fullt på manuset till mitt föredrag den 22 augusti, samtidigt som jag jobbar med min självbiografi. Boken är lite jobbig att skriva. Många jobbiga minnen och känslor väcks åter till liv. Men samtidigt är det en självterapi. En viktig del av läkningsprocessen, så att säga. Samtidigt som det är jobbigt, så är det också lite skönt att återberätta saker och ting ur mitt eget perspektiv och skildra mina känslor, tankar och upplevelser. På något sätt tror jag att boken kommer att bli lite som en käftsmäll för mina nära och kära. Saker de sett och hört, men inte riktigt förstått hur det har varit för mig. Vissa saker kanske de har förstått varit jobbiga för mig, men inte exakt hur jobbiga. Det kommer bli en väldigt känsloladdad bok för oss alla, tror jag. Jag hoppas så att den blir klar och redo för utgivning det år jag fyller 30. Det handlar såklart om hur mycket och snabbt jag arbetar med den, men ändå. Kan man tänka sig en bättre 30-årspresent än en utgiven bok? Och en resa till New York tillsammans med mina tre allra bästa tjejkompisar, såklart. Eller, fyra, rättare sagt. En annan kompis vill också följa med. OMG, då blir vi ju fem galna tjejer i New York! Kan det bli bättre?
Jag har även funderat på att försöka göra ett självporträtt. Jag vet inte riktigt hur man gör ett sådant, men jag kommer säkert på något. Kanske ett porträtt där jag har Sigge i famnen. Jag kanske inte måste ta med rullstolen, eftersom det är så svårt att måla sådana. Men lite detaljer i bakgrunden är alltid fint. Det speglar ju känslan i bilden på ett helt annat sätt. I konsthallen på Medborgarhuset såg jag en hel rad av målningar. Jättestora papper med enorma målningar. Själva motivet var typ likadant, men målade på helt olika sätt. Jag skulle tro att det är som flera självporträtt, bara det att konstnären har använt dem på helt olika sätt och målat väldigt coolt. Kanske skulle jag också kunna göra flera självporträtt, fast på olika sätt. Fast först måste jag komma på hur jag ska göra det. Hur gör man överhuvudtaget ett självporträtt? Jag får ta reda på det och tänka ut något.
Imorgon är det en stor dag. Då ska jag tatuera mig. Ska göra två tatueringar, en på handleden och en på överarmen. Jag är faktiskt inte speciellt nervös. Inte just nu, fast jag blir det kanske imorgon. Tar kanske fyra timmar, så jag får verkligen vara beredd på smärtan, haha. Fast jag tycker egentligen inte att det gör så där jätteont att tatuera sig. Eller, jo. Det är klart att det gör ont, men det är liksom inget som inte går att stå ut med. Men så är jag ju väldigt smärt-tålig av mig. Jag har fått utstå så sjukt många olika sorters smärta under hela min uppväxt, så jag är van. Har ju redan två tatueringar och tyckte inte att det var så farligt, så det här går nog också bra.